fredag 31 maj 2013

24 maj 2013: På väg till Karolinska

En följd av mina tillkortakommanden efter den stora hjärntumöroperationen (23 februari 2012) är att jag måste träna muskler i ansiktet, gå rakt fram, titta till höger och vänster - och upp och ner - , stående och gående, att forma bokstäver, vissla och göra andra konster som förr var så lätta men nu är jättsvåra.
  Därtill kommer ögonproblemet, en operationsskada, som resulterat i att snedheten i ansiktet gjort att ögonen inte sitter riktigt parllellt längre, det syns inte mycket men för mig ställer det till problem med synen och är ett problem som bara jag och ingen annan märker.
  Därtill kommer att det inger bekymmer att inte höra bra: döv på ett öra. Men det är hanterligt om man bara är i sällskap där man talar en åt gången coh inte är så mycket bakgrundsljud.
  Jag kan berätta att det förekommer många ljud i vår vanliga milsjö som är förödande för den som hör illa!
  Var aktsamma om er hörsel, är mitt råd!
  Denna fredag är det besök på hörsel- och balanskliniken på Karolinska sjukhuset i Solna dit jag tar bussen. Där tar Carolina Hallén emot och vi går igenom olika övningsmoment, det går omväxlande bra och dåligt - och så får jag nya träningsprogram.
  Tänk den som fick vara lite mer frisk en gång till!
 

24 maj 2013: .. och behovet av en återanvändbar sedelpress

I den fortsatta debatten - som Isak From och Leif Pettersson gjorde sitt bästa, dock utan framgång, att partipolisera hävdade Leif Pettersson till sluta att  "regeringen har spårat ur".
  Det var ju roligt sagt.
  Men sant?
  Jag fick chansen att direkt replikera:
 
"Herr talman!
Jag hävdar att regeringen äntligen har kommit upp på spåret.
  Det är lite annorlunda det.
  Det beror på vilket perspektiv man har.
    
Man ska inte vara för polemisk i sådana här sammanhang.
  Det är klart att det allra bästa hade varit om vi hade haft en återanvändbar sedelpress.
  Men det är inte fallet, utan vi måste finansiera varje sak ordentligt för sig.
  En återanvändbar sedelpress, Leif Pettersson och Isak From, är någonting som vi borde skaffa oss, men det kan vara en del problem med att få den att fungera i längden.
 
Låt var och en bli salig på sin tro.
  Isak From har nog en god tanke: Hade det inte blivit regeringsskifte skulle säkert Norrbotniabanan ha varit klar nu.
  Men det finns ett problem. När ministären Reinfeldt tog över den 6 oktober 2006 fanns det hål i finansieringen av trafiksatsningarna på 60 miljarder.
  Jag hade förmånen att få diskutera ett av dessa små hål med nuvarande kommunalrådet i Kiruna Kristina Zakrisson (s), som tyckte att det var förskräckligt att man inte byggde färdigt Haparandabanan. J
  Javisst, men det krävdes ju att man först fyllde igen det hål på ett antal hundra miljoner som fanns.
  Nu är den banan klar.
 
Ett av de största problemen med oppositionen och Socialdemokraterna är att man prioriterar allt.
  Det går inte, menar jag.
  En annan viktig sak är att finansieringen måste ske även med banavgifter.
  Man kan inte både säga att vi nästan inte ska ha några höjningar av banavgifterna och också säga att vi ska bygga nytt.
  Det går bara inte ihop.
  Och den allians som ni för närvarande har med Sverigedemokraterna i banavgiftsfrågan tycker jag att ni borde ta er ur snarast."

24 maj 2013: Norrbotniabanan - nu åter i riksdagen


Jag tillhör dem som anser att det finns två infrastrukturprojekt som är viktigare än andra - från nationella utgångspunkter.
  Det ena är utbyggnaden och tryggandet av trasnporterna till Göteborgs hamn, vår enda stora isfria hamn i Norden.
  Det andra är utbyggnaden av Norrbotniabanan. Den skulle bli en mycket viktig transportlänk - om än inte för persontransporter - för hela det svenska näringslivet.
  I dag var det åter en debatt om Norrbotniabana i riksagen, initierad av riksdagsledamöterna Isak From (s) coh Leif Petersson (s), från Sorsele respektive Boden.
  Den var ställd till infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (m) - som klarade sig bra, etydligt bättre än när hon svara på mina frågor om kryssningskajen i Visby ...
  Här mitt första inlägg i debatten (anförande 50 (i debatten):
Herr talman!
Svenska folket är ett prövat folk.
    Jag erinrar mig en intervju i tidningen Expressen (lib) i början av 1980-talet då dåvarande trafik- och säkerhetschefen vid SJ Yngve Gelotte tillfrågades hur det var möjligt att Roslagsbanan gick när alla SJ-tåg i hela Stockholmsområdet stod still på grund av snöstorm.
  Herr Gelotte hade ett bra svar:
  - Ja, men det är inte så konstigt. Roslagsbanan har ju gammal.beprövad  och omodern teknik.
 
Detta är lite av det problem vi har i Sverige. Under decennier, inte bara sedan den 6 oktober 2006, har vi ett eftersatt underhåll på SJ och Banverket.     
  Att vi är prövade kan vi alla vittna om. Så sent som den 8 maj stod jag själv på Stockholms central och åldrades tillsammans med tusentals andra passagerare på grund av att det hade brunnit ett ställverk vid Stjärnhov och det var totalstopp i hela trafiken.      
  Det är lite samma sak. Hela järnvägssystemet är väldigt sårbart. Man kan gå inte bara till Norrland utan till Sörmland.
  En folkpartistisk ledamot som hette Kjell Johansson hävdade under hela perioden 82–94 att det behövdes dubbelspår på Sörmlandsbanan. Det kom ett spår, men problemen i Strängnäs och Eskilstuna kvarstår än i dag.
 
Om vi nu flyttar till de problem som finns i Norrland:
  Jag håller med Isak From om inte minst att industrin har ett stort intresse av att vi får bättre kapacitet till övre Norrland. Det är ett nationellt intresse, och där spelar onekligen Norrbotniabanan stor roll.
  Men jag håller gärna med regeringen:
  När man satsar 522 miljarder kronor måste man veta var de pengarna läggs bäst, och vi politiker är kanske inte bäst på att avgöra det. Men vi måste se till att vi har de bästa förutsättningarna för att fatta rationella och goda beslut.
 
Själv anser jag till exempel att hamnen i Göteborg och Marieholmsbron absolut är det nationellt viktigaste projektet någonsin. Gårdagens folkomröstningsbeslut i Göteborgs stadsfullmäktige var kanske inte det allra bästa ur den synpunkten sett.
 
Jag tillhör dem som är varm tillskyndare av Norrbotniabanan, just av de skäl som Isak From och Leif Pettersson för fram, nämligen att vi behöver det här spåret för att stärka nationella intressen och exporten från Norrland, inte minst ned till Göteborg.
  Jag håller gärna med vd:n för Norrbotniabanan Gusten Granström - och som skrev i Norran (fris) häromdagen - och som undrade om det inte snart är dags att utöver de järnvägsutredningar som görs titta på vilka olika finansieringsmöjligheter som finns. Det kan ske på olika sätt.
 
Det räcker inte som Socialdemokraterna har gjort i sin budgetmotion, att anslå pengar som räcker till 9 kilometer norr om Umeå.
  Det återstår 263 kilometer fram till Luleå. Det behövs nog nya sätt att få in andra sorters pengar. EU- pengar – det är skattepengar det också – är en sådan sak, och det kan finnas andra möjligheter att finansiera Norrbotniabanan än vi är vana vid.
   Jag tror att industrin i övre Norrland – och även det svenska välståndet – skulle främjas mycket om vi fick en lösning på det problem som sårbarheten i övre Norrland är."
 

24 maj 2013: Välfärdens grund i riksdagen

Denna fredag är det flera interpelaltionsdebatter, först denna 2012/13:379 om den nationella innovationsstrategin.
  Det blir bra meningsutbyte - även om interpellanten Ingela Nylund Watz (s) verkligen får anstränga sig för att hitta anfall mot regeringen företrädd av Annie Lööf (c).
  Jag deltar själv med detta anförande:
"Herr talman!
Sverige är ett litet land men med ett stort välstånd. Hur klarar vi välfärden i framtiden?
  Det är den övergripande frågan.
  Jag tycker att den fråga Ingela Nylund Watz (s) väcker är väldigt intressant just ur välfärdsperspektivet. Vi skall veta det, att om det är någonting som har gjort att vi har kunnat klara välfärden och bygga upp den under så väldigt många år är det en framgångsrik innovationspolitik.
  Vi kan se det framför allt i de företag som fortfarande finns, om man nu bortser från handelsföretagen Ikea och Hennes & Mauritz som är lite speciella, handelsföretag.
  Vårt välstånd bygger ju oerhört mycket på tidigare stora teknikframgångar. Vi kan se det också i form av de satsningar som görs på medicin och läkemedel eller annan teknik. Vi har Ericsson. Vi har blivit ett framgångsrikt it-land. Vi har motorfordon, transporter och inte minst logistik.
  Det här är någonting som vi måste fortsätta med.
    
Jag tycker att det ambitiösa arbete som ligger bakom den nationella innovationsstrategin är bra.
  Det är partiöverskridande och det är också blocköverskridande.
  Det finns ingen oenighet om detta.
  Jag skulle till Ingela Nylund Watz´interpellation vilja tillföra en fråga.
  Det finns ett område som inte egentligen tillhör det här men som jag tycker att vi möjligen borde bli ännu bättre på och uppmärksamma. För även om vi gör väldigt många framgångsrika innovationer är det så att om vi inte kan sälja dem bra ute i världen – Sverige är ett litet land, och svenskan är ett litet språkområde – kommer vi att få stora problem att upprätthålla denna välfärd som är så beroende av exporten.     
  När man tittar på de företag som har varit väldigt framgångsrika och hjälpt till att lyfta Sverige – vi får kanske bortse från LKAB och några andra som har speciella förutsättningar – kan man se att det är sådana som Wallenbergföretagen, Atlas Copco, Astra och fler till, och att vi hade en framgångsrik försäljare i en sådan person som Marcus Wallenberg, som man kan ha olika åsikter om i och för sig.
  Vi har också ett sådant företag som Volvo, som hade en liten marknad från början men som genom Gunnar Engellau och Pehr G Gyllenhammar skaffade en oerhörd internationell marknad.
  Vi har också Scania som är ett väldigt stort företag i många länder.
  Alla de här sakerna beror ju på att vi har haft framgångsrika innovationer å ena sidan, men å andra sidan har olika människor varit väldigt framgångsrika exportsäljare.        
  Jag skulle vilja fråga statsrådet om man kanske kan komplettera den nationella innovationsstrategin med en satsning på att vi också ska bli ännu bättre på att sälja de saker som vi är duktiga på.
  Jag tror att det är en av nycklarna till att vi ska kunna bevara vår välfärd i framtiden."

24 maj 2013: Motionsdags (fp)

Om några dagar kommer tiden för att väcka motioner till folkpartiets landsmöte i Västerås 14-17 oktober 2013 att gå ut.
  Jag kommer att väcka fyra motioner.
  Efter moget övervägande har jag avstått från ett antal andra idéer:
  Skarpa åtgärder mot landhöjningen
  Förbud mot förlust i företagen, särskilt om det handlar om skattepengar
  Sänkt skatt och mer förmåner till alla
  Roligare TV-program
  och
  Låt oppositionen regera.

24 maj 2103: Stämma i Eskilsturna-Kuriren

En del saker hinner man inte med. I dag hann jag inte övervara Eskilstuna-Kuriren AB:s bolagsstämma i Eskilstuna.
  Tråkigt.
  För vissa bolagsstämmor är viktigare än andra. Och de som försiggår i tidnings- och medieföretag är särskilt viktiga, ytterst handlar det om vem som hanterar både den publicistiska delen av verksamheten och den kommersiella.
  Visst faller tidningsläsandet i yngre åldersgrupper, många tidningar har ekonomiska problem till följd av sviktande annonsintäkter.
  Men man kommer aldrig ifrån att den journalistik som presteras i våra tidningshus - och de uppföljningar som ofta sker i etermedierna, radio och TV och numera många privata TV-kanaler, är grunden för allas vårt vetande och för opinionsbildningen.

23 maj 2013: Besök i riksdagen

Ett av riksdagsledamöternas vanligaste uppgifter är att ta emot skolklasser. Jag vet inte hur många jag tagit emot, men det är många.
  I dag var det en klass från en stadsdel i Stockholm, en åtta, under ledning av Linda Edlund. Först gick vi på statsministerns frågestund och lyssnade under cirka 20 minuter - det var givande, tyckte alla - och d'ärpå vandrade vi under nära en timme runt i riksdagshuset, vi såg ut från gången under Stallbron, tittar på olika saker.
  Jag hoppas att det gav en bild av hur det är att vara politiker.
  Och mitt sista råd, utdelat i den fina riksdagsentrén i "Gamla riksdagshuset", var:
  - Om du är intresserad av samhällsutvecklingen, gå med i ett ungdomsförbund. Där träffar man alltid och garanterat andra samhällsintresserade ungdomar och man får vänner för livet.
  - Och tro inte på allt som skrivs om ungdomsförbunden. Fler var säkert med tidigare men de som är med gillar kampratskap och att diskutera.
  - Och fiffel? Nej, det är verkligen raka rör i de politiska ungdomsförbundet, ibland konkurrens om poster men det är alridg så som sker i TV4 och på andra ställen, att man röstas bort, inte får delta. Politiken är allti välkomnande. Den gör skillnad för många människor.
  - Sverige behöver duktiga människor, kunniga människor, engagerade människor, ideella människor, övertygade människor. Också i politiken.
  - Jag har aldrig, aldrig ånrat att jag gick med i FPU, numera LUF.www.luf.se

fredag 24 maj 2013

23 maj 2013: Sjöstedt (v) mot - skönt!

Jag var lite orolig över att vänsterpartiet och sverigedemokraterna - dessa valfrihetens och demokratins förkämpar - skulle ha något positivt att säga om att reglerna för friskolor nu stramas upp.
  Men så såg jag att vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kallar uppgörelsen om friskolorna för "en stor besvikelse".
  Det kändes tryggt. Då förstår man att de sex partierna hamnat rätt i omtanken om eleverna.

torsdag 23 maj 2013

23 maj 2013: Så blev det s+mp+v+sd

Så blev det som jag förutspådde igår: Sverigedemokraterna gick samman med de övriga socialistiska partierna och drev med 156-154 igenom förslaget att regeringen skall återkomma med förslag om vad som skall ske med utländska företag utan fast driftsställe i Sverige och kravet på kassaregister.
  En sak har jag lärt mig av detta, fast jag visste det förut:
  Sverigedemokraterna säger ett och gör tvärtom.
  Till exempel röstar mot sina egna förslag i strävan att få förena sig med socialdemokraterna, vänsterpartiet och till och med miljöpartiet.
   Ett sverigefientligt parti.
   Fast det tror sig vara tvärtom.

23 maj 2013: En stor framgång för Lars Leijonborg

Friskolekommittén har presenterat ett betänkande som sex partier står bakom.
  Mycket bra.
  Och äras den som äras bör: Lars Leijonborg. Jag har på avstånd följt arbetet och sett vilket förnämligt arbete han lagt ner.
  Att sverigedemokraterna och vänsterpartiet står utanför är symptomatiskt.
  Det är valfrihetsfientliga och sverigefientliga.

23 maj 2013: Ny grundlag i Zimbabwe

Zimbabwe skall få ny grundlag, rapporteras det.
  Det överraskar nog många.
  Alltså att Zimbabwe skulle ha haft en grundlag sedan mitten på 1970-talet då Zimbabwe blev fritt - ja, grundlagen heter väl sedan dess Robert Mugabe.

23 maj 2013: Tråkig stämning (mp-v)

I går (22 maj) föreslog ju v-ledaren Jonas Sjöstedt generöst i Dagens Nyheter -  skulle samarbeta om vänsterpartiets program.
  Det är sällan man ser så galanta erbjudanden i politiken.
  Ändå tycks det ha saknats något för i dag avvisar miljöpartiets språkrör Åsa Romson hela inviten och berättar dessutom att några kontakter med vänsterpartiet egentligen inte är planerade.
  Tråkig stämning, helt enkelt mellan miljöpartiet och vänsterpartiet.

23 maj 2013: Men järnrör då?

De två sd-riksdagsmännen Richard Jomsdorf och Kent Ekeroth anser att folk som springer omkring och förstör och hotar omedelbart skall frihetsberövas, utegångsförbud skall införas och polisen skall få tillgripa hårda metoder.
  Om man springer omkring med järnrör i centrum av en stor stad, vad bör då ske?
  För övrigt anser jag - som ledamot av Sveriges riksdag - att det är polisens sak att hantera de oroligheter, förskräckliga, illegala och absolut meningslösa, som nu förekommer på en rad platser och som, det är jag säker på, en mycket stor majoritet av de boende enbart fruktar.
  Däremot tänker jag inte, i motsats till sd-ledamöterna, leka polis och berätta för polisen hur den bör agera.
  Min respekt för alla andra för-stå-sig-på-are som vet hur polis och brandmän med för den delen, tydligen utsatta för stenkastning - glåpord verkar ju i sd-världen vara tillåtna - skall göra i den konkreta hotsituationen, är noll.

22 maj 2013: Bussen 22.12 kom!

SL kan man (inte) lita på!
   Men i dag kom bussen 22.12 som jag brukar åka med från Danderyds sjukhus, inte i tid men väl 3-4 minuter för sent.
  Sådant gör en glad!
  (Och överraskad.)

22 maj 2013 Sverigdemokraterna röstar ja och nej till eget förslag!

Sent på eftermiddagen - efter votering 16.00 - diskuterades skatteutskottets betänkande om konkurrens på lika villkor i kontantbranschen.
  Jag kom där att tal mer om en anna sak, nämligen de förvirrade och förivrrande sverigedemokraterna.
  Den som läser detta kommer att förstå att sverigedemokraterna först avser rösta för sin politik, sedan genom att rösta på en s-mp-v-reservation mot.
  Rena snurreruntpolitiken!
  Det är dessutom oförskämt mot väljarna som inte vill att riksdagen skall vara den lekstuga som de sverigefientliga sverigedemokraterna vill förvandla den till.
   Mitt inlägg:
 
"Herr talman!
   Det är sällan som man får delta i en så intressant och spännande debatt som denna om konkurrens på lika villkor i kontantbranschen.
   Detta är verkligen hjärteknipande.
   Och jag är glad att här se icke mindre än tre ledamöter utöver utskottets ledamöter – Kerstin Engle (s), Per-Ingvar Johnsson (c) och Ulrik Nilsson (m) – som uppenbarligen är i beråd hur de skall rösta och därför tar intryck av den här debatten. Det är verkligen roligt att se.
 
Herr talman!
Utöver det som Maria Abrahamsson (m) sade har jag i själva sakfrågan inte mycket att tillföra, måste jag medge.
  Jag låter ändå notera att det inte handlar om så små pengar som den förbättrade konkurrensen kommer att ge. Det handlar enligt beräkningarna om 80 miljoner kronor i statliga skatteintäkter som kan användas för andra saker, för utgifter som vi gemensamt är intresserade av.
  Den andra synpunkten som jag vill framföra är att de invändningar som Miljöpartiet har haft är något av de obotfärdigas förhinder. Det inger inte respekt, måste jag säga, med alla de problem som man målar upp och som jag tyckte att Maria Abrahamsson väl bemötte.
  Det kommer ju även i framtiden att vara möjligt att med Owe Thörnqvist sälja korv med låda på magen eller några glassar på sandstranden.
 
Men, herr talman, jag tvingas att ta upp en helt annan fråga av konstitutionell karaktär.
  Det är föranlett av herr Alfssons (sd) meddelande att därest reservation nr 3 inte kommer att vinna riksdagens bifall eller ens vinna i en möjlig förberedande votering avser hans parti att rösta på reservation nr 2.
  Det kan tyckas vara en obetydlighet, men så är det inte.
  Det förvandlar nämligen den nuvarande utskottsmajoriteten i praktiken till en minoritet.
  Genom herr Alfssons meddelande nu att hans parti (sd)  kan tänkas komma att rösta på den finns det en annan majoritet bakom detta betänkande i den del som gäller utländska näringsidkare som saknar fast driftställe i Sverige.
  Så är det, herr Alfsson.
  Och herr Alfssons meddelande till kammaren, riksdagen och svenska folket är en god illustration av att det måste vara någon ordning, så att människor utanför den här riksdagen får reda på vad det är för beslut som vi ska fatta.
  Det är det ena.
  Det ska inte vara något lotteri eller någon lekstuga i den här kammaren.
  Det andra är en ännu bättre illustration av någonting som bara berör oss riksdagsledamöter, nämligen att Sverigedemokraterna absolut inte kan vara med i det så kallade kvittningssystemet.
  Det är ju helt omöjligt när man beter sig på detta sätt.
  Vilket block tillhör man, regeringsblocket - alliansblocket, oppositionen eller, som när vi skulle välja Talman, ett tredje block?
  Jag ser att partisekreteraren herr Söder också sitter i kammaren. Någon ordning måste det också vara på beslutsfattandet i Sveriges riksdag. Folk utanför denna kammare måste kunna förutse vad det är för beslut som Sveriges riksdag skall fatta.
 
Herr talman!
 Jag brukar inte yrka så mycket annars. Det var väl kanske åtta-tio år sedan jag framställde yrkanden. Men mot bakgrund av den här saken yrkar jag bifall till utskottets förslag i sin helhet och avslag på alla reservationer, inklusive alternativreservationen som helt och hållet kan ändra på Sveriges riksdags beslut.
  Det tycker jag är otillständigt hanterat av Sverigedemokraterna!
(Applåder)"

 - - -
Ett klarläggande:
I reservation tre föreslås ett bifall till sverigedemokraternas motion.
  Det avser sverigedemokraterna rösta ja till.
   I reservation två föreslås ett avslag på samma motion från sverigedemokraterna.
  Det avser sverigdemokraterna också rösta ja till.
  Alltså:
  Här har vi ett parti som röstar dels ja till sin egen motion, dels nej.
  Mera snurrenrunt kan det inte bli!

22 maj 2013: Sverigefientliga sverigdemokrater

I dag behandlade riksagen något så tråkigt som anpassnign av svensk rätt till EU-förordningen om byggprodukter. Det är viktigt för Sverige att vi är med i samma system som finns inom EU eftersom våra företag annars möts av försäljningsproblem.
  Endast sverigdemokraterna var emot.
  De är missnöjda med att Sverige anpassar standarden i Sverige till den som finns för märkning i resten av Europa. De vill minska sysselsättningen i Sverige och göra att utländska företag får konkurrensfördelar.
  Partiet visade i dag sin mest Sverigefientliga sida.
  Nu skall man väl förlåta dem likväl ty de visste inte vad de gjorde.
  Argumentationen från Marcus Wiechel - giganten från Norrköping som ersatt den petade Lars Isovaara - byggdes upp kring av den eurpeiska CE-märkningen kostar de svenska företagen en del pengar. Det har han ju rätt i. "Jag är övertygad om att CE-märkningen också kan leda till signifianta kostnader som hämmar verksamheten för de små och medelstora företag i Sverige som tillverkar byggprodukter."
  Helt rätt - herr Wiechel, med många år i USA bakom sig, har förstått frågan. Och han noterade också att det hittillsvarande svenska systemet innefattar fler produkter än CE-systemet, vilket betyder att de är svåra att sälja på Europamarknaderna.
  Men detta att det finns en marknad utanför Sverige har förbigått sverigedemokraterna. De vill att svenska byggprodukter bara skall säljas i Sverige.
  "Ingen EU-byråkrat i Bryssel skall få skada svenska företag", sade Wiechel.
  Nej, det behövs inte, det hjälper han själv till med genom att se till att svenska företag inte kan sälja på hela Europmarknaden.
  Snälla, förlåt sverigedemokraterna för de veta icke vad de göra.
 

22 maj Kommer 2

22 maj Kommer 1

21 maj 2013: Bordtennis-VM till Halmstad!

I dag måste jag gratulera Halmstad!
  Bordtennis-VM kommer att gå i staden 2018. Det beslutades i Paris den 15 maj - mina förbindelser med den orten är lite långsamma, därför denna långsamma rapportering.
  Kampen stod mellan Kuala Lumpur och Halmstad - men det blev en kompromiss:
  VM i Kuala Lumpur 2016
  VM i Halmstad 2018.

Vilket evenemang!

21 maj Kommer 4

21 maj Kommer 3

21 maj Kommer 2

21 maj: Kommer 1

20 maj 2013: Buss väck!

Jag åker tunnelbanan från Gamla stan till Danderyds sjukhus och är i god tid till bussen 601V skall gå för sista delen av hemresan i den ljuva sommarnatten, för ögonblicket präglad också av fallande droppar.
  Så blir klockan 22.12 - ingen buss - 22.15 - ingen buss, 22.20- ingen buss. 22.25 - ingen buss- 22.30 - ingen buss.
  22.32 - då tar jag taxi och avser skicka räkningen på 130 kr till SL.

20 maj 2013: Nomineringar från folkpartiet Danderyd

Förltå, men jag glömde att rapportera att den 13 maj när folkpartiet i Danderyd hade styrelsemöte under ledning av presidiet Lars-Gunnar Wallin, Tommy Lindgren och Monica Renstig med sekreteraren Margareta Sandell och kassören Inga Emtell som andra viktiga ledamöter på plats - vi var många andra också, god uppslutning - diskuterades, vilket folkpartiets valberedningen efterlyst, nomineringar till folkpartiets ledning som skall beslutas vid landsmötet i Västerås den 14-17 oktober i år.
  Danderydsavdelningen beslutade att nominera enligt nedan:
  Ordförande; Jan Björklund, Bromma (född i Skene, söder om Borås)
  Första vice ordförande: Maria Arnholm, Lidingö (född i Kungälv i Bohuslän)
  Andre vice ordförande: Erik Ullenhag, Stockholm (född i Uppsala men namnet kommer från Arvikaankytningen, sjön Ullen närmare bestämt).
  Föreningsstyrelsen avstod från att nominera i övrigt till partistyrelsens 21 platser (hela ledning i folkpartiet består av presidiet, de 21 ledamöterna samt partisekreteraren som väljs av de 24 andra.

Vid fp-mötet i förbundsstyrelsen de 15 maj förtogs en annan nominering, från folkpartiets förbundsstyrelse.
  Här nominerades:
  Ordförande: Jan Björklund, Broma
  Första vice ordförande: Helen Odenjung, Göteborg
  Andre vice ordförande: Erik Ullenhag, Uppsala

Däruröver nominerades till partistyrelseledamöter:
  Maria Arnholm, Lidingö (ursprung: Kungälv)
  Lotta Edholm, Stockholm (ursprungligen från Västerås)
  Birgitta Ohlsson, Stockholm (ursprungligen från Linköping)
  Carl B Hamilton, Stockholm (ursprungligen från Kristianstad)
  Frida Johansson Metso, Stockholm (ursprungligen från Göteborg)
  Anna Starbrink, Stockholm (ursprungligen från Mora)

Maria Arnholm föreslås i stället för förra statsrådet Nyamko Sabuni, Stockholm (ursprungligen från Burundi) och Anna Starbrink i stället för Birgitta Rydberg, Stockholm (tidigare från Ekerö, som efter bara 20 år i partistyrelsen tråkigt och oklokt nog beslutat sig för att avstå från att kandiera.

Förbundsstyrelsen funderade även på att nominera en infödd stockholmare från Stockholm men avstod från att lansera en sådan kandidat. Närmast kom ytterligare en kandidat, född i Tornedalen.
 

tisdag 21 maj 2013

20 maj 2013: En lysande tippare

Det är svårt att spå, aesrdeles om framtiden, som Storm P. (dansk) sade en gång.
  Att tippa tretton rätt är inte heller lätt, inte heller utgången av ESC, European Song Contest.
  Men jag måste harangera den av mig oköände Fredrik Ytterström i Sundsvalls Tidning (lib) som tippade sålunda i tidningen före tävlingen (verklig placering efteråt)
  1. Danmark (1)
  2. Ukraina (3)
  3. Norge (4)
  4. Azeerbadjan (2)
  5. Ungern (10)
Femma kom i stället Ryssland.
  Fredrik Ytterström måste ha känsla för endera tippning eller musik.

måndag 20 maj 2013

20 maj 2013: Ett lyckat misslyckande (i skolan)


Elisabeth Hasselberg Olsson: Sverige (i plenisalen)
Det är ju mycket kritik numera som riktas mot skolminister Jan Björklund (fp). Det får han räkna med. Jag tror han tål det.
  Men en sak är han inte är ansvarig för:
  Kommunalise-ringen av skolan. Det fattades i riksdagen den 8 december 1989.
  Den var ett förslag som drevs igenom av socialdemokratiska regeringen Carlsson I, skolministern hette Göran Persson, finansministern Kjell-Olof Feldt. Genom ett klubbslag fick 120.000 svenska lärare ny arbetsgivare, 290 kommuner i stället för staten.
  Det var en ganska märklig debatt. Utöver utskottsföreträdarna deltog partiledarna från oppositionen Carl Bildt (m), Bengt Westerberg (fp) och Olof Johansson (c).
  Stöd fick socialdemokraterna endast av vänsterpartiet. I riksdagen blev voteringssiffrorna 162-157.
  Vänsterpartiet företräddes av Ylva Johansson, parteit hette då vpk.
  Samtliga närvarande vänsterpartister instämde i hennes devota anförande. (Det borde kanske vänsterpartiets utbildniongstalesman Rossana Dinamarca ha tagit reda på innan hon ger sken av att vänsterpartiet var emot reformen.
  Men efter Ylva Johanssons stöd 1989 är det inte konstigt att Göran Persson (s) senare gjorde henne till sin skolminister (s).
 
Folkpartiet var då som nu - partiets företrädre i debatten var Lars Leijonborg - emot.
   Han yrkade avslag. Utan krusiduller.
  Även moderaterna och delvis även centerpartiet - som dock svajade utifrån decentraliseringsargumentet - röstade emot. (Kd fanns ännu inte i riksdagen. Miljöpartiet, via Claes Roxbergh, röstade också emot, men mest på sina egna svårbegripliga ställningstaganden; Gustav Fridolin kanske kan tolka 2013 vad partiet tyckte 1989?)
  I regeringen 2013 är folkpartiet ensam om att stå fast vid 1989 års åsikt.
  (Ett tråkigt parti som inte byter åsikt ens efter nära 25 år!)

Men man måste säga att det var en lyckad reform.
  Det som socialdemokraterna och vänsterpartiet eftersträvade har uppnåtts, kommunalt inflytande över skolorna, mer självständighet, mer ojämlikhet.
  Hoppsan! Mer ojämlikhet?
  Ja, vi som varnade för denna åtgärd, att förflytta ansvaret för den nationella skolan till kommunerna från staten, har fått våra farhågor besannade. Det var endast vi liberaler som motsatte oss denna reform - och som inte har bytt åsikt.
  Nu klagar flera partier, främst socialdemokraterna och vänsterpartiet, på att förutsättningarna i skolan är så olika mellan kommunerna. Ja, men  det kunde man ju räkna ut redan 1989!
  Folkpartiet står fast vid att själva grunden för att göra skolan mer jämlik är att huvudmannaskapet återgår till staten, att fördelningen av resurser - så att resurssvaga områden kompenseras - sker enligt statliga kriterier, inte kommunala.
  Nu lappas och lagas på ett system som har allvarliga sprickor i grunden.
  Men lägg ansvaret för att resultaten blivit allt sämre där de hör hemma, inte på det enda partiet som vill återförstatliga skolan utan på dem som drev igenom kommunaliseringen.
  För det är ett lyckats misslyckande

20 maj 2013: Åsa Romson (mp) åter i riksdagen

Häromdagen (18 maj) återinträdde nyblivna mamman (grattis!) och partispråkröret Åsa Romson som riksdagsledamot.
  I dag har hon fått en helsida i Dagens Nyheters Stocksholmsdel om ditten och datten (i skrivande stund ej utlagt på www.dn.se) , hon prioriterar som alla andra miljöpartister allt som är bra och använder utan att blinka 40 miljarder kr av trängselskatter under 40 år till annat än nuvarande riksdagsmajoritet bestämt.
  Bilarna skall inte gå utanför Stockholm utan helst inne vid Sergels torg, är budskapet från miljöpartisterna, ja, hon säger förstås inte det men det bli följden.
  Så vill hon har tunnelbana till Hagastaden (Karolinska och Friends Arena) och det är ju utmärkt - pengarna räcker säkert till det också.
  För hon vill - utöver att satsa mer på cyklar - också avgiftsbelägga Essingeleden som nu är avgiftsfri (höjda skatter skall det vara!) så att bilarna åter kör in i Stockholms centrum via Klarastrandsleden, Nynäsvägen eller Roslagstull eller Norrtull, ja, de där sista konsekvenserna berättar hon förstås inte heller.
  Välkommen åter!

20 maj 2013: Vi som vet mest (och bäst)

I SvD Näringslivs ständigt  fortgående krönikörserie Vi som vet bäst (alternativt: allt och mest) berättar i dag (20 maj) krönikören Andreas Cervenka hur dumma alla andra är i Riksbankens direktion - lite oklart vad de i stället borde ha gjort men även om de hade gjort det, skulle fel med lätthet ha upptäckts.
  En spännande serie, onekligen.
  Utgången är alltid given på förhand: Deet går åt h-lvete med Europa, Euron och det är alltid andras, i första hand de förstockade politikernas, fel.
  Livet är under underbart.
 

söndag 19 maj 2013

19 maj 2013: Dagens Agenda

Det är möjligt att dagens Agenda i TV2 inte fick det normalt stora antal tittare - konkurrensen från TV4:s sändning av VM-finalen i ishockey måste ha varit övermäktig.
  Det inslag som var intressant var frågan om minskningen av antalet medlemmar i LO - nej, jag känner ingen skadeglädje. Det är bra med en stark fackföreningsrörelse, som tar sina medlemmars intressen på allvar, däremot är jag mer än kritisk mot LO-ledningens engagemang inom socialdemokratin, hur historiskt man än förklarar detta.
  Det är tur att folkpartiet står fritt från alla intresseorganisationer. Det är en styrka.
  LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson - från Växjö - har ju tidigare varit både SSU- och ABF-ordförande och försöker nog markera självständighet från socialdemokraterna. Men det går inte när personsambanden bara lyser motsatsen.
  Detta personsamband, alla tjänster och gentjänster. är numera en barlast för facklig verksamhet.
  Det borde LO-ledningen medge, att man inser det utgår jag ifrån.
  Jag missade möjligen något Agenda-inslag som - av vad jag såg - får tre stjärnor för dagen, och programledaren Kamilla Kvartoft helt godkänt trots att det inte var nervkittlande det som bjöds.
  Matavfallet? Tja, om vi skulle äta 70 kg/år mer av allsköns mat, då skulle vi må sämre.
  Så enkelt är det med den saken. Överflödets djävlighet får vi klara på andra sätt.

19 maj 2013: Sverige-Schweiz 5-1

Lite konstigt känns det visserligen att VM i ishockey pågår ända till 20 maj.
  Men man får ge sig: Kul med svensk VM-vinst, efter 4-3 mot Canada, 3-0 mot Finland och 5-1 mot Schweiz, denna turnerings stora överraskning.
  Nästa år bör Sverige delta i OD men avstå från VM i Minsk.
  För det finns vissa saker man inte bör stödja, och dit hör den politiska diktaturen i Belarus.

19 maj 2013: Dagens Sifo-mätning (maj 2013)

Dagens Sifo-mätning - för maj 2013 - gav nedanstående siffror, för jämförbarhetens skull kompletterade med senaste årets utfall.
  Det enda som är uppseendeväckande är att den socialdemokratiska uppgång som noterades i början av året, helt kommit av sig efter det att socialdemokraterna avslutat sin kongress deb 7 april 2013  i Göteborg. Att den s-k. Palm/Mustafa-affären, som inträffade därefter, spelat en roll för förtroendet för socialdemokraternas sätt att hantera - och skapa egna - problem är uppenbart.
  Man kan också notera att miljöpartiet och vänsterpartiet, har en del framgångar i sina opportunistiska strävanden samt att sverigedemokraternas anhängare tycks ha drabbats av ruelse. Det senare är välkommet, någon gång måste Jimmie Åkesson - med sina högtflygande anspråk på att vara med att styra Sverige (tillsammans med Jonas Sjöstedt) - tvingas svara på vad partiet vill och kan i andra frågor än flykting- och arbetskraftsinvandringsfrågor.
  För folkpartiets del - och man kan notera att folkpartiet alltid ligger lågt i Sifo-mätningar i förhållande till andra opinionsinstitut - gäller att man få gå tillbaka, med undantag för september 2012, mer än ett år för att hitta en lika hög, fast låg, siffra när Sifo frågar.
  Att den uthållighet folkpartiet visar vid att framhålla att skolan är den både enskilt viktigaste frågan för Sveriges framtid och att andra partier nu efter 15 år (redan) tycks ha insett att det är så, och då alla vill vara med och föreslå olika ting, visar på styrkan i den reformering av lärarutbildning, betygssättning, läroplan och annat som är fp-ledaren mer än andras verk ger resultat.
  Ty visst var skolan rolig förr - men vem vill tillbaka till flumskolan?
  Det har Sverige i en globaliserad värld inte råd med, det har ingen elev råd med.
  Det är bra att andra partier och intresseorganisationer kommer med olika skolförslag. Om Jan Björklund inte hade gjort något under de senaste femton åren, hade de kunnat fortsätta sova.
  Till sist: Andelen mycket osäkra väljare är som tidigare 13-14 procent.

Mån (m) (fp)(c) (kd) (s) (v) (mp) (sd) Övr Ej sv. Ant.
2013
05 28.4 6.4 4.1 2.7 32.8 7.0 10.9  6.6 1.3 --.- 1922
04 27.9 5.4 3.5 3.6 34.4 7.0  8.9  8.0 1.3 13.2 1923
03 27.3 5.6 3.8 3.3 35.0 5.4  9.3  9.0 1.4 13.9 1927
02 29.0 6.2 3.6 3.6 31.3 5.7 11.0  8.5 1.2 13.0 1928
01 29.3 6.2 3.2 4.5 33.6 4.6  9.0  9.1 0.4 14.0 1935
2012
12 28.2 5.4 4.5 3.6 32.1 5.9  9.7 10.0 0.7 14.9 1897
11 28.7 5.3 4.2 3.5 33.9 4.7 10.1  8.5 1.2 13.2 1909
10 28.8 5.6 4.4 3.4 32.1 6.5 10.0  7.7 1.4 12.3 1910
09 28.7 6.6 4.8 3.8 33.3 5.9  8.9  7.2 0.8 14.7 1913
08 28.5 6.2 4.6 3.4 34.3 6.2  9.9  6.2 0.7 15.1 1921
07 --------- Ingen mätning -------------------------
06 27.6 5.6 4.8 3.9 38.8 4.4  8.6  5.4 0.9 11.8 1919
05 27.7 5.3 4.5 3.6 36.7 5.3  9.2  6.6 1.2 11.9 1907

18 maj 2013: Grattis, Danmark!

Jag nöjde mig med den spännande sammanräkningen. Skulle Grekland ge Tyskland poäng eller tvärtom? Svaret blev det väntade: Deet är med stödet i musiken som på det ekonomiska området, ingen förståelse för skönheten.
  Danmark vann - som alltid när de rödvita vinner med svenskt stöd.
  Det var en spännande omröstning där grannskapet var en viktig faktor i poänggivningen. Tack, säger t.ex. Holland till Belgien och tvärtom. För att inte bara nämna de östra europeiska länderna som gillar varandra bra.
  Malta borde ha fler grannar, eller hur?
  Och Petra Mede som programledare var bra, utom att hon hade fått en massa kläder på sig som inte gjorde hennes uppenbart utmärkta språkkunskaper rättvisa.
  Nästa år flyttar ESC vänsterut, sju kilometer, från Malmö till Köpenhamn.
  Om nu några länder då har råd att vara med, i år saknades många länder på grund av de höga kostnaderna.

18 maj 2013: Tyvärr, Finland krossat

Ibland får man smällar som är tuffa att ta.
  Men att Sverige i dag krossade Finland med 3-0 i ishockey-VM är en sådan smäll.
  För övrigt handlade det bara om de två pojkarna Sedin och Loui Eriksson. Övriga medverkande var statister.
  Idrott är ett konstigt jämlikhetskapitel. Vissa är mer jämlika att se på än andra.
 

18 maj 2013: Trocadero på AF

Rubriken kan tydas som att arbetsförmedlingen skulle vara inblandad, eller Akademiska Föreningen i Lund. Så är dock inte fallet: Det handlar om att kvartetten Trocadero, där min son Samuel är medlem, just återvänt från en sexmånaders sångturmé på böljan den blå (ombord på en båt tillhörig Celebrity Crusises) och nu återvände till Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm för att sjunga under dess trivsamma vårsoare.
  Mycket populärt.
  Den som inte bara ville lyssna på all sång- och instrumentalverksamhet som bjöds kunde också ägna sig åt sumobrottning, ta lotter, äta spunnet socker eller krossa porslin.
  Undervisningen är modernare än någonsin.
  Skönt att inte Stockholms socialdemokrater i början av 1980-talet - då man försökte tillsammans med dåvarande vpk - att lägga ner Adolf Fredriks musikklasser, denna sedan 1939 utmärkt fungerande kommunala skola.
  Och för dagen: Stora applåder för Trocadero.
  Det skulle förra AF-eleven Carola Häggkvist hört!

18 maj 2013: Jimmie Åkessons radiointervju

I Lördagsintervjun i P1 - med Monica Saarinen - svarade denna lördag sverigdemokraternas partiordförande Jimme Åkesson. Det positiva var att han inte bara fick frågor om sitt partis synpunkter på den svenska flykting- och invandringspolitiken (mycket litet), det negativa var att utfrågaren alldeles för länge höll fast vid sverigdemokraternas otydliga argumentation för sänkt abortgräns. Saarinen ville uppenbarligen få fast Åkesson för att ha oklar argumentation för partiets 12-veckorsgräns i stället för nuvarande 18-veckorsgräns och lyckades ju också tydliggöra att gränsen endast är ett tyckande, inte någon vetenskaplig gräns, men detta borde stått klart mycket tidigare i utfrågningen, så att denna kunde ägnats åt partiets helt förvirrade ekonomiska politik.
  Veet publiken t.ex. att sverigdemokraterna numera är för ett femte jobbskatteavdrag, en skattenedsättning som partisekreteraren Björn Söder så sent som hösten 2011 totalt dömde ut som verkningslös och skadlig?
  Eller att partiet vill upphäva nuvarande arvsrättsordning via försäkringar så att kusiner också skall bli förmånstagare?
  Eller, på ett annat område, partiet vill införa en särskild djurpolis (och därmed prioritera bort något annat, t.ex. brottsbekämpning)?
  Det finns ju mängder av frågor att ställa till Åkesson - inte minst varför hans parti är så angeläget att vara oppotunistiskt i mängder av frågor i riksdagen där man mer än gärna samarbetar med socialdemokraterna och vänsterpartiet?
  För att nu inte tala om EU-frågan, där partiet dels vill lämna EU, dels i fråga efter fråga vill att Sverige skall driva på i EU i mängder av frågor!
  Jag längtar efter Tomas Ramberg som utfrågare.

lördag 18 maj 2013

18 maj 2013: Välkomna ur nattmössan!

