söndag 6 maj 2012

6 maj: En bra debatt i Agenda

Debatten som helhet i dagens Agenda måste få högt betyg.
Det gäller också partiledarna som deltog:
Stefan Löfven (s)         ****
Fredrik Reinfeldt (m)   ****
Gustav Fridolin (mp)    ***      
Jan Björklund (fp)        ****
Annie Lööf (c)              ***
Jimmie Åkesson (sd)     **

Jonas Sjöstedt (v)         **   
Göran Hägglund (kd)    **
Jag får återkomma i morgon med ytterligare synpunkter, dock genast:
1. Stefan Löfven klarade sig bra, svarade dock mer än lovligt taktiskt - dvs i sak inte alls - i energipolitikfrågan, detta i motsats till välfärdsdebatten där han försvarade válfrihet i vård och omsorg
2. Statsministern inriktade sig helt på Stefan Löfven och framstod därför som mer än vanligt resonerande, nästan kylig vilket kan ge ett överlägset - mycket farligt - anslag, ändå fram till slutet då Reinfeldt krängde av sig statsministerrollen och gick till attack mot blottor hos Löfven
3. Gustav Fridolin var mindre framträdande än jag förväntat mig, kanske beroende på att miljöpartiets ideologi passar mindre väl som svävande i många frågor där vänster/högerdimensionen är påtaglig att vilja allas väl går ett tag men inte i längden
4. Jan Björklund var som vanligt effektiv och på kunskapsområdet hamnade han i hälsosam polemik med miljöpartiet som där framstår som flumskolans försvarare, en roll som bör ges till Jonas Sjöstedt
5. Annie Lööf var som bäst i början när hon valde att tala näringspolitik under arbetslöshetsdebatten - ty utan företagare inte företag, utan företag inga arbetsgivare, utan arbetsgivare inga jobb; men i övrigt blir det ofta oklart vad centerpartiets fokus är
6.  I alla frågor har Jimmy Åkesson bara ett svar: minska massinvandringen. Men hur? Vem skall stoppas - och hur?  Och de 600.000 utlandsfödda som varje dag går till jobbet och betalar stora pengar i skatt - skall vi vara utan deras insats? Åkessons enda riktiga tillgång är mångas rädsla för framtiden och det okända
7. Jonas Sjöstedt är en riktig slugger, han avviker klart i varje fråga och framstår för mig som en riktig högerpolitiker, ja, inte vänster. Han skall bestämma, bidrag skall ökas, jobb skall straffas, sedlepressen skall köras; Sjöstedt vill vrida utvecklingen tillbaka 20-50 år, som en riktigt konservativ. Och valfrihet - det är farligt och besvärligt och det största hotet av alla. Tolerans - liberalismens kännemärke framför andra - är ett verkligt rött skynke för Sjöstedt: Allas lycka är att behandlas lika illa, ekonomisk tillväxt leder till elände.
Jag förstår inte varför Sjöstedt är kvar i Sverige, så uselt som det är här. Rent skrattretande är hans EU-mostånd när man hör hans partivänner efterlysa mer samarbete inom EU på område efter område. Och att det skulle vara eurons fel att det går illa för vissa länder, är lika skrattretande: Se på Finland, Holland, Danmark, Estland, Tyskland eller Österrike - det är länder lika långt från statsbankrutt som Sverige. Men med eurosamarbete. Det avgörande för ekonomisk tillväxt och välfärd är inte valutan utan hur man utformar politiken.
8. Göran Hägglund vill väl men kommer bort i väldigt hög grad. I dag skämtade han inte ens, vilket är hans bästa gren, och såg ofta moloken ut i rutan, det blev få glada av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar