tisdag 13 november 2012

12 nov: Frammarschen (sd) - och dess orsaker

Nya framgångssiffror för sverigedemokraterna - 11 procent, jag kan inte hålla rätt på vilken undersökning det handlar om, kanske är det Demoskop, United Minds eller någon annan välkänd undersökare.
  (Skop - Skandinavisk Opinion - är det i alla fall inte. Skop har gått i konkurs.).
  Partisekreteraren Björn Söder (sd) är säker på sin sak: Det är partiets politik som resulterar i framgången.
  Varför inte motsatsen, den tesen bör i alla fall prövas: Framgången (sd) beror på att nästan ingen väljare känner till partiets politik?
  Ty sanningen är att väljarna bara känner till en enda sak om sd, nämligen partiets motstånd mot invandrare, ingen skillnad görs på flyktingar och de som kommer hit för att arbeta.
  Jimmie Åkesson har givit klart besked i riksdagen: Han behöver ingen verktygslåda - alltså politik - för att klara de nuvarande invandrarnas problem, därför att han inte orsakat "problemet2.
  (Obs! Detta gäller bara denna enda fråga, i alla andra skall sd ha en alternativ politik. Det är skillnad på fråga...)
  Jag tror dock att Jimmie Åkessons av medieerna återgivna besked att rättshaverister, rasister och extremister skall bort från partiet, har givit ökade sympatier. Det är ett tydligt budskap, det måste välkomna av alla som inte vill räknas till den gruppen.
  Medierna har återgivit Åkessons budskap i en utsträckning som den som alltid tidigare ansett sig misshandlad av medierna måste gnugga ögonen inför: Varje tidning, radio-  och TV-kanal har fallit i okritisk beundran för detta Åkessons senaste hjältedåd, att skriva ett brev (vem har sett det?;  någon?) och ingen journalist har, mig veterligt, ställt frågan hur många det gäller, en, två, tre eller kanske tio?
  (Gäller den kanske den kommunfullmäktig (sd) i Ånge som häftar i allt större skuld till fordringsägare som via kronofogden vill ha betalt för sin leveranser av varor och tjänster, f.ö. samme person som vägrar att av principiella skäl betala TV-licens med motivet att han inte gillar programmen - hur han nu kan veta det ....)
  Den okritiska mediebeundran för sd tar sig i dag samma uttryck som den gjorde för miljöpartiet i början av dess riksdagsperiod - ända tills dess dåvarande partispråkröret Schlaug berättade i ett pressmeddelande att han vid ett lokalt möte uttalat något i en aktuell fråga -  och till slut en lokal journalist, tidningen Eskilstuna-Kurirens medarbetare i Malmköping (tror jag det var) började fråga om mötet, när det varit, vem som varit där, hur det utlysts - och då det visade det sig vara ett rent falsifikat, TT-uttalandet var tillkommet av rent publicistiska skäl, mötet som hade varit förevändningen hade aldrig ägt rum; mitt förtroende för hr Schlaug är oförändrat sedan dess. En bluff är en bluff om än i TT:s vidarebefordrade telegramform.
   (Och inget annat parti än sd har såvitt jag förstår samma behov att göra sig av med medlemmar man inte gillar eller anser omfattar dess politik; sd är också i detta avseende unikt.)
  Vem vill för övrigt bli kallad för rasist, extremist, rättshaverist, alltså politisk stolle?
  Jag känner ingen.
  Ty jag vet att ingen människa anser sig tillhöra den gruppen. Därför är Jimmie Åkessons grepp genialt: Han kastar ut anklagelser som träffar andra än den grupp man själv anser sig tillhöra, andra än de som sympatiserer med hans parti.
  Smart tänkt, onekligen. I praktiken omöjligt.
  Var finns den journalist som börjar rota i vem som fått brevet från sd-ledningen?
  Varför denna monumentala tystnad - hur många har fått Åkessons i vartenda svenskt medium refererade brev?
  - - - -
  För övrigt fick - ser jag i Sifo-mätningarna från 1990-talets början - dåvarande partiet Ny demokrati i maj 1991 hela 11,7 procent.
  Budskapet och arbetsmetoderna är - bortsett från ölbackarna m/1991 - likartat sverigedemokraternas m/2012.
  Allra sist: Vem vill bli styrd i detta land av sverigdemokraterna? Hur många sympatiserar med sverigdemokraterna om man var i den situationen att det skulle finnas risk för att vårt land skulle styras av detta parti?
  Stöder till sverigedemokraterna bygger - är jag övertygad om - på att dess sympatisörer är vissa om att partiet inte kan få ett reellt inflytande på detta lands politik.
  Skulle det ligga i farans riktning, skulle stödet för sd drastiskt minska.
  Men så länge ett antal väljare är övertygade om att partiets inflytande ligger nära noll, då är man beredd att ge det sitt stöd för att - för uttrycka sig vulgärt - ge etablissenamnget, dvs övriga riksdagspartier, "en spark i ändan".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar