onsdag 30 november 2011

29 nov: Läget i landet

Häromdagen noterade jag att statens budget för oktober visat ett överskott som med 19,1 miljarder överträffade ekonomistyrningsverkets prognos - statens skatteintäkter var högre och utgifter lägre än vad som förutsetts.
I dag ser jag i SvD - landets nu nattsvartaste tidning vad gäller framtiden - att allt går åt skogen eller snarare åt h-lv-t- för Sverige, i alla fall om man får tro den tidningens ledande ekonomijournalister. Att euron över huvud taget existerar efter den tidningens säkert minst 100-talet artiklar (eller snarare politiserade, nästan fördomfulla, tyckarstycken där de egna journalisterna är värst) måste förvåna varje SvD-läsare.
Om SvD:s tyckarjournalister (på nyhetsplats) får rätt, då får jag fel.
För jag tror att både Europa och euron överlever den finansiella kris som regeringarna i Grekland, Italien, Spanien, Portugal och tidigare även Irland är upphov till.
Att många anser att detta är eurons fel, kan möjligen bemötas med argumentet att det är de länder med ordentliga statsfinanser inom Euro17-gruppen - Tyskland, Holland, Finland för att nämna de med stort A i ekonomisk styrning - har det väl förspänt trots att de misskötta ekonomierna plågar även dem.
Om Finland har euro? Ja, den finska marken är totalt försvunnen och likväl lever Finland jättebra!

tisdag 29 november 2011

28 nov: Bankerna

Konstigt nog gick nästan regeringens beslut - och det kommer säkert till riksdagen i vår - att kräva högre kapitaltäckning i de fyra stora svenska bankerna, Nordea (som också anses vara en av världens 87 systemviktiga banker), Svenska Handelsbanken, SEB och Swedbank, i fredags nyhetsmarknaden förbi som om inget hänt.
Kanske är frågan för svår?
Det handlar om att kräva att det svenska bankväsendeet solvens skall bli än högre - och i praktiken att man minskar utdelningsmöjliigheterna. Samtidigt fick finansinspektionen i uppdrag att granska att de fyra bankerna inte kompenserar sig genom att höja utlångingsräntorna, eller snarare marginalen mellan in- och utlåning.
Jag tror att det vore bra om resultatet av detta blev tvåfaldigt: högre kaopitaltäckning i storbankeerna men också möjilghet för kunderna till främst bolån att söka sig till andra banker, som inte får det krav som nu ställs på dr fyra över sig.
Bolånemarknaden är enligt mitt sätt att se enormt säker: Det är myckeet sällan som bolånekunder inte kan betrala sina lån - även om det sagts att vi lånar mycket; det måste ju sättas i relation till betalningsmöjligheeterna, och med 30 procents ränte avdrag, är de mäöjligheterna på bolån ju mycket höga.
Den här frågan koommer säkert i sino tid till finautskottet - men jag har förstått att redan i fredags hade regeringen försäkrat isig om stöd från socialdemorkaterna, miljöpartiet och i praktiken även vänsterpartieet (som dock lär ha önskat än högre krav på bankerna vilket ju är detsamma som att slå till mot svensk företagssamhets kreditmöjliigheter, vänsterpartiet förnekar sig aldrig i sin företagsfientlighet) medn sverigedemokraterna inte ens tillfrågades, logiskt av det skälet att partiet ju inte har någon ekonomisk politik och sällan delar i skattedebatter.

söndag 27 november 2011

27 nov: Föga nytt under solen ...

"Ansgar gjorde karriär med förfalskat cv", meddelar i dag (2011) Svenska Dagbladet.
Hmmm - föga nytt under solen, alltså.
Hur går det förresten med polisutredningen?
Bör regeringen gripa in - eller snarare: varför har regeringen dröjt så länge?

lördag 26 november 2011

26 nov: Jag saknar Pär Nuder

Juholt, Juholt, Juholt - åsikter åt alla håll, huller om buller.
Detta är inte bra för ministären Reinfeldt som faktiskt behöver en stark opposition.
Jag saknar Pär Nuder.
(Minus hans försäkräckliga bostadsbeskattningspolitik och allmänna förkärlek för att lösa statens balansproblem med orimligt höga skattesatser.)

onsdag 2 november 2011

2 nov: Svenska journalister och att motverka en god sak

Alla önskar vi att de journalister, svenska och andra, som av regimer av olika slag, fängslas under sin yrkesutövning blir fria, ju f;rr desto bättre. Det som hänt i Etiopien och Eritrea - och norrmän i Kongo - är fruktansvärt.
Men vad bör UD och Carl Bildt göra?
Resa till Addis Abeba och Asmara?
Ja, om garantier finns för att det lyckas med uppsåtet att få loss Dawit, Johan P och Martin .

Nej, om det är svensk demonstrationspolitik.
Utrikesminister Carl Bildt lyckades få Norges statsminister Jens Stoltenberg att vid Etiopiens premiärministers Meles besök i Oslo att ta upp de svenska journalisternas situation i Etiopien.
Det är ett land där domstolarnas självständighet är lika stor som den som lyckas åla genom en esskornett - jag vet, jag har träffat flera av dagens makthavare i Etiopien.
De har - tro inget annat - en annan syn på rättvisa än vi har i Sverige.
Och de är stolta, vill inte bli förolämpade.
Utrikesministern lyckades också mobilisera en rad ambassadörer fran EU och till och med USA att genom sin närvaro vid domstolsförhandlingarna i Addis tydliggöra att detta enorma övergrepp på fri journalistik är totalt oacceptabelt för den som menar något med meddelarfrihet och demokrati.
Men när till och med riksdagsledamöter och chefredaktören för mitt gamla fackorgan Journalisten - jag var en gång chefredaktör för Tidningsutgivaref]renignens Pressens Tidning och tillämpade redan då pricipen att det är bättre att tänka med huvudet än att använda det blott som hatthängare - kräver att Bildt skall uttala sig i ett rättsrärende som detta, då säger man i själva verket samma sak som regimen i Addis sysslar med:
Rättsfrågor skall avgöras av politiker.
Jag är helt emot detta. Totalt.
I själva verket bör man angripa Etiopiens premiärminister och hans s.k. justitieminister för att de uttalar sig i en rättsfråga och därmed föregriper domstolens prövning.
Om vi skall hjälpa Dawit, Johan och Martin - och det skall vi göra med alla medel som funderar och som dessa länder förstår, då måste vi se till att domstolarna är fria och inte underställs politiska förhandsavgöranden.

Vi måste använda vara huvuden att tänka med, inte för att sätta skygglappar för verkligheten.
Jag är glad över alla svenskars engagemang för journalistisk frihet och rättvisa.
Men det vore bra om fler tänkte före de skrev eller uttalade sig så att det i sjäva verket motverkar en god sak.