onsdag 25 juli 2012

25 juli: Utjämningskommittén: bra utredning som ej bör genomföras

Foto: Gunnar Andrén
Utjämningskommittén - som jag tillhörde - kom fram till ett resultat som liknar det här vägmärket: Allt är på sned, den stora huvudfåran är samma som 1991-94 och tillkommande förändringar bryr sig de 80 procent som bor utanför Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/Lund-regionen inte om eftersom de inte befinner sig i situationen att tillväxt ifråga om bostader, jobb, kommuniaktioner, barnomsorg, studieplatser etcetera är ett bekymmer för deras innevånare - och lever lyckliga i tron att om man pungslår tillväxtområden lite mer blir det bättre i resten av landet.

SvD Brännpunkt publicerar i dag två företrädare för Stockholms handelskammare, Sofia Linder, analytiker, och Fredrik Johansson, analys- och policychef (vad det nu är), en ordentlig vidräkning med Utjämningskommitténs förslag. De har i många avseenden rätt.
  Intressanta siffror som de har lyckats analysera fram är att Stockholms stad och övriga 25 kommuner tillsammans har ungefär 22 procent av Sveriges befolkning men betalar ungefär 50 procent av all statsskatt (därmed måste avses från inkomstbeskattningen; om man tar med alla statliga skatter, som moms, bensin- och energiskatt blir det ju en annan siffra).
  Debattörerna har rätt i nästan allt.
  Utom de två centrala punkterna:
  Att riksdagen till 80 procent består av företrädare som inte bor i regionen. De bor på kosntiga platser som Ystad och Haparanda, Strömstad och Västervik.
  Att direktiven till utredningen omöjliggjorde radikala förändringar - eftersom varje förslag som kunde framställas måste åtföljas av ett annat som gjorde att systemet balansar, dvs 0-kostnadsprincip (från statens utgångspunkt gällde).
  "Grundproblemet med dagens skatteutjämningssystem, vilket utjämningskommittén tyvärr valde att förbise, är att delsystemet för inkomstutjämning är så långtgående att det undergräver kommunernas drivkraft att utvecklas." Så skriver dessa debattörer.
  Det visar bara att de inte förstått någonting, vet någonting och framför allt inte tar minsta politiska hänsyn. Om inte vi som ville annat - jag, kommunalrådet Erik Langby (m) i Nacka och delvis borgarrådet Samuelsson (kd) - drivit våra ståundpunkter som vi gjorde, skulle Stockholmsregionen kommit än mer illa ut som nu blir fallet.
  De 80 procent som bor utanför Stockholm tycker inte alls som Stockholms handelskammare, kan jag berätta. De vill tvärtom att stockholmarna skall betala mer.
  Utifrån direktiven - som drevs fram av kd och moderaterna i finansdepartementet (Borg och Odell) - står jag bakom utredningen, varje annat alterativ hade varit sämre.
  Men jag stämmer inte in i direktiven, inte i slutsatserna om att inte hela Sverige gynnas av att det går bra för Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/Lund-regionerna. I dessa avseenden anser jag att utredningen behöver överarbetas.
  Stockholms handelskammare har alldeles rätt i sak.
  Politiskt är de helt bakom flötet.
  Tänk er SvD-artikeln i Norrländska Socialdemokraten, Östersunds-Posten eller 100-tals andra tidningar med ringa spridning kring Sergels Torg och Stureplan!
  Vi som värnar tillväxt och framtid i Stockholm och hela Sverige måste få med oss resten av landet. Stockholms handelskammares artikel underlättar inte, kan jag säga.
  Slutligen: "Ytterligare ett problem är att systemet är så komplext att endast ett fåtal personer begriper sig på det. Denna bild bekräftas av att 95 procent av kommunstyrelse-ordförandena svarar att systemet är komplext och svårbegripligt. Man kan ju då fråga sig hur kommunmedborgarna upplever det."
  Jag har debatterar denna fråga i 20-25 år nu - och alltid protesterat mot denna vulgärargumentation, även i Danderyds fullmäktige. Systemet är lätt att förstå, det är krångligt bara om man inte vill förstå.
   Problemet är ett helt annat: Godtyckligheten. Principerna fastlades av kommundirektören i Östersund 1991-94 och sedan har inget väsentligt gått att ändra.
  T.ex. att index för särskilda socialhjälpskostnader får fram genom att man tar roten ur invånarantalet i varje kommun. Det visar godtyckligheten, det finns ju inte ett spår av vetenskaplighet eller verkliga kostnader i sådant hokus pokus.
   Utredningen blev som direktiven föreskrev.
   Nu ropas det på att den skall genomföras rakt av. Jaså, hur skall man då förklara att Västerbottens läns landsting förlorar 320 miljoner kr? Eller att Hyltebrui i Halland vinner mycket medan expanderande Halmstad förlorar? Att grunden för alla sjukvårdskostnader i hela landet utgörs av hur det ser ut i Skåne plus en del sjukdomar i Östergötland - en nyhet det sistnämnda för denna utredning jämfört med de fem tidigare. Eller att barnsorgsersättningen ser likadan ut som före maxtaxans införande, den är inte ens indexreglerad. Vem missgynnar det? Statiskt kommuner som byggt ut barnsorgen - skall de straffas för detta? Osv.
  Utredningen behöver omarbetas.
  Hela Sverige skall leva. Även Stockholmsregionen fast de bara har 22 procent av landets befolkning.

1 kommentar:

  1. Idag, utarmas alla svenska regioner ekonomiskt av en hel armé av skattefinansierade byråkrater i östra mälardalen, en samhällsekonomisk paria som genom utredningsmanipulation av de folkvalda och årlig uppgradering av den statliga centralbeskattningen (statliga skatten) indirekt sänker landets perifera kommuner. Pengarna stannar inte längre kvar ute i regionerna och skapar därigenom inget lokalt riskkapital. Pengarna går istället genom hutlösa Elskatter, Moms-, Bränsle-, Bil-, alkohol-, tobak- och Bolagsskatter, m.m. direkt in till Stockholmsområdet där överskottet dagligen göder en till stora delar onödig och enormt kostsam gigantisk Statsbyråkrati med svans. Denna vansinniga och vindögda centraliseringspolitik utarmar och avfolkar landsorten, samtidigt som Stockholmsområdet tillåtas växa okontrollerat och fullständigt badar i andras pengar.
    Oavsett partifärg i regeringen så är slöseriet med landsortens pengar vid de olika statsbyråkratdelarna snudd på kriminell. Vid t.ex regeringskansliet anställdes vid det första EU-ordförandeåret 1500 personer extra bara för att vända papper, och trots att ordförandeåret bara varade ett år så jobbar huvuddelen av dem fortfarande kvar. Detta centrala och ekonomiska vansinne går igen inom all statlig verksamhet, den statliga centralbyråkratin bara ökar och ökar på övriga Sveriges bekostnad. Resonemanget inom Sthlms centralbyråkrati går nämligen som vanligt ut på att landets ”gemensamma” tillgångar och överskott tillhör staten och staten det är vi och endast vi!
    Sverige, har nu skapat ett centralt monster som sakta håller på att äta oss alla ur huset. Är det inte snart dags att säga Nej, ta tillbaka våra pengar och stoppa slöseriet inom statsbyråkratin. Äntligen börja ställa krav på våra ja-nickande rikspolitiker på våra länsbänkar i riksdagen. Ställa dem till svars för alla tagna beslut, som t.ex frågan om varför El-avregleringen gav landsortsbor inom vattenkraftsområden 4 ggr dyrare nätavgift och därmed dyrare statlig skatt än de boende i Sthlms-området. Också fråga dem varför de tvingar övriga Sverige att betala för alla lokala inrättningar, som museer och teatrar i Sthlms-området. Och varför i herrans namn måste landsorten betala licsenspengar till Sthlm för smörjan som visas i SVT, och det bara för att de tillåts gömma sig bakom ett förljuget namn som ”public service”, även fast de visar samma skit som alla andra?
    Av all statlig skatt som Sveriges ca 7 miljoner invånare utanför Stockholm betalar in så går ett gigantiskt överskott till att betala skyhöga löner- och hyror inom statsbyråkratin i östra mälardalen. Detta överskott går sedan in i Stockholmsområdet genom den lokala skatten, lokala bankinsättningar, lokala inköp och lokalt nyttjande av ortens näringsidkare. Allt sammantaget skapar en mycket gynnsam tillgång på lokalt riskkapital och positivt företagsklimat. Något som övriga Sverige, pga denna idiotpolitik, alltid lidit stor brist på!

    SvaraRadera