söndag 5 december 2010

16 nov: Genomlidandet

Jag lyssnar på flera interpellationsdebatter. Som vanligt är Monica Green (s) i Skövde och Patrick Björk (s) flitiga - de ömmar för utsatta människor och tycker regeringens politik är fel.
Men var allt bra förr?
Jag tror att den attityd till arbete som främst Green men också Björk intar utgör en av grunderna för socialdemokratins nederlag. Man sätter bidragssystemen främst, inte skapandet av mervärde genom arbete, ett mervärde som måste återspeglas i den ersättning man får ut av jobbet.

Det blir i längden en väldig skillnad i värnandet av varje procentsats i bidrags- och försäkringssystemen som många socialdemokrater och vänsterpartister håller på med, och den insikt som finns inom alliansen att systemen behövs men inte får motverka att arbete alltid skall löna sig.
Jag tror att det var som så att det var fler anställda som detta val stödde moderaterna än socialdemokraterna, vilka däremot hade en stor majoritet bakom sig bland dem som lever på bidrag eller försäkringar. Denna motsättning är den viktigaste orsaken till att socialdemokraterna förlorade 2010 års val: man tog på sig vänsterkappan och vanliga människor förstod inte att detta var ett arbetarparti.
Monica Green, Patrick Björk och t.ex. Eva-Lena Jansson, Morgan Johansson och Peter Hultqvist har stor andel i att bilden av socialdemokraterna som ett parti för dem som inte bara inte kan utan även dem som inte vill arbeta spridit sig och slagit rot.
Jag tyckere att de är goda människor med ädelt uppsåt men urusla socialdemokrater: De har helt enkelt tappat den ideologiska kompassen genom sin intensiva kritik av vissa effekter av reformeringen av både arbetslöshetsersättningen och sjukförsäkringen.
Ty sanningen är brutal: Det har varit nödvändigt att göra allt detta och det socialdemokratin inte förstått är att man själv varit för feg för att ta itu med avarterna och därmed svikit sitt eget höga idel, arbete åt alla.

Socialdemokratin är ett ideologiskt vilset parti i dag.
Det visade dagens intressanta interpellationsdebatter - jag satt nära tre timmar i kammaren, det var det värt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar