tisdag 24 juli 2012

23 juli: En kommunalrådshistoria



Partiutfrågning i Danderyd på Stocksunds torgs dag den
5 september 2010: Inger Beckman Hirschfeldt (s), Mikael
Aderteg (mp), Gunnar Oom (m), Inger Strömbom (kd),
Jonas Uebel (fp), Sällskapet Amorinas ordförande Kjell
Gunnarson i tacktagen, Kristin Eriksson (c) och utfrågaren
Jan Falk, i vardagslag styrelseledamot i Amoria och DN-
familjeredaktör Foto: Gunnar Andrén
 Jag vet ibland inte om man skall skratta eller gråta.
   Ett parti i Danderyd, som formellt kallar sig Centerpartiet men sig själva för Danderydscentern och ideologiskt - enligt min mening - alltid legat någonstastans mellan moderaterna och nej-till-allt, har alltid (varmed avses från 1991 då Danderyds kommun för första gången fick ett kommunalråd, Björn Hamilton (m)), sagt nej till denna konstruktion. I alla sina budgetförslag - ständigt nedröstade - har partiet yrkat på att Danderyd skall ha ett halvt kommunalråd, därmed har man sparat in ganska mycket pengar eftersom moderaterna sett till att dess kommunalråd 1991-2011 varit Sveriges mest välavlönade i förhållande till kommunstorleken (cirka 30.000 invånare).
   Vi andra - och jag satt i fullmäktige 1991-2006, femton år - har alltid tyckt att detta varit en fiktiv besparing, en opportunistisk sådan, att en kommun som Danderyd behöver ledas av en person på heltid, kommunstyrelsens ordförande, alltså tillika kommunalråd.
  Men så inträffade något i valet 2010: Moderaterna förlorade sin egna majoritet, Danderydscentern (och folkpartiet fast på helt andra frågor) gick starkt framåt i valet. Det skulle bli möjligt att bilda en majoritet med centerpartiet (obs! ingen hänvisning till centerpartiet), folkpartiet liberalerna, socialdemokraterna och mp.
  Men se då: Då gjorde detta parti, Danderydscentern upp med sitt formellt största antagonistparti och nu leds Danderyd av en trio, moderaterna, Danderydscentern och kristdemokraterna, som har över trettio av fullmäktiges 45 mandat bakom sig. Och då har förstås frågan varit hur många kommunalråd kommunen borde ha?
  Från det jag blev ordförande i folkpartiet i Danderyd, 1993, har vi konsekvent drivit att oppositionen måste ha god insyn i kommunen, något som moderaterna alltid varit emot, ideologiskt och praktiskt. Danderydscentern har valt en annan linje, den ovannämnda: ett halvt kommunalråd. Fp-linjen skulle inneburit att 1994-2010 skulle Danderydscentern fått ett kommunalråd i insynsposition, vi har våra principer.
   Det kan man inte säga om Danderydscentern - för när partiet efter valet 2010 trätt in i den majoritet som man angripit så våldsamt under över tjugo år, och hätskt under valåret 2010, blev det annat ljud i fråga om hur många kommunalråd Danderyd skall ha. Nu skulle Danderydscentern också ha - och partiets föreslagna 1/2 kommunalråd för majoriteten blev plötsligt 1 1/2 plus, för skams skull, ett halvt även till oppositionen.
   Så nu har Danderyd sedan den 1 juli 2011 inte ett halvt kommunalråd utan två: Heltid för moderaterna, halvtid för Danderydscentern och halvtid för folkpartiet i oppositionen.
  Så nu förstår nog många: Ibland vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Efter att ha hört under femton år varför Danderyd skall ha ett halvt kommunalråd och inte ett och nu får höra att det behövs två, ja, då måste man både skratta och gråta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar