Det EU-kritiska utträdespartiet Ukip (United Kingdom Independence Party) vädrar morgonluft, nu sedan premiärminister David Cameron sagt att Storbriannien skall rösta om att kvarstanna eller ej efter nästa parlamentsval, det äger rum senast 2015.
Men London-Bryssel har länge haft en komplicerad relation.
1973
Storbritannien går med i EG. 1963 och 1968 har landets försök att ansluta sig blockerats av Frankrike och president Charles de Gaulle.
1975
En majoritet röstar i en folkomröstning för att Storbritannien ska vara kvar i EG, 67 procent mot 30.
1983
Labour-partiet förlorar stort i valet efter att ha krävt ett uttåg ur det europeiska samarbetet. Med den nye partiledaren, Neil Kinnock, släpper partiet frågan.
1988
I Brygge kritiserar premiärminister Margaret Thatcher den 20 september EG som ett projekt som enligt henne riskerar att flytta makt från medlemstaterna till Bryssel.
- Vi har inte med framgång lyckats rulla tillbaka gränserna för vad staten ska göra i Storbritannien för att dessa gränser ska dyka upp på europeisk nivå, i form av en Bryssel-dominerad europeisk överstat.
1990
Ökat missnöje bland de konservativa, inte minst med Thatchers ledarstil och avvisande syn på närmare europeiskt samarbete, leder till att Margaret Thatcher utmanas om makten i partiet. För att undvika en förödmjukande avgörande omröstning beslutar hon att lämna partiledarposten.
- Förräderi, kallade hon senare saken.
1997
Labourpartiets Tony Blair segrar i valet och närmar sig beslut för beslut EU.
2013
Storbritanniens premiärminister David Cameron håller i januari ett uppmärksammat tal där han lovar att om de konservativa vinner valet 2015 kommer det att hållas en folkomröstning om det brittiska EU-medlemskapet. Innan dess tänker sig Cameron att han ska ha omförhandlat Storbritanniens medlemsvillkor så pass mycket att britterna vill stanna kvar. Utspelet anses vara ett sätt att hindra väljarflykten till uppstickarpartiet UKIP och att tillfredställa de konservativas mest EU-kritiska anhängare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar