fredag 31 december 2010

31 dec: GNÅ

Gott Nytt År.
Om ingen annan säger det, så är det det jag menar.
Och kör försiktigt.
Om ingen annan säger det, så gör jag det.

31 dec: Då förstår man bättre

"Ett av tre tåg ställdes in i julhelgen."
Det meddelar Dagens Nyheters ekonomiredaktion i en artikel i dag.

Då förstår man ju bättre tågkaoset. Bara tvåg tåg som gick i Hjulhelgen.
Inte konstigt att många passagerare kände sig insnöade.

30 dec: NK-Expressen

Jag har nu åkt NK-Expressen.
Från Sergels torg i Stockholm till Skansen.
ToR.

Hela projektet lär sluta på 3000 miljoner kr.
Så det gäller att utnyttja det.

Skattebetalarnas pengar.
Även vi som bor utanför Stockholms stad betalar.

Mindre kul.
Men jag vet hur politiker i Stockholms stad resonerar Hjulkul.

29 dec: Klimatrapport - eller tur att vetenskapen finns

"Den globala uppvärmningen fortsatte även i november, det visar de senaste rapporterna från ett antal erkända internationella institut. Landmassorna blir kontinuerligt varmare även om Stilla Havet har varit kyligt på grund av La Niña, skriver Danmarks Meterologiska Institut, DMI, på sin webbplats.
Rapporterna tyder på att 2010 sammantaget blir det varmaste året sedan observationerna påbörjades för cirka 150 år sedan."
Tur att vetenskapen finns

torsdag 30 december 2010

28 dec: Nästa steg: Märklintåg?

Nu skall SJ ta i bruk de ploglok som fanns förr, från 1955 och framåt.
I Nässjö har man tagit fram ett 100-årigt plogverktyg.
Jag tror för min del att nästa steg måste bli att ta fram Märklintåget.

onsdag 29 december 2010

28 dec: Menlösa barns dag eller avundsjukans land


Den svenska skattepolitiken, i trädformat
Foto: Gunnar Andrén

Ibland undrar jag hur vi skall komma till rätta med det stora problem som fattigdom utgör, inte minst att så många - kvinnor, pensionärer, studerande, det finns många grupper även om det bland dem finns också många undantag - har små inkomster, så små att de trots stora insatser i arbetslivet inte kan leva drägligt på dem.
Dessbättre är försäkringssystemen bättre utformade - det är först när man hamnar utanför försäkringssystemen, sjukförsäkringen eller arbetslöshetsförsäkringen som riktigt stora inkomstproblem uppstår, låt vara att många med rätta upplever sänkt inkomst som en stor orättvisa.
Om man sedan ställer den grundtrygghet som borde bli bättre mot många högavlönades villkor, blir det nästan omöjligt att komma till rätta med låginkomsttagarnas situation. Ty de är - hur man än vrider och vänder på saken - så många fler.
I dagens utgåva av den lysande kvällstidningen Expressen (lib) finns ett bra exempel på hur svårt det kommer att bli att få förståelse för lägre skatt på arbete.
Där har man, helt korrekt, granskat statstrådens inkomster och skatter.
De flesta tjänar mycket bra, någon har stora intäkter från kapital dessutom. Flertalet betalar 3-4-5-6-7-800.000 kr i skatt/år, ett statsråd, den nye finansmarknadsministern, det dubbla.
Allt detta är rätt - men i Expressen kopplas detta, fullständigt uppåt väggarna, till jobbskatteavdraget, ja, det antyds att statsråden och de högavlönade vunnit särskilt mycket på detta.
Att detta är fel vet och förstår det flest, det är en myt, men det är en seglivad sådan.
Låt mig därför - eftersom jag varit med om att både förbereda beslutet om jobbskatteavdrag och sedan hanterat det i skatteutskottet och därefter i riksdagsdebatten i kammaren - redogöra för hur stort jobbskatteavdraget är, för år 2010.
Men redan då man säger att man skall redogöra för hur st0rt jobbskatteavdraget är, måste man börja att ta i beräkning att vi har ett grundavdrag som gör att ingen skatt alls utgår för inkomster upp till 18.000 kr (1.500 kr/månad). Vi får då ett nytt begrepp, beskattningsbar inkomst.
Denna utgör inkomsten minus grundavdraget.
Men för att nu göra det svårt, så varierar grundavdragets storlek. Eftersom man kan säga att grundavdragets nedre gräns är just 18.000 kr/år, stiger detta till maximalt 32.700 för att sedan minska till som lägst 12.500 kr.
Härigenom skapas progressivitet i skattesystemet, dvs den skatt var och en skall betala ökar för varje 100-lapp man tjänar över 18.000 kr/år - om det inte vore för just jobbskatteavdraget!
(Grundavdraget för pensionärer, som fyllt 65 år senast den 31 december före beskattningsåret (=kalenderåret), är dock annorlunda än för yrkesaktiva. Det är 39.600 kr/år på inkomster (oftast just pension) upp till 165.800 kr/år (dvs 13.817 kr/månad). Därefter trappas pensionärernas grundavdrag ned till som minst 18.400 kr/år, ett belopp som uppnås vid en pensionsinkomst på över 30.000 kr/månad.)
Men så tillkommer alltså jobbskatteavdraget, som för 2010 som mest uppgick till 21.000 kr/år.
Så häng med nu: Hur mycket kan man tjäna innan skatt börjar utgå?
Jo, det blir cirka 57.000 kr/år (4.750 kr/månad), beroende på att jobbskatteavdraget är 30,40 kr/100 tjänade kronor. Det innebär att var och en kan tjäna just 4.750 kr/månad utan att betala skatt.
(Däremot utgår för arbetsgivaren bland annat pensionsavgift på lönesumman, totalt 31,42 procent, från första utbetalade lönekronan. Dock betalas pensionsavgiften först efter 1.500 kr/månad i lön. Ungdomar har också lägre arbetsgivareavgift upp till 26 år. För den som är född 1937 (man skall ha fyllt 73 år) och tidigare betalas vare sig pensionsavgift eller arbetsgivareavgifter. Reducerad arbetsgivareavgift betalas för personer 65-73 år gamla.)
Men åter till jobbskatteavdraget. Det stiger upp till 1.750 kr/månad (eller 21.000 kr/år) vid inkomsten 330.000 kr/år (27.500 kr/månad).
Men jobbskatteavdraget är maximerat uppåt, kan aldrig bli mer än just 1.750 kr/månad oavsett om man tjänar just 27.500 kr/månad - vilket ganska många lärare, poliser, ingenjörer, sjuksköterskor, administratörer, konsulter och 100.000-tals andra gör, eller det fåtal riktigt, riktigt högavlönade som tjänar 50.000 kr/månad, eller 100.000 kr/månad eller 1 miljon kr/månad - jobbskatteavdraget är aldrig högre än 1.750 kr/månad.
Varför blir det så?
Jo, jobbskatteavdraget var ju från början 30,40 kr/100 kr inkomst. Det gjorde att man kunde tjäna 4.750 kr/månad utan att betala skatt, cirka 57.000 kr. Men ovanför cirka 120.000 kr/år (10.000 kr/månad) börjar jobbskatteavdraget trappas av, det blir bara 9,50 kr/tjänad 100-lapp. Och då skall man veta att ovanför 57.000-kronorsnivån(per år), får man också börja betala kommunal- och landstingsskatt, i genomsnitt 2010 är det 28,53 procent/100-lapp i beskattningsbar inkomst (glöm inte grundavdraget!).
Tjänar man strax under 300.000 kr/år (knappt 25.000 kr/månad, har kommunal- och landstingsskatten stigit till maximala 31,52 kr/100 lapp där man ligger kvar till månadsinkomsten uppgår till 32.050 kr/månad (384.600 kr/år): då blir det 20 procent statlig skatt upp till 545.200 kr/år (dvs 45.433 kr/månad). Marginalskatten blir här 51,52 procent på varje intjänad 100-lapp, från inkomster över 545.200 kr blir den statliga skatten 25 procent/100 lapp - och marginalskatten 56,52 procent.

Så fungerar skattesystemet - den som vill veta mer kan söka på www.skatteverket.se.

Är systemet med jobbskatteavdrag optimalt?
Nja, det kan man ha olika meningar om.
Men en sak är uppenbar: Det är inte höginkomsttagarna som gynnas mest av jobbskatteavdraget, det är främst de som tjänar - ungefär - 4.750 kr/månad till dryga 33.000 kr/månad som drar direkt nytta av det.

Men i avundsjukans land har vi inte löst alla, men ett litet, problem med jobbskatteavdraget.
Hur vi skall öka köpkraften hos dem som har låga inkomster, är en annan uppgift, mycket viktigt.
Men vi kan absolut säga att lösningen på det problemet ligger inte i att öka skatten för de högst avlönade.

Ibland skulle man vilja säga att Expressen behövs inte.

måndag 27 december 2010

27 dec: Kandidaterna

När nu Ylva Johansson, vars insatser i regeringen 1996-1998 ingen minns, anmält sig som patiledarekandidat (s) bör fältet vara öppet för fler.
Peter Hultqvist - har stöd från hela Dalarna.
Morgan Johansson - har stöd från sin bror i Skåne.
Veronica Palm - stöd från Stockholms Arbetarekommun, "förgårdens helvete på jorden" som någon av hennes företrädare uttryckt saken.
Monica Green har nominerat Annika Nilsson och ordföranden i ett fackförbund, ursäkta att jag glömt vilket.
Sven-Erik Österberg, samma namn som ett tidigare liberalt statsråd, känd för att vara ordförande i riksdagsgruppen, gillas av alla, kan saker, suttit i regeringen, om han vill något döljer han det sorgfälligt ännu.
Mikael Damberg - nej, det vore olyckligt att välja honom, han kan - i motsats till övriga - vinna val.
Tomas Eneroth - se Damberg.
Det ser hoppfullt ut.

26 dec: En riktigt god nyhet

Ylva Johansson, f.d. (vpk), numera (s), vill bli socialdemokraternas nya partiledare.
Se där en riktigt god julnyhet!
(Men varför inte Carl Tham, f.d. (fp)?)

26 dec: Europa insnöat

I IHT läser jag också att Storbritannien inför snökaoset visat sig vara en "tredje världens utvecklingsnation".
Detta ständiga förtal av tredje världen - inte bangar väl Afrika för lite snö?

26 dec: Dystert i Minsk

Jag läser i IHT, International Herald Tribune (utgåva 24-26 december), en utmärkt artikel av Carl Bildt och hans kollegor i Berlin, Warszawa och Bratislava, om det så kallade presidentvalet i Minsk. Det fanns förhoppningar,både om mer demokrati, mer utrymme för oppositionen och mindre valfusk än tidigare.
Men allt kom på skam skriver de fyra utrikesministrarna.
Ja, att något sådant skall behöva förekomma i vårt närområde är en skam för Europa, 65 år efter Hitlers fall, 20 år efter Sovjetväldets sammanbrott.
Även om demokratin är dålig i Sovjet, är den ju varken ett skämt eller en diktatur som i Belarus.
Men när man beter sig som Aleksandr Lukasjenko nu gjort i Minsk vet man att han har en fiende som han fruktar mer än något annat: den folkets sanning som alla vet finns om hans tid och hans regim.
Det är ingen tillfällighet att både Lenin men framför allt KGB-grundaren Felix Dzerzhisky (som sedan 2006 finns som stor staty i Minsk) ännu hyllas i Minsk.

25 dec: Julottan 2010

Djursholms kapell, 20101225 kl 07.00

Jag skall erkänna att jag - som medlem i Svenska kyrkan sedan 1 januari 2000, då den fick sin självständighet från staten, dessförinnan hade jag stått utanför i 32 år - inte är alltför flitig kyrkobesökare, bland annat avstår jag för att slippa hyckla besöket i Storkyrkan som riksdagsledamöter förväntas göra före riksdagens högtidliga öppnande varje år.
Men julottan går jag alltid i, även då jag inte tillhörde gemenskapen. Sedan 1980 har det, med två avbrott, en gång i Lunds domkyrka, en gång i mässan i S:t Augustin, varit i Djursholms kapell.

Staffan Hellgren och de psalmer som sjöngs

I år var det kyrkoherden Staffan Hellgren som predikade. Hans utgångspunkt var ett citat av Selma Lagerlöf, ett citat som han sedan spann på, intressant tyckte jag utan att kunna återge de associationer som infann sig.

Jag måste ge honom godkänt.
Glädjande nog följer min son Alexander alltid med till julottan, liksom - en nu tvåårig tradition - Gunnela.
De sjunger båda otroligt bra, så bra att jag slipper understödja mer än vissa strofer.

I kapellkören finns också Gunnelas morbror, läkaren Kjell Craaford, allt under ledning av den erfarne Ingemar von Heijne.
Absolut värt besväret detta år att stiga upp om morgonen när det snöar och är 10 grader kallt, tråkigt att det inte var fullt i kyrkan. Vad sysslar folk med vid 7-tiden dagen efter julafton?
Plus för fullmäktigeledamoten Lars-Gunnar Wallin med hustru som alltid besöker samma tidiga otta som jag!

fredag 24 december 2010

24 dec: Tomtedags

Så är det då åter dags
15.00 kan man stänga av TV-apparaten och spara ström.
Och göra vad som helst.
Härliga tider.
God Jul!

23 dec: Julklappsbekymmer

Enligt absolut säkra källor - TV4 - inhandlade statsministern juklappar på NK i onsdags.
Lars Ohly var också och köpte julklappar i veckan, mitt under en riksdagsvotering.
Gonatt!

torsdag 23 december 2010

22 dec: Mest spänningsladdat i jul

Vad är mest spänningsladdat i jul?
Om tomten kommer?
Eller att åka tåg?

22 dec: Konstiga tågnyheter

Tågkaos, ropas det från alla håll och skymningspressen svämmar över av oblida öden.
Men varför göra detta till nyheter?
Den stora nyheten är ju helt annorlunda, låt vara att vi väntar på den:
Tågen går.
Vilken kanonnyhet!

22 dec: Dawit Isaak

Idag var det många utrikesdebatter i kammaren. Mitt emellan alla v-frågor kom en som rörde Sverige: Dawit Isaaks öde.
Bakgrunden var att Carl Bildt gästade Sverige och därmed kunde diskutera fallet Isaak. Jag har intet att invända mot den beskrivning utrikesministern gav av svårigheterna att få loss Dawit.
Jag hade en enda fråga:
- Kan utrikesministern lova att ingen möda lämnas ospard i försöken att få Dawit Isaak fri - och att de pågående besparingarna inom UD under inga omständigheter tillåts gå ut över ansträngningarna att få Dawit Isaak frigiven? - Ja, svarade Bildt - de personer som arbetar med Dawit Isaaks frigivning kommer att göra det även framöver, en annan sak är att de kontakter vi försöker ha runt hela världen också i denna sak självfallet påverkas av besparingen som nu drabbar UD med 135 miljoner kr.
Hur socialdemokraterna kan medverka till detta är obegripligt!

Riksdagsledamoten Peter Hultqvist, som mycket starkt har bidragit till denna ambassadslakt - fem ambassader, Hanoi, Buenos Aires, Luanda, Kuala Lumpor och en till skall läggas ned - betecknades av Bildt som okunnig och ansvarslös.
Det är en bra beskrivning.
Tänk om det till slut blir som så att den sten som´skulle ha prövats också av UD för att få Dawit frigiven inte blir vänd på - av besparingsskäl.

21 dec: Kallt som ...

Minus sexton grader, det var länge sedan det var så kallt.
Så kan jag inte låta bli att notera att vi avslutningen avtackades Torkild Strandberg av talmannen som särskilt erinrade om hans insatser under hösten i utbildningsutskottet.
Tja, jag skulle vilja säga att ännu mer betydelsefulla insatser - det tackar jag för - gjorde den blivande kommunstyrelseordföranden i Landskrona på sin tid i skatteutskottet. Visserligen under kort tid men man skall inte underskatta värdet av att ha lärt känna tullen, eller snarare bristerna i tullen, i flera andra länder.
Det känns kallt ute.

21 dec: Var är sd?

Avslutning på riksdagshösten - jag har debatt om Allmänna bidrag till kommunerna och måste än en gång börja med att påtala att det part, gissa vilket, som klagat på att andra inte vill debattera med dess företrädare, än en gång springer ut ur kammaren, sedan man sagt det man ville säga, det är i och för sig inte mycket.
Sd är ett obegripligt parti.
Denna dag röstar man än gång med socialdemokraterna, denna gång om banavgifterna på Öresundsbron.
I trafikutskottet hade man en annan åsikt.
Men sedan har det blåst lite i Skåne och då är sd vindkänsligt så till den milda grad att ett ja byts till nej - och i slutändan betyder det att vingelpartiet sverigedemokraterna än en gång visar alla de opportunistiska och socialistiska drag man i själva verket bygger sin politik på.
Sd är ett medvindsparti, just nu i dubbel bemärkelse.
Men det är i motvind ens tillförlitlighet prövas.
Sd är ett bluffparti.
PS. Jag ser att den gamle Sundbybergsmoderaten Stellan Bojerud, en gång gift med en riksdagsledamot (c), kommenterat en åsikt jag har. Tack för det.
Men bäste Stellan! Hur kan du som tycker så annorlunda än sd i nästan varje fråga, inkl vem som skall få komma till vårt land - kärleken för ju mången hit, eller hur? - företräda det hopkok av opportunism som sd uppvisar i snart sagt alla frågor. Och EU vill man gå ur, Afghanistan vill man lämna åt talibanerna. Hur kan det vara att företräda ett sådant parti? DS

20 dec: Ukraina-nätverket

Anledningen till den föregående påminnelsen - mest riktat till mig själv - är att denna den 20 december var det årsmöte i Svensk-ukrainska parlamenterikernätverket.
Vi har inga stadgar, inga medlemsavgifter, ingen kassör, ingen revisor - men verksamhet.
Ordförande är Kerstin Engle (s)
Vice ordförande Krister Hammarbergh (m)
Sekreterare blev jag själv
Fredrick Federley (c), styrelseledamot
Otto von Arnold (kd), styrelseledamot
Valter Mutt (mp), styrelseledamot
Två styrelseposter vakantsattes.
Vi Ukrainavänner är förstås oroade över den politiska utvecklingen i Ukraina och skall genom kontakter med det civila samhället - och svenska företag och organisatationer -söka bättra möjligheterna till demokrati i detta stora, stora land.

20 dec. Riksdagens Utrikespolitiska Klubb

Glömde jag att häromdagen berätta om RUK? Riksdagens Utrikespolitiska klubb?
Det var årsmöte i förra veckan, onsdagen den 15 december, Åsa Romson (mp) talade om Cancun-mötet.

ag och Thomas Strand (s) har utgjort valberedning och fick ihop denna fina styrelse till den anrika klubben som valdes under mitt mötesordförandeskap; det är viktigt att sådana här parlamentariska föreningar finns, annars dominerar UD, ministrar och departement umgänget med främmande makt:
Ordförande Björn von Sydow (s)

Vice ordförande Kerstin Lundgren (c)
Anita Brodén (fp)
Peter Hultqvist (s)
Christian Holm (m)
Desirée Petrus-Engström (kd)
Valter Mutt (mp)
Hans Linde (v)
Agnes Földes, EU-nämnden, och Fanny Laborty, internationella kansliet, valdes också in i styrelsen.
Dessutom vakantsattes en styrelsepost, ett parti av riksdagens åtta tycks inte vara intresserat.
Jag och Thomas Strand fick förnyat förtroende.

20 dec: Det är för lätt att lämna riksdagen

I torsdags åt jag och tredje vice talmannen och Torkild Strandberg sen middag på en restaurang på Västerlånggatan. Orsaken var att Torkild än en gång skulle avsäga sig riksdagsmannaskapet. Han är ju nu återvald som ordförande i kommunstyrelsen i Landskrona. Denna måndag lämnas ansökan om befrielse in. Den godkänns.
Men det är ett problem när personer som Thomas Bodström, Tobias Krantz och Torkild Strandberg - personvalda alla - tvingas lämna sina mandat därför att reglerna i riksdagen är så rigida.
De borde beviljas tjänstledighet för andra uppdrag, allt från att vara pappa i USA till att vara kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.
Det är nästan som om riksdagen - företrädd av riksdagsstyrelsen - ville kasta ut varenda ledamot som har mer än själva riksdagsarenan som verksamhetsplan. Det är orimligt. Det skall vara lika svårt att få lämna riksdagen som det är att bli invald.
Jag är arg på att Bodström, Krantz och Strandberg fått - eller tvingats - lämna riksdagen. Alla säger ja till att så sker - men nu skall jag berätta:
Jag har vid alla tre tillfällena tyst men för den som vill höra hörbart sagt nej.

Jag tycker riksdagsstyrelsen träffar fel beslut som låter dessa folkvalda enkelt som en plätt avsäga sig sina platser. De bör beviljas tjänstledighet utan lön - men hur de sköter sina mandat, det skall inte riksdagsstyrelsen avgöra utan det är en sak mellan de valda och väljarna som valt dem.
Det är för lätt att lämna riksdagen.

20 dec: Vingelpartiet

Det blir en intressant riksdagsgrupp strax efteråt. Den fråga som ställs är: Hur länge kan detta fortgå? I morgon har vi en ny votering där sd åter skall rösta med socialdemokraterna, denna gång gäller det banavgifterna på Öresundsbron där superoppotunisterna socialdemokraterna går ifrån sin egen järnvägslag från 2004 och vill att 1999 års undantag för Öresundsbron skall gälla alltfort vilket vänsterpartiet opportunisterna förstås är med på liksom miljöpartiet de vinglande - och så kommer vingelpartiet nr 1 i svensk politik, sverigedemokraterna, sättande efteråt: en åsikt i trafikutskottet, den motsatta vid omröstningen i kammaren.
Om folk förstode vad dessa vingelpettrar sverigedemokraterna ställer till med: de vet ju inte själv vad partiet tycker, en åsikt hit, en annan dit, en tycker i utskottet så, gruppen i kammaren si.
Ingen kan lita på detta parti, ínte ens det själv.

onsdag 22 december 2010

20 dec: Sd + s = sant

Så händer det än en gång. Vid voteringen nu kl 15.30 vann ånyo den illustra kombinationen s, sd, mp och v en votering över regeringen. Den här gången gällde det inte mycket pengar, men väl synen på demensvården.
Socialdemokraterna sade före valet att man aldrig skulle rösta med sd.
Ändå är det vad som sker gång efter annan.

20 dec: Den enes bröd ...

Den enes död, den andres bröd - fast det skall vara tvärtom.
På trafikfronten är det emellertid så att den enes bröd, bussbolagen, är en följd av den andres död, tågföretagen.
Bussbolagen kör för högtryck, SJ är ur spår.

20 dec: Kaos - här och där

Det är kaos i den svenska järnvägstrafiken - SJ eller om det är Banverket klarar inte snön.
Det är kaos i den europiska flygtrafiken, bara den svenska går - de stora internationella flygplatserna klarar inte snön, det är bara Arlanda, Bromma, Lanvetter, Sturup och Kastrup som går.
Plus Varna i Helsingfors förstås - där landar planen i snöstorm men hittar inte flygterminalen.

söndag 19 december 2010

19 dec: Lars Ohlys alla vänner

Lars Ohly - denne trevlige prick - skriver nu i Dagens Nyheter att hans vänner, eller vad man skall kalla dem, saknade tilltro till sin egen politik vilket var förödande.
Annat var det med hans eget parti, som nu är riksdagens åttonde och minsta.
Men riktigt ärligt talat:
Vilken otrolig tur att Sahlin-Wetterstrand-Ohly inte fick chansen att styra landet. Det styr åt olika håll, tycker illa om varandra: Med sådana vänner behövs inga fiender.
Alla skulle med, men man visste inte vart.

19 dec: Väderspaning

Nu är inte bara London insnöat - utan kontinenten åter isolerad.
Slut på dagens väderspaning.

18 dec: Fridolin nu kandidat

Så har då Gustav Fridolin kommit ut ur sina grubblerier - kandidat att vara språkrör eller inte?
Det blev ja.
Vissa som observerat att vederbörande skrivit sina memoarer vid 22 års ålder, hoppat in, ut och in i politiken med olika motiveringar om dess betydelse, skulle väl säga att få personer är så strategiskt, nästan slugt, beräknande som Gustav. Jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Gustav Fridolin vill däremot alltid vara med på de flesta platser samtidigt - vilket får som följd att han inte alltid, men däremot någon gång, hinner gå på t.ex. EU-nämnden.
Står Fridolin till höger eller vänster om Peter Eriksson?

Svårt att säga - men en erfarenhet som jag tror att Fridolin bör göra av 2010 års valrörelse för miljöpartiets del är att vara mindre opportunistisk. Väljarna hör, ser och förnimmer mer än man kan ana.
Kanske skulle jag våga säga också som så att Gustav Fridolin inte blir någon nya Maria Wetterstrand för miljöpartiet. Wetterstrand vann mest sympatier när hon var frånvarande i politiken, och det var mycket. Fridolin kommer däremot att vara mycket närvande i TV-apparaterna hemma hos envar.

lördag 18 december 2010

17 dec: Ön(s)kar mindre tydlighet

Jag är med på ett trafikseminarium (s). Bra talare, otydligt budskap.
Ty det handlar till slut om bokföring, där flera annars klartänkta socialdemokrater - Anders Ygeman, Ilja Batljan, Tomas Rudin - tycker att den tydliga redovisning i statsbudgeten av vad trängselskatterna tar vägen är ett problem.
Man blandar samman två saker, dels att man vill komma åt regeringen (helt OK), dels att man vill ha mer pengar till kollektivtrafik (samtidigt som man vill ha Genomfart Stockholm, också det OK).
Men man får inte mer pengar för att man bokför dem på annat sätt.
Nu har det - med ett tydligt konto där avräkning dessutom skett för utvecklingskostnader (som Ilja Batjlan vill att Göteborgsregionen i ett senare skede skall betala till Stockholm, hur det skall ske utan tydlig bokföring är obegripligt) - samlats 673 miljoner kr på ett särskilt avräkningskonto som skall användas för finansiering av Genomfarten. De pengarna vill socialdemokraterna också använda för att betala kollektivtrafik på andra håll.
Men då kommer staten att räkna av detta mot andra statliga investeringspengar - med följden att Stockholm inte får lika mycket statsbidrag till andra satsningar, främst inom Cederschiöldsöverenskommelsen och inte en sekin till det vi i den här regionen bäst behöver pengar till, en kraftig satsning på utbyggnaden av tunnelbanan.
Nu sysslar vi med marginella ting. Tunnelbanans stora fördel är att den tar många passagerare under kort tid - skulle man jämföra den med varje annat trafikslag så är det som om att slopa alla rulltrappor i tunnelbana och låta alla resenärer åka de små hissar som också finns.

Talar nu socialdemokraterna mot bättre vetande när det gäller bokföringen?
Jag hoppas det.

Men jag fruktar det värsta: Att de förstår att nuvarande redovisning är ett under av tydlighet jämfört med den röra som fanns när Göran Persson tvingade Annika Billström (s) att införa trängselskatt: Då försvann alla pengarna rakt ned i statens svarta hål, nu finns de tydligt redovisade och det är lätt att se hur mycket pengar det finns till Förbifart Stockholm och hur mycket pengar det inte finns till utbyggnaden av Tunnelbanan som måste komma. Där finns det 0 kr.
Tråkigt är det att notera att Handelskammaren, Naturskyddsföreningen och Motormännen inte begriper bokföring utan låter sig förledas av de skickliga bokföringsmanipulatörerna Anders Ygeman och Ilja Batljan.
Hoppas de sköter sin egen bokföring bättre.
För det blir inte mer pengar för att man flyttar 1 kr till en annan kolumn, det bara förvirrar.

Men tack för ett bra seminarium!

fredag 17 december 2010

16 dec: Glädjande besked

Vänsterledaren Lars Ohly har meddelat att han vill fortsätta som partiledare över valet 2014.
Det finns ljuspunkter i tillvaron.

torsdag 16 december 2010

16 december: Julesnö

Ute faller julesnö.
Lång tiden är till vårens tö.
Mera värme vill jag ha.
Söderut skall jag då dra.
Resa har jag köpt, bon, bon
studera skall jag Lissabon.

14 dec: Morgon Johansson (s)

Morgan Johansson (s), en av de stora arkiteketerna bakom socialdemokraternas valnederlag 2010, tycks ha vaknat till. Nu vill han plötsligt att FRA-lagen skall bestå men uttalar för socialdemokraternas del att man också vill att Säpo skall få nyttja FRA:s kunskaper om signalspaning i kabel.
På tvärs mot vad socialdemokraterna deklarerat under flera år.

Men det är dumt att raljera över detta, snarare är motsatsen befogad. För vad man än tycker om processen 2007 (då alla sov utom vi några få som var starkt engagerade i integritetsfrågan, något som förde mig ut till FRA den 30 januari 2007), 2008 och till slut 2009, så blev integritetsfrågan betydligt bättre belyst än i dåvarande justitieministern Thomas Bodströms (s) slappa förslag, bedrövligt nog övertaget i nästan varje detalj av Mikael Odenberg (m), genom att centerpartiet marginellt men betydelsefullt men framför allt Camilla Lindberg, då fp, gjorde sådant motstånd att frågan tvingades upp på partiledarenivå där dels Jan Björklund, dels- och främst - partisekreteraren Erik Ullenhag, gjorde integritetsskyddet långt större tjänster än andra, mer profierade aktörer, som det i sakfrågan helt ovidkommande Piratpartiet.
Men på en punkt var jag och jag vet många andra liberaler tveksamma: Att också Säpo skulle förhindras nyttja FRA:s tjänster, även efter den prövning som nya FRA-lagen tvingade fram.

Vi som anser att medborgarna har rätt att begära att säkerhetspolisen under politisk ledning ser till att skydda svenska medborgares fri- och rättigheter, måste också inse att i den värld vi lever kan detta inte ske utan att Säpo får möjligheter att bedriva sin verksamhet effektivt, troligen - jag vet inte, jag är inte Säpo-kunnig - kräver det kabeldataspaning.
Men Morgan Johansson och alla dessa opportunister som tror att folk är dumma, får nu bita huvudet av skam och medge - bland annat mot bakgrund av självmordsbombaren i Stockholm den 11 december - att FRA-lagen i vissa avseenden behövs, det går inte att göra om och göra rätt eftersom det redan finns underlag för att Säpo skall få den rättighet som organisationen behöver.
Men måste man lita på Säpo?
Nej. Men kan man inte anvisa någon annan, politikerbeslutad, organisation som skall skydda envars fri- och rättigheter, och man inte vill ha Säpo, då kan man inte heller därefter komma och klaga på att självmordsbombare hotar enskilda till liv och lem.
Morgon Johansson hälsas nu god morgon.
Sent men inte för sent.

13 dec: Om kvällen

Förbundsstyrelsemöte i folkpartiets länsförbund - jag sitter där som andre ersättare, jag tror sedan åtta år. Det är en mycket intressant styrelse att sitta i, den har med bravur och hög intellektuell nivå samt mycken kunskap under en rad år letts av landstingsrådet Maria Wallhager, i dag på samma sätt av riksdagsledamoten Nina Lundström från Sundbyberg.
Men i styrelsen finns också en rad andra imponerande kvinnor: Maria Bergström, Sollentuna, Monica Brohede Tellström, Nacka, Birgitta Rydberg, Stockholm, Mia Franzén, Salem, Anna Starbrink, Stockholm - nyblivet landstingsråd -, Anna SteeleKarlström, Tyresö, Helene Eckerlund, Hässelby, Vibeke Bildt, Huddinge och - kanske har jag glömt någon - Gunnel Orselius Dahl, Vallentuna.

Denna kväll dsikuterar vi främst den valutvärdering i Stockholms län som gjorts av främst Malin Danielsson, kommunalråd i Huddinge, med med starkt stöd av Elisabeth Gunnars, Åkersberga, och Yvonne Stein, Upplands Bro, Lennart Nilsson i Nacka skall också nämnas.
Det är nu Richard Bengtsson, politisk sekreterare i Solna till kommunalrådet Anders Ekegren, som föredrar rapporten. Den är mycket väl genomarbetad och efter diskussion beslutas att den skall underställas alla lokalavdelningar för remiss, man har tiden till den 20 februari 2011 på sig, just nu är det jul- och nyår och likt de flesta andra upptar partipolitik och val som var ganska litet av ens tänkande.
På några punkter anmäler jag avvikande mening, särskilt hur man skall lyckas koncentrera budskap och person i en mediemiljö där närmast medieskugga föreligger - och det gäller nästan alla kommuner i Stockholms län utom möjligen Nacka, Lidingö, Norrtälje, Södertälje och Nynäshamn. Det finns ingen tidning som de flesta samhällsintresserade läser i t.ex. Botkyrka, Täby, Järfälla, Huddinge och andra jättestora kommuner.
En bra kväll - jag slutar med att jobba med vanliga väljares missnöje som kommer per e-post fram till midnatt i riksdagshuset.

måndag 13 december 2010

13 dec: Otroligt tafatt

Till det största som hänt i dag är att Kent Ekeroth (sd) hälsade på mig i dag i en korridor. Därmed vet jag att tre sd kan konsten att hälsa: hr Söder i Höör, hr Lång i Stockholm samt hr Ekeroth.
Herr Petzäll varken hälsar eller säger Fru Talman.
I dag skulle han debattera järnvägspolitik. Titta på inlägget på webb-TV. Det säger allt.
Sedan skulle han debattera biståndspolitik. Några räkneexempel - procenträkning handlande det om - visade än en gång att sd-politiken är helt verklighetsfrånvänd.

Men det märkligaste av allt var sd-arens osannolikt okritiska uppslutning kring UNHCR, alltså Förenta Nationernas flyktingkommitté. Själv anser jag den otroligt byrpåkratisk och slösaktig - men kanske har sd rätt?
Då bör de visa, sänd ner ett antal representater, gärna Inga-Brit Ahlenius.

Jag tror att lovorden kommer att rymmas på ena handens tumme.

12 dec: Terrorn i Stockholm

Lördagens självmordsbombare i Stockholm misslyckades. Det var det bästa i denna oeerhört tragiska händelse. Att inga andra offer krävdes måste - tror säkert många - vara högre makters verk. Jag tror bara på turen, att vederbörande inte visste hur tekniken fungerar. Det blev många människors lycka.
Statsministern framträdde tidigare i dag och manade till lugn. Frågan är: Vad var alternativet?
Samtidigt kritiserade han indirekt utrikesminister Carl Bildt för att denne tolv timmar tidigare sagt helt oförvitliga saker.

Statsministern har rätt i att ansvariga politiker skall veta vad de talar om.
Men att tiga är faktiskt inte alternativet till att vara, som Bildt sade, närvarande.
Jag har i detta avseende ingen kritik mot Carl Bildt.
Regeringens eftertänksamhet i övrigt har likheter med tsunamimorgonen.

söndag 12 december 2010

12 dec: Något mindre

Zlatan är Sveriges störste idrottsman genom tiderna, större än Björn Borg, anser TV-sportens kommentator Jonas Karlsson.
Möjligt.
Säkert är dock att Karlsson är mindre än t.ex. Bengt Ahlbom, Bassen Sköld, Sven Plex Pettersson, Sven Hansson (SH), Harry Lundahl, Putte Kock, Toivo Öhman eller Birger Buhre.
Bara för att nämna några i klassen större utan att ens närma sig Torsten Tegnér.

lördag 11 december 2010

11 dec: Dagen efter

Det är dagen efter årets största svenska fest, Nobelfesten.
Nu blir livet som förr ett år till.
Mest glittrande på årets fest: Charlotte Tarschys, medarbetare (fp) i riksdagskansliet, dotter till professor Daniel Tarschys.

söndag 5 december 2010

5 dec: Ju mindre, desto bättre

Partisekreteraren och riksdagsledamoten Björn Söder, Höör, säger till Dagens Nyheter att hans parti nu ämnar hålla hemligt vilken politik hans parti tänker stödja.
Det är många som välkomnar denna förändring.
Ju mindre som är känt som sd:s politik, desto bättre.
(Dessutom är det nog klokt att gentemot väljarna inte avslöja vad partiet tycker.
Det enda frågetecknet gäller väl: Kommer sd att kunna värna sitt martyrskap full ut med denna nya hållning att inte berätta om sin politik?)

16 nov: Genomlidandet

Jag lyssnar på flera interpellationsdebatter. Som vanligt är Monica Green (s) i Skövde och Patrick Björk (s) flitiga - de ömmar för utsatta människor och tycker regeringens politik är fel.
Men var allt bra förr?
Jag tror att den attityd till arbete som främst Green men också Björk intar utgör en av grunderna för socialdemokratins nederlag. Man sätter bidragssystemen främst, inte skapandet av mervärde genom arbete, ett mervärde som måste återspeglas i den ersättning man får ut av jobbet.

Det blir i längden en väldig skillnad i värnandet av varje procentsats i bidrags- och försäkringssystemen som många socialdemokrater och vänsterpartister håller på med, och den insikt som finns inom alliansen att systemen behövs men inte får motverka att arbete alltid skall löna sig.
Jag tror att det var som så att det var fler anställda som detta val stödde moderaterna än socialdemokraterna, vilka däremot hade en stor majoritet bakom sig bland dem som lever på bidrag eller försäkringar. Denna motsättning är den viktigaste orsaken till att socialdemokraterna förlorade 2010 års val: man tog på sig vänsterkappan och vanliga människor förstod inte att detta var ett arbetarparti.
Monica Green, Patrick Björk och t.ex. Eva-Lena Jansson, Morgan Johansson och Peter Hultqvist har stor andel i att bilden av socialdemokraterna som ett parti för dem som inte bara inte kan utan även dem som inte vill arbeta spridit sig och slagit rot.
Jag tyckere att de är goda människor med ädelt uppsåt men urusla socialdemokrater: De har helt enkelt tappat den ideologiska kompassen genom sin intensiva kritik av vissa effekter av reformeringen av både arbetslöshetsersättningen och sjukförsäkringen.
Ty sanningen är brutal: Det har varit nödvändigt att göra allt detta och det socialdemokratin inte förstått är att man själv varit för feg för att ta itu med avarterna och därmed svikit sitt eget höga idel, arbete åt alla.

Socialdemokratin är ett ideologiskt vilset parti i dag.
Det visade dagens intressanta interpellationsdebatter - jag satt nära tre timmar i kammaren, det var det värt.

16 nov: Början i skatteutskottet

Dagen börjar med ett ganska kort men viktigt sammanträde i skatteutskottet. Det handlar om skattefrågor i budgetpropositionen för 2011 där utskottet avger ett så kallat yttrande till finansutskottet, man går helt enkelt igenom hela budgetpropositionen.
Det mesta är lätt att instämma i - men jag har tidigare, och kommer att göra det på riksdagsgruppen senare i dag, svårt att hänga med när det gäller borttagandet av punktskatten på handelsgödsel. Det finns ganska likalydande motioner från de rödgröna och sd i denna fråga, återinförande av skatten.

Men det finns också en stor skillnad som gör att man inte kan bifalla samma yrkande. S-mp-v vill "återföra" skatten till jordbruket, sd använder pengarna till annat. Därför går regeringens förslag igenom trots att det finns majoritet för att återinföra skatten.
Socialdemokraterna, miljö- och vänsterpartier följer upp sina förslag, som det heter, genom särskilt yttrande. Uppriktigt sagt är det sista gången vi ser ett sådant gemensamt yttrande. Tvångsäktenskapet mellan de tre partierna - nästan som bigami - är upplöst i och med detta yttrande, ja, det är värre än så: Inget parti gillar fullt ut vad de står bakom.
Men gör jag det med handelsgödseln?
Nej, det är riktigt.

Men för att skaffa fler argument skall jag låta RUT - alltså riksdagens utredningstjänst - se efter vilka effekter det blivit av den slopade skatten på handelsgödsel. Att det polititiskt alldeles uppenbart är en eftergift till centerpartiet förstår ju var och en.

lördag 4 december 2010

16 nov: Vanligt utskottsmöte

En föga upphetsande dag. Börjar med skattutskott, småningom interpellationer.
På eftermmiddagen riksdagsgrupp som vanligt och sedan samtal med kollegor om politik, politik och åter politik.

15 nov: Förbundsstyrelse med valutvärdering

Visserligen var det bara två dagar sedan det var förbundsmöte men denna kväll är det dags igen: Valutvärdering.
Denna gång är det kommunalrådet i Huddinge Malin Danielsson som tillsammans med övriga utvärderare, bland andra Elisabeth Gunnars, kommunalråd i Österåker, Richard Bengtsson, kommunalpolitisk sekreterare i Sundbyberg, nyvalda landstingsrådet Anna Starbrink, Stockholm, som skall höra efter vad vi i förbundsledningen tyckte om valrörelsen.
Jag driver tesen att på det kommunala området är det oerhört viktigt att klargöra för sig själv vad den stora kommunala frågan är, den som - det är bara en - de flesta väljare tar ställning till.
Blir det fel, ja, då går det som i Lidingö där frågan om en tunnel - fp var för - delat väljarna. Resultat: tappade mandat för folkpartiet.
Ofta är det något byggprojekt eller rent av om man gillar kommunalrådet - oavsett parti - eller inte.
Man kan förlora kommunalval trots att partiet man är med i gånger framåt på riksplanet. I gengäld finns stora möjligheter att göra extremt goda kommunalval även om väljarna på riksplanet föredrar annat parti än det liberala.

tisdag 30 november 2010

30 nov: Bättre förr

MUF har valt ny ordförande och gläds åt att vara landets största politiska ungdomsförbund med uppgivna 12.000 medlemmar.
Annat var det förr - SSU hade 60.000 medlemmar som alla bidrog till ABF.s studiecirklar och CUF hade nästan 50 000 medlemmar som alla kunde dansa.
Det var tider det!

lördag 27 november 2010

15 nov: Förberedelser

SL-tåg tillbaka - nu har det slutat regna. Tillbaka för att göra förberedelser inför morgondagens sammanträde i skatteutskottet och vidare kvällens sammanträde i Förbundsstyrelsen.
Dagens politiska tema är däremot ett annat: Vad händer inom socialdemokratin? Det märkliga är att trots att Mona Sahlins avgång kom oväntat i tiden, känns den redan avlägsen i just tiden. Den var väntad, det var just en tidsfråga.
Nu strider alla om vem det skall bli som kommer efter och ur den striden kommer namnet Mikael Damberg att utgå som segrare.

Han företräder kunskap, storstaden, en ny generation, en modern politiker.
Han är den ende som är farlig för nuvarande regeringen.

15 nov: Södertälje


Fr.v. Heidi Henftling, Ninos Maraha, Mats Siljebrand och Gunnar Andrén. Fotograf: Bo-Håkan Stockhaus

Jag reser om morgonen till Södertälje med SL- men när jag kommer fram till kringelstan vid 9.20-tiden vräker regnet ner. Det är faktiskt omöjligt att gå ens från stationen till fp-lokalen på Dalgatan fast det bara är 500 meter. Så jag gör det ovanliga: Tar taxi. Det är så kort att vi kommer överens om att 50 kr är ett bra pris - jag gör det ovanliga: begär inget kvitto, inser att man inte kan begära det, det är väl en form av skattefiffel, men å andra sidan är situationen så otroligt exceptionell: Begäran om körning 500 meter, regnet gör det omöjligt att promenera, alla människor skyler sig, jag tittar först hos Pressbyrån om den har paraplyer men det har den inte för de är slut - ja, vad gör man?
Annars kräver jag alltid kvitto, hur små utlägg eller utgifter det än handlar om.
Väl framme vid Dalgatan är alla andra också blöta. Jag och Mats Siljebrand, kommunfullmäktig och gruppledare (fp), har tänkt att presentera den Södertäljemotion som jag skrivit tillsammans med Anna SteeleKarlström.
Men gensvaret är lika litet från pressen som nöjer sig med en pressrelease.
Vi sänder också ett foto - ja, det är Heidi Hefting, politisk sekreterare, Ninos Maraha, fullmäktigeledamot och dessutom landstingsledamot, Mats Siljebrand och jag som finns med på bilden.

14 nov: I Eskilstuna

Litterärt Gästabud i Eskilstuna - en årlig tillställning som Eskilstuna-Kuriren (lib) anordnar, förr i det nu nedbrunna Stadshotellets stora festsal, nu i de rustade lokaler som Bolinder Munktell en gång gjorde bland annat vägmaskiner i. Den lokal som i dag används heter Lokomotivet.
Årets kulturpris från Eskilstuna-Kuriren delas ut till Eskilstunasonen Fredrik Lindström. Det är på 40.000 kr och finansieras av Eskilstuna-Kurirens stiftelse som jag råkar tillhöra. En särskild jury, ledd av Karin Bogen som är Assa-anställd men i detta sammanhang just tillhörande EK-stiftelsen, har utsett pristagaren.
Fredrik Lindström är verkligen underhållande och i sitt tacktal diskuterar han både ordens värde och kulturens. Gensvaret är stort.
Morgan Alling, Christina Jutterström, Paolo Roberto är de kanske mest kända andra författarna.
Konferenciern Patrik Uhlman, EK:s kulturredaktör, meddelar just i början av evenemanget att en annan av EK-bokföreläsarna just har avgått som socialdemokratisk partiledare. Mona Sahlin var gäst vid 1996 års evenemang, ser man på de långa vepor som finns uppsatta i Lokomotivet.
Jag märker en sak: Gästerna vid detta litterära evenemang återkommer. Varför? De är nöjda.
Strax före det hela talar jag med Christina Jutterströms make Ingemar Odlander. Han säger sig ha hört rykten om Sahlins förestående avgång. Han får rätt fort.
Harald Åström träffar jag i en paus. En av Eskilstunas verkliga kulturprofiler, som fortfarande skriver i EK.

tisdag 16 november 2010

14 nov: Röda röran

Förr handlade det om rödgrön röra.
Nu är allt grönt borta.
Liksom Sahlin.

onsdag 3 november 2010

3 nov: Intresset för mina akiter

Hej
Intresset för mina aktier är glädjande stort. (Bland annat framställs jag i Dagens Nyheter 3 nov som nästa vore jag rik.)
Tyvärr är aktierna inte så många att rikedomen tynger mig. Jag har dessvärre, vilket inte redovisas, banklån på över 1,1 miljoner kr. Nettot är alltså under noll.

Men jag tror att om man sålde alla mina ärvda aktier skulle väl likviden efter skatt räcka till att köpa 1/3-dels bostadsrättslägenhet på 30 kvm i Stockholms innerstad eller liknande.
Här är aktierna i alla fall - jag fick dem som arv efter min far som avled 12 juli 1997 och har inte rört dem - utöver sådant som styrelserna i bolagen beoerdrat - sedan jag kom i skatteutskottet den 10 oktober 2002.
2009:

Aktieinnehav per 31 december
31 december 2009


Uppgifterna nedan baserar sig på besked från Värdepapperscentralen AB den 31 december 2009
Aktier 31 december 2009 Slutkurs 2009 Värde 31/12 2009
24 ABB Ltd AK 138:00 3 312:00
175 AstraZeneca Plc AK 335:20 58 660:00
60 Atlas Copco AK B 93:45 5 067:00
60 Boliden AK 92:10 5 526:00
200 Doro AK 11:00 2 200:00
5 320 Ericsson AK B 65:90 350 588:00
28 LBI International 13:00 354:60
400 MSC Konsult AK B 5:30 2 120:00
310 Nordea AK SEK 72:90 22 599:00
2112 S E Banken AK A 44:34 93 646:08

8 Scania A 91:80 734:40
6000 Scribona AK B 8:70 52 200:00
25 StoraEnso AK R SEK 50:00 1 250:00
175 Swedbank AK 71:00 12 425:00
50 Swedbank AK Pr 70:50 3 525:00
11 Swedish Match AK 156:90 1 725:90
15 Syngenta AK 2 021:38 30 230:70
2600 TeliaSonera AK 51:85 134 810:00
200 VLT AK B uppgift saknas uppgift saknas
225 Volvo AK B 51:85 13 826:25

Händelser 2009
• Betalt 75 aktier i Swedbank x 39 kr/st den 29/9 2009, emitterade 5 okt 2009
• SEB betalt 10:00/st för 1 452 SEB A-aktier den 16 mars 2009
• Nordea betalt 20:75/st för 110 aktier den 26 mars 2009
• 1 200 Carl Lamm Holding inlösta i maj 2009


Jag vill tillägga att jag är stolt över att inte ha placerat en massa tillgångar i bankerna olika erbjudanden om fonder. Föda bankerna med alla dess avgifter för att ha hand om mina aktier tänker jag inte göra.

GA
3 nov 2010

2 nov: Löjliga anklagelser mot Mona Sahlin

Ibland går renlärigheten för långt. Kan man mutas med tennisbiljetter?
Eller kanske en fribiljett till, låt säga, Örebro SK?

Nä, det får vara måtta på vad som betecknas som bestickning. Själv tycker jag att ett erbjudande, för att nu ta exemplet ovan, om att se Örebro SK - ja, jag vet att många gillar den klubbe - är ett erbjudande som jag mycket väl kan avstå, milt sagt.
Då hade jag hellre gått på en fotbollsmatch, som jag brukar göra.
Och om arrangörerna vill ge Mona Sahlin fem eller hundra tennisbiljetter, det är väl en sak för arrangören? Muta, handlar det i alla fall inte om.
Hur en åklagare tänker ta tid med en sådana banalitet är faktiskt ofattbart.
Jag minns för övrigt hur förre vpk-ledaren Lars Werner ansåg att dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohns plikt i livet var att se till att skaffa Werner fribiljetter till Djurgårdens ishockeymatcher.
Det gjorde Adelsohn också, förmodligen för att ge Werner några lyckliga stunder i livet.
För övrigt håller både Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt på Djurgården.

Det gör inte jag, på den punkten är jag omutbar.

tisdag 2 november 2010

2 nov: SSU:s avgångskrav

SSU-ordföranden Jytte Guteland kräver (2 nov 2010) hela den socialdemokratiska ledningens avgång. Om den är mäktig detta kraftprov undandrar sig mitt bedömande.
Likväl: Inför detta maktspråk kan man misstänka att hela den socialemokratiska partiledningen skakar, skakar och skakar.

Eller möjligen skrattar.
Ty om SSU i dag liknar något så är det musen som röt.

1 nov: Grattis Sundsvall!

Det finns ju många saker att glädjas åt. Ett är att socialdemokraterna och vänsterpartiet försatts i opposition i Sundsvall, ett resultat av att medlemmarna i miljöpartiet gjort något av revolt mot ledningen som önskat sitta kvar med den, uppriktigt sagt, totalt inkompetenta s-v-ledningen. (Tidigare v-ledaren har gått över till moderaterna, något märkligt kan det synas men har man som han suttit i vänsterpartiets partistyrelse under Gudrun Schyman och Lars Ohly är det lättare att förstå hur det ideologiska språnget blir mer naturligt än konstigt.)
Nu får Magnus Sjödin (m) och Lars Persson (fp) styra Sundsvall tillsammans med centern, kd och miljöpartiet.
Det finns därmed större framtidshopp än någonsin, vågar jag som gammal ST-redaktör säga. De senaste tio åren har varit förlorade år för Sundsvall, så många s-kommunalråd har avverkats att ingen människa längre kan minnas vilken ordning de kommit och gått: Ewa Back, Christer Berglund, Anita Bidjou och nu senast Peter Björk, kanske har glömt några stycken.
Grattis Sundsvall!

måndag 1 november 2010

1 nov: Ohly hoppar av

Ibland blir man bedrövad. Det är jag nu - men jag är inte förvånad. Ty denna morgon har Lars Ohly meddelat att han hoppar av samtalen med regeringen om den svenska Afghanistanstyrkan.
Det är tur att det inte är Ohly som sitter i regeringen. För då skulle dessa, våra svenska män och kvinnor, stå där borta utan det stöd som behövs.
Vem vill att svensk trupp skall vara i Afghanistan? är motfrågan. Ja, inte jag. Däremot vill jag medverka till att Sverige är en del av världen, ett land man kan lita på, om FN:s säkerhetsråd begär stöd: Då skall Sverige vara en del av världen och ta vårt ansvar.
Det orkar aldrig riktiga vänsterpartister med. Så här var det också efter valet 1994. Då skulle Ohlys företrädare Gudrun Schyman och Ohly själv som partisekreterare ta ansvar för det hårda åtstramningsprogram som Anne Wibble lagt grunden för och den nye finansministern Göran Persson fullföljde. Skattehöjningarna gick bra för Ohlys del - men sedan kom det nödvändiga nedskärningar i de sociala trygghetsförsäkringarna. Det orkade vänsterpartiet inte med, centerpartiet med Olof Johansson fick ta vid som stödparti 1995-98.
Ack ja, den som lutar sig mot den personligen trevlige Lars Ohly skall veta att finns det ett opporutnistiskt sätt att hoppa av, då kommer vänsterpartiet inte att försitta den möjligheten.

Även om det inte gagnar svensk ekonomi, svenska företag och löntagare eller svenska män och kvinnor i Afghanistan.
Det är med kommunister som med zebror: Ränderna går aldrig ur.

söndag 31 oktober 2010

31 okt. En stund hos Liberala studenter

När blir man för gammal för att tycka att det är tråkigt att träffa yngre?
Eller att diskutera politik?
Jag vet inte - men jag vet att det är roligt att vara med när yngre diskuterar. Själv är jag ju dels mest f.d., dels något av en politisk fornlämning men jag går gärna på möte med ungdomar.
Ett sådant var i dag årsmöte med Liberala studenter i Stockholm.

Det är ingen liten förening, 412 medlemmar, som alla andra föreningar med 0-1 miljon medlemmar med ungefär 20-30 aktiva.
Så har det varit, kan jag meddela, med få undantag så länge jag minns. Man kan ha 10.000-tals pappesmedlemmar, eller som Hem & Skola redvisade för några dagar sedan i TV 3.900 riktiga medlemmar och 40.000 redovisade: Det är alltid ändå något dussin eller två som drar det mesta av lasset.
Undantaget är de politiska partierna som i valrörelser mobiliserar 10.000-tals valarbete, och föreningar där närvaro krävs för aktivitetens utförande: simklubbar, brigdegäng, korpfotboll, orientering, körsång, golf och lite till.
Men överallt där ombud eller administration kan ersätta den enskildes personliga medverkan, blir det några dussin personer som gör nästan allt.

Men nu var det alltså Liberala studenter i Stockholm. Det stämmer: 412 medlemmar blir ett knappt tjog plus jag som är medlem i förbundet i dess upp- och nedgångar: från 1968 som medarbeterar/kassör för Liberal debatt till betalande eller icke betalande medlem 2010.
Nu väljs ny styrelse.
Caroline Le Lann Ross, KTH-are, blir ordförande, Mattias Holmqvist, vice ordförande.
Sedan beslutar man sig för sex ordinarei styelseledamöter och tre ersättare: Johan Edlund, Johan Lind, Karlbergskadetten Jonathan Berggren (som är lite ytligt bekant med min son), vidare Emanuel Welander, Isabel Sommerfeld (som gör comeback, hon - mycket bra jazzsångerska för övrigt - har varit med i Liberala studenter länge som bl.a. förbundets vice ordförande) och Emelie Thorleif.
Bland suppleanter är det majrotiet för läkare- eller läkarstuderande: Izabella Ganji, verksam vid Karolinska, och Cecilia Björklund, på fjärde året, samt Merike Gardner.
Till revisorer väljs Haedwig Kastenholm med Peter Olevik Dunder, nyblivet kommunalråd (fp) i Haninge, som ersättare.

Och valberedning?
Där stiger Patrik Krassén av efter bara fyra år och David Lindberg, tidigare ordförande tar vid, tillsammans med tre andra - att vara valberedare är ett jobb som är lätt när det finns goda kandidater, annars helt hopplöst, jag vet!

Och så minglar vi och disktuterar politik.
Det skulle de där 392 andra medlemmarna som inte kom, ha gillat,
För det är inte årsmöten som engagerar: Det är verksamhetens innehåll.
Summa summarum: En trevlig stund.
Glömde jag vem som var mötesordförande? Jo, Andreas Arvidsson, från Eksjö och senare student i Lund, precis som jag själv.

31 okt: Den stora tystnaden

Det kanske är lite tjatigt med lokal politik men jag kan inte avhålla mig från att notera att sedan moderaterna, centerpartiet och kd ingick avtal om hur Danderyd skall styras 2011-2014 den 28 augusti har folkpartiet i Danderyd, socialdemokraterna i Danderyd och miljöpartiet i Danderyd lagt ut information på sina hemsidor om detta - medan det inte finns en rad om saken ännu fyra dagar efter det att avtalet undertecknats på moderaternas hemsida i Danderyd, centerns hemsida i Danderyd eller kristdemokraternas sida i Danderyd.
Får man upplysa de tre avtalsslutande partiernas om att fullmäktige - det nyvalda - träder i kraft den 1 november, i morgon, och har sitt första valmöte den 8 november.

Varför har partierna ingått detta avtal?
Låt mig spekulera?
1) De vill framför allt hålla folkpartiet i Danderyd utanför all makt, det är det viktigaste av allt

2) Moderaterna i Danderyd är lika makthungriga som socialdemokrater alltid är och ser val som en irriterande företeelse som det gäller att trixa sig förbi
3) Danderydscentern är trots hög svansföring sedan sexton eller snarare nitton år totalt oförmögna att ta ansvar för sin egen politik, ännu mindre för politisk framgång och avskyr politiskt ansvar, hellre ge hela makten - som man nu gör - till moderaterna
4) Kristdemokraterna - politikens jolle i Danderyd - kan endast, tror man, få inflytande i skydd av moderaterna - lite självständighet skulle nog inte skada!

Men viktigast av allt är: Se till att det framgångsrika folkpartiet inte får något inflytande!

lördag 30 oktober 2010

30 okt: Opinionsförändring

Den första riktigt stora opinionsundersökningen efter valet publicerades i går. Det var Synovate som påvisade ny stor framgång (m), lite uppåt (fp), lite bakåt (c) och mer bakåt (kd), Man kan spåra kraftig taktikröstning på valdagen till centerns och kd:s fromma, vi liberaler förlorade mest.
Socialdemokraterna går bakåt, inte oväntat - men jag tycker ändå man skall säga att i nederlagets stund har Mona Sahlin - i motsats till Lars Ohly - visat sig vara en politiker som man kan ta på allvar. Ohly sätter alltid klasskampen och makten först, Sahlin Sverige.
Det blir skillnad.

29 okt: Mer lokalt

Någon information om den lokalt mycket sensationella uppgörelsen m/c i Danderyd finns inte på någon av dessa partiers hemsidor.
De är för övrigt inte uppdaterade i stort efter valet den 19 september 2010.
Danderydscentern är dock ett roligt parti: Man kallar sig "alternativet".
Till sig självt? Partiet som är både för och emot, varken eller eller? Grattis!

ABC i SvT rapporterade dock om att det har blivit ett helt nytt styre i Danderyd - man kunde tillagt att det enda riktiga oppositionspartiet är som tidigare folkpartiet. Vi vet vad vi vill, vi kan och vi kommer att göra Danderyd bättre.

Men nu skall moderaterna, centern och kd styra under fyra år.

Den fråga jag skall ställa 2014 är: Fick ni det bättre?

fredag 29 oktober 2010

28 okt: M+C i Danderyd = Sant!

Centerpartiet i Danderyd, som framställde sig som Moderata samlingspartiets i Danderyd främsta opponent i valrörelsen 2010, har gjort upp med Moderata samlingspartiet. Det skedde den 28 oktober.
Genom uppgörelsen, som från Centerpartiets håll beskrivs som att partiet fått igenom allt vad partiet önskat, tillförsäkras Moderata samlingspartiet i Danderyd tillsammans med dess samverkansparti sedan valet 2002 kristdemokraterna egen majoritet i kommunstyrelsen och alla kommunala nämnder i Danderyd.
Någon majoritet i fullmäktige kommer dock Moderata samlingspartiet och kristdemokraterna inte att ha. Det behövs ytterligare en röst. Den rösten är alltså Danderydscenterns.
Folkpartiets riksdagsledamot Gunnar Andrén var med vid folkpartiets styrelsemöte på torsdagskvällen (28 okt). Här hans rapport:
"Mitt under folkpartiets styrelsemöte i Danderyd den 28 oktober 2010 meddelade Danderydscenterns ordförande Siv Sahlström att centerpartiet i Danderyd slutit avtal med Moderata samlingspartiet i Danderyd om att styra Danderyd under den kommande fyraårsperioden.
 
Folkpartiet i Danderyd, företrätt av Jonas Uebel, gruppledare fullmäktigegruppen, och Bengt Sylvan, gruppledare kommunstyrelsen, hade så sent som den 27 oktober förhandlingar med Danderydscentern om politiken för att styra Danderyd under 2011-2014, detta enligt väljarutslaget den 19 september.
Förhandlingarna avbröts genom att Danderydscenterns två företrädare, Siv Sahlström och Patrik Nimmerstam, avlägsnade sig från förhandlingarna utan att motivera varför de lämnade folkpartiet ensamt.
Den 28 oktober kom förklaringen. Danderydscentern, som framställde sig självt som moderaternas största motståndare i valet 2010, har gjort upp om politiken de närmaste fyra åren via ett avtal med moderaterna.
Såvitt känt är kommer även kristdemokraterna att ingå i den styrande kartellen. Moderaterna, centerpartiet och kristdemokraterna har tillsammans 32 av fullmäktiges 45 mandat.
Enligt meddelande från centerpartiets Siv Sahlström till folkpartiets Bengt Sylvan har centerpartiet fått igenom alla sina krav i förhandlingarna med moderaterna. Om detta gäller även kravet på att Danderyd skall ha endast ett halvt kommunalråd, stora besparingar på administrationen och att alla viceordförandeposter skall tillfalla oppositionspartier är oklart - kanske har centerpartiet fått ge avkall på dessa tidigare oavvisliga krav.
Sammansättningen i kommunstyrelsen blir nu 10 m-c-kd, 2 fp och 1 s/mp.
 
Om centerpartiet tilldelas några framstående poster är i skrivande stund oklart. Folkpartiet har tidigare erbjudit centerpartiet ordförandeposten i kommunstyrelsen, ett beslut som haft stöd hos socialdemokraterna och milöjpartiet.
Den viktigaste konsekvensen av centerpartiets stöd till moderaterna är att m/kd får ensam majoritet i alla styrelse, inklusive kommunstyrelsen, trots att partierna i fullmäktige endast har 22 mandat av 45. För majoritet behövs ytterligare en röst, och nu har m/kd försäkrat sig om stöd i fyra år från de tio centerpartisterna.

Kommunalråd bli Olle Reicheberg (m).
Folkpartiet, som gick fram 4 procent i valet 2010 och fick åtta mandat mot tidigare sex, kommer att fortsätta som oppositionsparti."

torsdag 28 oktober 2010

28 okt: Storm i vattenglas

Jg har i dag besvarat tre enkäter, från Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Samtliga har undrat om vad jag anser om en politisk fråga, nej, förlåt, det frågar man aldrig om, man frågar alltid bara om man åkt taxi, varit där eller där, inte vad man har för åsikter och hur man agerar.
Om min 12 motioner har jag fått 0 frågor.

Däremot hade alla redaktionerna samma frågor idag: Har du låtit andra betala dina resor, vilka resor har du gjort som andra än riksdagen betalat, vad anser du om att riksdagsledamöter låter företag betala?
Nu har jag ju inte gjort några sådana resor.

Men räcker det?
Sitter jag inte i några bolagsstyrelser? Eller äger aktier? Bor kanske rent av i villa?
Jo, jag sitter sedan före 2000-talet någon gång i det helt passiva fp-företaget Tryckfrihet i Stockholm AB:s styrelse, det var aktiv fram till 2000 ungefär. Vidare sitter jag sedan 2001 i Liab Liberal Information AB - som utger tidningen NU Det liberala nyhetsmaganiset sedan 1983 - och är glad och stolt över det.

I Tryckfrihet i Stockholm har jag tagit emot 0 kr i styrelsearvode och alla andra ersättningar genom åren, jag har också fastställt aktieutdelningen till 0 kr.
I Liab Liberal Information AB har jag också tagit emot 0 kr i styrelsearvode och andra ersättnignar efter det att jag var verkställande direktör i bolaget 1989-2001 och hade min hela försörjning från företaget (men då satt jag inte i styrelsen). Dessvärre har Liab Liberal Information AB utdelat 0 kr i aktieutdelning sedan 1983, illa för jag äger ett antal av dess 13000 aktier.

För säkerhets skulle kanske jag bör påpeka att jag sedan den 10 oktober 2002 - tror jag datumet var, den dag jag invaldes i skatteutskottet - inte gjort en enda aktieaffär som inte förordats av bolags olika styrelser.

27 okt Att visa integritet

Tydligen har moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten blivit bjuden på och accepterat en resa till Frankrike för att se på energisnåla bilar.
Det är ett angeläget ärende, politiker - även jag, under ständig utbildning - måste kunna ta reda på och besöka platser utanför den närmaste ringlinjen.

Men om jag varit i hennes ställe skulle jag sett till att riksdagen betalade resan.
Jag har ju själv varit i samma situation flera gånger - men alltid sett till att skattebetalarna står för notan, det må ha gällt kommunbesök, företagsbesök eller t.ex. Vattenfall.
Sedan 2002 har jag också tagit emot 0 kr från andra än skattebetalarna.
Det innebär att jag också avstår från arvoden som andra får.
Men det gör att man inte behöver bekymra sig.
Fler borde göra som jag.
Och, kan jag tillägga: I Drottningholmsteaternas styrelse, eller nämnd som det heter, uppgår arvodet till 0 kr/år. Det är bara kostnader förenade med det uppdraget - men det är viktigt och trevligt att få vara med och se till att det kulturarvet drivs vidare med största intensitet.
Men rik blir man inte i pekuniär mening av sådana uppdrag.

27 okt EU-nämnd med statsminstern

26 okt Förbundsstyrelse

26 okt Nya val i riksdagen

26 okt Finansutskott

25 okt En dag

24 okt Ingemar och Lillemor Mundebo 155 år

23 okt Fondmöte i Cedergrenska

22 okt Möten

21 okt Folkpartiets styrelse

21 okt

21 okt Skatteutjämningskommittén

20 okt

19 okt

19 okt

18 okt

17 okt

16 okt

16 okt: Kör fel, hamnar rätt

Jag skall medverka vid Sjöfartsforum 2010, ett arrangemang för äldre fartyg, både segelfartyg och motorfartyg.
Tar bilen till Sjöhistoriska, betalar 30 kr - och upptäcker i entrén att mötet är på Vasamuseet. Det är kvällsevenemanget som är på Sjöhistoriska.
Så det blir att köra vidare, ringer i hast Fredrik Bergkvist som berättar att man tar paus tills jag kommer fram, förargligt. Dessutom jättesvårt att få parkering vid Vasamuseet - jag betalar till slut 40 kr och tas emot hjärtligt av de församlade.
Jag berättar utförligt om de aktioner som jag och Lars Hjälmered gjort för att se till att det stora intresse som finns för att bevara den kulturskatt som äldre fartyg är kan genomföras utan att nyare tiders regelverk sätter käppar i hjulen. Jag uppehåller mig särskilt vid s/s Blidösund som jag ju har väckt många motioner om - fartygets ägare Philip Ronne är i publiken och berättar än mer.
Om kvällen deltar jag i Sjöfartshistoriska museets mottagning och köper också en trevlig båtbok med planscher över alla Atlantångare från forna tider.

15 okt: En vanlig dag

En ovanlig dag - eller en vanlig dag.
Arbet i riksdagen.
Bara två möten.
Inga interpellationer i kammaren.
Det har varit ett så intensivt år att det känna ovanligt att det är en vanlig dag.
Förbereder dock lördagens möten.

torsdag 14 oktober 2010

14 okt: Thomas Bodström: En fråga för väljarna

Jag anser att riksdagens styrelse fattat ett helt felaktigt beslut om Thomas Bodström och dennes tjänstledighetsansökan.
Jag anser att den borde ha bifallits.
Min mening, vilken jag meddelat fp-gruppledaren Johan Pehrson som i sin tur fått helt andra signaler från folkpartiets riksdagsgrupps förtroenderåd - men i folkpartiet behöver inte alla tycka lika - är att frågan om någon skall vara närvarande eller inte i riksdagen inte är en sak för andra i riksdagen att besluta om, inte ens talmannen eller någon riksdagsstyrelse. Det är en sak mellan riksdagsledamoten och väljarna.
Skall talmannen ibland också förbjuda ledamöter att byta parti?
Eller rent av åsikt?
Det regelsystem som byggts upp av riksdagsstyrelsen är administrationsstyrt, och jag förstår varför. Det är viktigt att man inte är riksdagsman ena dagen och inte den andra. Men Bodström tvingas nu hem inte av någon lagregel utan av ett system där kollegor beslutar.

I stället borde vi ett system, lagreglerat, som gör att man utöver vid långvarig sjukdom kan ansökan om ledighet utan angivnade av orsak i längre perioder, kanske sex månader eller ett år. Det skall då framgå att man begär sådan tjänsledighet, kanske för studier, segla jorden runt, skriva romaner, sitta i fängelse eller domstol eller passa barn, allt är detta fråga om personens personliga ansvar inför väljarna.
Själv är jag flitig i riksdagen och har aldrig tänkt ta ledigt, men Bodströms ansökan borde - om den ens behövts - ha beviljats.
Det verkligt allvarliga med Bodström inträffade förra mandatperioden och det var när han själv råkade vara i riksdagen och deltog i beslut som gällde processrätten, dvs i frågor där uppenbart jäv föreligger.
Det är lika omdömeslöst som om jag som ledamot i skatteutskottet skulle starta rådgivningsbyrå i skatteplanering eller aktieplacering, för mig absolut otänkbart.
Riksdagsstyrelsen har inte träffat ett bra beslut om Tomas Bodström.
Hans omdömeslöshet måste väljarna ta ställning till, inte riksdagsstyrelsen.
Sedan kan hans väljare bedöma hans skäl för bortovaro.

6 okt: Första riksdagsdebatten

Första "riktiga" riksdagsdagen. Med första debatten. Ärendena handlar om närhetsprincipen, det som på svenska brukar kallas subsidaritetsprincipen för att alla skall förstå.
Vi som var med redan på den gamla goda tiden - alltså före den 19 september då de rödgröna fortfarande hoppades att väljarna skulle gilla dem lika mycket som de röda hallon man äter upp så fort man kan - har förberett ärendena FiU42 och FiU43.
Först talar Monica Green (s), därpå Lars Elinderson (m) och sedan jag.
Kammaren är välbesatt denna onsdag vid 14-tiden. Så här säger jag:


Herr talman!
Jag vill allra först säga att det är oerhört roligt att se så många ledamöter samlade till ett sådant här ärende.

Det är inte vanligt, kan jag säga för Raimo Pärssinen och många andra, när vi diskuterar EU-frågor.

Nu gäller frågan ett EU-direktiv, att det ska ändras i investerarskyddsdirektivet och i insättningsgarantisystemen.

Det som gett möjlighet för riksdagen att över huvud taget diskutera frågan är antagandet av det nya Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009. De som var emot fördraget, och det fanns ju en del sådana, ska med glädje notera att vi nu kan påverka EU-parlamentet och kommissionen direkt, utan att gå via regeringen.

Det smärtar mig en smula att behöva påtala för Monica Green att gången i detta ärende varit den att utskottet frågat regeringen om dess synpunkter. Därmed prövas, precis som Lars Elinderson sade, subsidiaritetsprincipen av riksdagen och inte av regeringen.
Det är riktigt att regeringen i en promemoria den 24 september anslutit sig till den, men regeringen har inte haft att pröva denna fråga. Den har prövat frågan i sak.

Jag vill gärna för kammarens protokolls skull, herr talman, läsa ur faktapromemoria 2009/10:121 från Finansdepartementet från den 24 september 2010.
Där står under rubriken 2.1 Preliminär svensk ståndpunkt:
”Regeringen har invändningar mot lånemekanismen och anser att den bör utgå. Det bör vara varje medlemsstats åtagande att garantera respektive lands insättningsgarantisystem.”

Det är precis detta det handlar om. Ytterst handlar det om den garanti som vi som medborgare i det här landet har mot våra bankers kunder, men inte mot andra länders bankkunder.
Mot bakgrund av den stora kris som varit i många banker är det förståeligt att man tycker att vi ska disponera svenska kronor. Annars vore det ungefär som att vi skulle ha skickat i väg en massa pengar med Saab till Detroit. Vi ska inte använda svenska skattebetalares medel till sådant.

Här handlar närhetsprincipen, subsidiaritetsprincipen, om att svenska skattekronor bara ska gå till svenska insättare. Det är tydligt redovisat och därför, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget från finansutskottet, som jag tror kommer att vara mycket gynnsamt för svenska skattebetalare.

Vi kommer med detta yttrande till EU-kommissionen att tydliggöra att den svenska riksdagen inte vill att en enda svensk skattekrona ska gå till några andra länders banker.

Slut på anföranandet.
Sedan yttrade sig även Emma Henriksson (kd) och Kent Ekeroth (sd), den senare som något märkligt eftersom det partiet är emot svenskt EU-medlemskap anslutande sig till de yttranden vid avgivit.
Sd är ett obegripligt parti. Nu intar man samma ståndpunkt i EU-frågan som vänsterpartiet: Vi skall vara med i EU och göra det bättre ända tills vi går ur.

13 okt: Chilejubel

En sådan här dag måste man jubla: 33 gruvarbetare i Chile räddas.
Jag tror alla blir lite rörda.

5 okt: Mer firande

Det är ju mycket firande denna dag. Vid 18-tiden är det samling i folkpartiets klubbrum där man får äta och dricka mer, nu serveras det snittar och Jan Björklund talar till oss. Det är feststämning - och lite av gemensam promenad till Konserthuset där Stefan Forsberg än en gång skall underhålla riksdagen vid dess öppnande med kunglig festivitas.
Jag känner ju Stefan och hans hustru ganska väl sedan vår Samuel och deras Amanda gick i samma klass i Adolf Fredriks musikklasser.
Nu blir det på nytt musik på ett fantastiskt underhållande sätt.
Fyra stjärnor minst, den femte delades ut den 18 juni inför prinsessbröllopet, det var en ännu hälftigare föreställning.
Stefan Forsberg - Sveriges ledande underhållare, i Sten Bromans klass fast helt annorlunda.

5 okt: Högtidiligt öppnande

Jag tar med mig Christoffer Jönsson från LU:s förbundsstyrelse till det högtidliga öppnande. Familjen avstår, Gunnela, Malin, Alexander, Samuel och kusinen Cecilia har alla tidigare varit med.
Det är roligast en gång -högtidigligt varje gång men rutin.
Denna gång är det många nya, kungen är lätt försenad - och sedan blir det som vanligt musik, pompa och ståt, kungligt öppnande av riksdagen och tal av statsministern.
Man märker att det inte är Ingemar Eliasson som har skrivit kungens öppningstal, det är inget fel på det men den lyftning som Ingemar kunde ge kungens tal, saknas denna gång.
Statsministern framträder med stor säkerhet som vanligt och har ett långt, långt tal som gör att om man inte väntade på vad som skall berättas om regeringen, så hade man lätt kunnat slumra till.
Jag noterar att Tobias Krantz saknas bland de närvarande statsråden. Det är också ett besked. Vem i stället? Erik Ullenhag - som sitter bakom mig - har det ryktats. Det bär nu sannolikhetens prägel.
Med detta avstånd, en meter bakom, till statsrådet Ullenhag, blir jag först att gratulera honom till upphöjelsen.
Och skall nu sanningen fram har jag redan på förmiddagen fått sådana indikationer på att detta skall inträffa att jag ringt till Anna SteeleKarlström, kommunalråd i Tyresö, och sagt att hon med all säkerhet kommer att bli riksdagsledamot.
Hon vågar inte tro på det - men jag ringer igen från plenisalen och bekräftar.
Men då har Margareta Bosved redan varit snabbare!!!

Nu blir det mingel i sammanbidningsbanan. Dock utan mat och vin men riktligt med vatten för min del.
Samt samtal med Per Gahrton och fler till, Per har numera en massa konstiga åsikter men som person har jag aldrig stuckit under stol med att jag tycker att han är trevlig.
Hans ambivalenta förhållande till sitt gamla parti - folkpartiet - tror jag mest varit en börda för honom själv, en sorts självförnekelse av sin egen historia.

5 okt: Till och från Storkyrkan - skymf av egna ideal

Jag avstår som vanligt att själv gå till Storkyrkan, i stället fotograferar jag flitigt många som går det.
Jag noterar att sverigedemokraterna går i samlad tropp, det är lite nurnbergskt över deras sätt att marschera, osvenskt.
Jag tar några kul bilder också.
---
Efter ett tag kommer sd i samlad tropp tillbaka - det har jag inga bilder på. Men tydligen har Stockholms biskop Brunne sagt något om männniskans likhet som inte behagat några av partiets företrädare - så man har demonstrativt lämnat kungen, regeringen, biskopen och övriga ledamöter mitt under predikan.
Barnsligt. Löjligt. Omoget.
Partiet söker slå vakt om sin martyrgloria på alla de sätt.
Det kommer inte att lyckas.
Nu skymfar man sina egna ideal och väljare.
Sådana här demonstrationer, som ju inte är tomme, är ovärdigt folkvalda.

5 oktober: Högtidligt öppnande

I dag skall det bli Riksdagens högtidliga öppnande. För mig är det nionde gången som ledamot, det känns likväl spännande och just högtidligt.
Särskilt spännande är det ju vem som skall tillhöra den nya regeringen. Det får vi reda på vid 14.30-tiden.
Jag tror att folkpartiet och centern får behålla fyra ministrar, kd tre - men att regeringen ökar med kanske två ministrar.
Vi får se om jag får rätt.

4 okt: Sammanträde med NU

Från tredje vice talmannen en rask promenad genom hela riksdagen till möte i Liabs styrelse.
Liab?
Jo, det är Liab Liberal Information AB som sedan den 22 september 1985 ger ut tidningen NU Det liberala nyhetsmagasinet, grundat av Lars Leijonborg. Jag sitter i styrelsen sedan början av 2000-talet, var ju både chefredaktör och verkställande direktör 1989-2001, alltså nära tidningens halva livstid.

Att den lever - det är ett under, den har överlevt både Lars Leijonborg och mig, vad mer kan man begära?!
Till min annonschef Eva Bosved brukade jag ofta säga att NU kommer att överleva massor med nystartade tidningar med långt mer kapital bakom sig. Jag har fått rätt. Varför? Jo, vi har en idé bakom tidningen som bär långt: att göra Sverige lite mer liberalt genom att göra en tidning som beskriver politik i allmänhet och folkpartiet i synnerhet utifrån idén om att frihet är något gott som vi kan dela med oss mer av och som alltid är ett mål för alla att sträva efter. Det är med Karin Boyes ord inte framkomsten som är målet utan resan dit. NU går numera bra, det är ingen tillfällighet: Tidningen är en idé, ett projekt.
Vi beslutar förstås kloka saker - tror jag - även om jag inte begriper varför Nubbs skall läggas ner, tydligen nästa år.
Jag antecknar här och nu - eftersom jag startade BBS-en 1994 med hjälp av Jonny Andersen - att det är Liab Liberal Infórmation AB som äger domännamnet liberal.se, sedan får folkpartiet gärna starta folkpartiet.se och driva det namnet.
Det är stor skillnad: Det finns, sade jag redan 1994, många fler liberaler än folkpartister.
Ordförande i NU:s bolagsstyrelse är Christer Nylander, Kristianstad, övriga ledamöter är Kristina Malmnäs, Katrineholm, Susann Torgerson, Stockholm, Margareta Bosved, Stockholm, Bertil Östberg, Lidingö, Anders Wettergren, Göteborg, Åsa Malmström, Arbrå, och jag själv, verkställande direktör är Jan Fröman, Nacka.

Vi har nog våra brister, men vi kan ge ut ett liberalt veckomagasin. Vi är inne på 26:e årgången, tror jag.

4 okt: Övriga val - och samal med Liselott Hagberg

Efter en timme återupptas riksdagsarbetet och alla andra procedurer stökas över på någon dryg kvart, nä, fem minuter.
Själv skyndar jag till tredje vice talmannen för att diskutera en fråga som aktualiserats av partiledaren Jan Björklund som var inne hos mig en stund på förmiddagen och ville att Liselott Hagberg och jag skulle hantera utan att andra får reda på vad det handlar om eller när något skulle inträffa. Så får det bli - jag och Liselott funderar fram och tillbaka och efter en timme är vi klara men under den tiden har Liselott också hunnit bli officiellt fotograferad tillsammans med övriga talmanspresidiet.
Jag är förresten glad som en speleman över att att Liselott Hagberg återvalts som vice talman, dels för att hon är en god vän, dels för att hon är så kompetent, dels för att hon är en så utmärkt företrädare för Sveriges riksdag och dels för att jag inser att många andra, som jag själv, aldrig skulle stå ut med att ha så mycket representation och middagar och träffa den ena eller andra officiella representanten.
En synpunkt har jag på tredje vice talmannens rum: Sprickorna i taket bör lagas under denna mandatperiod!

4 okt:Övriga val och paus

Så vidtog val till första vice talman där gruppledaren Sven-Erik Österberg (s) lanserade Susanne Eberstein (s) från Sundsvall. Hon är noga med sitt uttal, ingen tysk diftong, men det klarade inte Sahlin som en gång sade "eberschtajn", en gång "eberschtejn". Eberstein har ofta varit stingslig och tycks ha samma behov som en gång Olof Palme att alltid framhäva att hon är renlärig socialdemokrat av börd; det blir ofta inte trovärdigt. I skatteutskottet, där hon ett tag var ordförande och jag vice ordförande, hade hon samma attityd: frän mot alla som ifrågasatte de motiv som anfördes. Jag hoppas - och tror också - att hon blir bra som vice talman, hon har i EU-nämndssammanhang visat - det har jag själv noterat och berömt henne för - god förmåga att hantera komplicerade frågor och lett sådana sammanträden alldeles utmärkt.
Valet av Eberstein sker med acklamation.
Sedan blir det val med slutna sedlar igen mellan Ulf Holm (mp) och en Mikael Jansson (sd) som föreslås av partisekreteraren Björn Söder (sd) med den kostliga motiveringen att sd utgör det tredje största blocket i riksdagen.
- Och vem samverkar i det blocket? Jo, sd med sd.
Rena snurren!
Hur skall detta gå?
Sd-företrädaren får 20 röster, Holm 328.
Liselott Hagberg (fp) väljs om som tredje vice talman.
Sedan blir det en timmes paus efter att en valberedning utsetts.

Jag går och äter lunch med Torkild Strandberg och Christer Nylander, goda vänner från Skåne.
Torkilds telefon ringer oavbrutet - han skall samtidigt leda sitt Landskrona och gör det med stor säkerhet. Där - men inte i övriga Sverige - har sd bekämpats med exakt rätt metod: att angripa de problem som sd pekat på och kultureliten pekat finger åt.

4 okt: Minst en röd

Resultatet av talmansvalet var intressant: 347 avgivna röster, Tomas Bodström var i USA, en v-företrädare på toaletten. Nu blev det 194-173.
Det innebär att det behövde 174 röster för att bli vald, det räcker med majoritet av de röstande, om någon av de frånvarande varit närvarande hade det behövts 175 röster.
Efter m (107), fp (25), c (24) och kd (19) tillsammans har 173 röster och sverigdemokraterna 20, kan de tillsammans ha fått högst 193 röster.
Nu blev det 194 gånger som Mona Sahlin fick ropa ut namnet Per Westerberg sedan Peter Eriksson brutit kuverten och överlämnat valsedlarna.
En ledamot - minst - från socialdemokraterna, miljö- eller vänsterpartiet måste alltså ha röstat på allianskandidaten.
Vem?
Ingen vet - men man kan fundera. Vilka kan ha haft motiv för att göra denna markering? Björn von Sydow, som offentligt förklarat att han inte ville bli vald med sd-röster? Kent Härstedt - som innerst inne inte heller ville att det skulle bli resultatet? Mona Sahlin - som också hellre såg att Westerberg valdes utan stöd av sd-rösterna?
Ingen vet - men jag väntar redan på de ovannämndas memoarer!

onsdag 6 oktober 2010

4 okt: Mera val

Så är då talmanspresidiet klart:
Per Westerberg, Nyköping
Susanne Eberstein, Sundsvall
Ulf Holm, Lund
Liselott Hagberg, Nyköping
Man kan väl säga att både denna och föregående mandaperiod har Nyköpings kvot på talmansområdet blivit väl tillgodosedd.