Varje parti eller intresseorganisation håller sig numera med ett eller flera profilerade förslag i skolpolitiken.
  Denna vecka har vi sett socialdemokraterna göra ett stort utspel, visserligen utan substans men i alla fall, och nu senast LO.
  Bra.
  Det är mycket bra att partier och organisationer redan efter ungefär 15 års fp-koncentration kring den enskilt viktigaste framtidsfrågan - kunskapen - vaknat.
  Välkomna ur nattmössan!

17 maj 2013: Birgitta Ohlsson i Mörby centrum



I Mörby centrum: Monica Renstig intervjuar Birgitta Ohlsson
 Jag tar tunnelbanan till Mörby centrum för att lyssna till Birigtta Ohlsson som har öppet möte där i fp-regi.
  Hon kommer direkt från skolan, ja, en presentation på en skola, på Danderyds gymnasium.

... och framifrån

  Sådant gör Birgitta Ohlsson ofta och gärna: Talar politik med unga människor.


Kommunalrådet Bengt Sylvan (fp)

   






Jag tror att det allra viktigaste med sådana besök är att elever får se att statsråd - och riksdagsledamöter - är vanliga människor, att de inte alls är så konstiga och malliga som debatten i medierna, särskilt TV, får dem att verka.
I Mörby centrum klargör Birgitta Ohlsson varför Sverige skall vara med i EU, varför det är viktigt att bekämpa totalitära åsikter - som finns även i ett EU-land som Ungern nu - och så får hon berätta om att hon anser att varje människa själv skall bestämma vad vederbörande vill äta men att hon själv sedan många år är vegetarian.

  Det kommer massor med frågor som läses av upp folkpartiets andra vice ordförande i Danderyd Monica Renstig.
  Och tack - och en liten gratulation - till Mörby centrum till tillåter även politiken att verka på goda demokratiska villkor inne i centrumbyggnaden.
En intresserad publik - i förgrunden Charlotta Malm (fp), Fredrik Holmér (fp),
föreningsordföranden Lars-Gunnar Wallin (fp) - och den skarpögde kan även
skymta Helge Löfstedt, Birgitta Lindgren, Lilian Grassman, Bengt Andersson,
Helena och Ernst Klein och Marianne Andersson - och plats för barnvagnar




17 maj 2013: Syttende maj i bild


17 maj 2013 - på Riksbron i Stockholm   Foto: Gunnar Andrén


17 maj 2013: Maria Arnholm i riksdagen


Maria Arnholm (fp) och Carina Adolfsson Elgestam (s):
Är det  en rättighet att ha barnomsorg i två kommuner?
Allra sista debatten för dagen handlar om önskemål om att barn som föräldrar har delad vårdnad om skall kunna gå i förskola i två kommuner, för att möjliggöra för föräldrarna att ha yrkesarbete i två kommuner.
  Är det rimligt? är min fråga.
  Jag tycker redan frågeställningen vittnar om att ansvaret för barnet är samhällets, inte föräldrarnas. Det tror jag är fel utgångspunkt.
  Så här svarade vår jämställdhetsminister Maria Arnholm:
"Herr talman!
Carina Adolfsson Elgestam (s) har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att föräldrar med delad vårdnad har möjlighet till barnomsorg även om man inte bor i samma kommun.
  Carina Adolfsson Elgestam har också frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att arbetslinjen fungerar i vardagen för föräldrar med delad vårdnad.


Förskolan har en viktig roll, inte minst när det gäller att skapa möjligheter att förena föräldraskap och förvärvsarbete. För många föräldrar är förskolan en förutsättning för att kunna delta i arbetslivet.
  Förskolan är dock också till för barnets egen skull.
  Ibland uppkommer friktion mellan dessa aspekter på förskolans nytta, och då menar jag att det är viktigt att sätta barnens behov av förskola främst.

Enligt skollagen har varje barns hemkommun det grundläggande ansvaret för att erbjuda en plats i förskola.
  Men om det finns särskilda skäl ska ett barn också ha rätt till förskoleplats i en annan kommuns förskola.
  I de fallen ersätts den mottagande kommunen för sina kostnader.

Det här betyder dock inte att två kommuner är skyldiga att erbjuda ett barn som bor växelvis hos föräldrar i olika kommuner att växelvis gå i olika kommuners förskolor.
  Anledningen till detta är att en sådan skyldighet skulle kunna innebära att barns behov av trygghet och kontinuitet äventyras. I all verksamhet som regleras i skollagen ska barnets bästa vara utgångspunkten.
  Dagens regelverk utgår just därför från barnets perspektiv och behov.
  Regeringen har inte någon avsikt att göra ändringar i dessa bestämmelser."

Jag delar till exakt 100 procent Maria Arnholms åsikt.
  Med det tillägget att det ju skulle bli absurt när barnet når skolpliktsåldern om barn en vecka skulle gå i en skola i en kommun och en annan skola i en annan kommun.
  Någon ordning måste det vara så att barnens bästa sätts i centrum.

17 maj 2013: Vindkraftsdebatt - men kolet är problemet


Här början av eneergidebatten: Energiminister Anna-Karin
Hatt (c) och Kent Persson (v). Lyssnande talman Ulf Holm (m)
Så nästa debatt - nu är det Kent Persson (v) som ställt en fråga till Anna-Karin Hatt (c) om att sänka trösklarna för introduktionen av alternativa energislag, särskilt vindkraft.
  Och visst kan det finnas problem där - men borde det inte handla om statssubventionerna i olika former till just det för tillfället mest politiskt populära energislaget, ibland är det etanol, nu är det vindkraft, snart blir det vågkraft eller solkraft.
  Jag har inget emot nya energislag - men jag kunde inte låta bli att erinra om att Sverige till 97-98 procent alltjämt får sin elektricitet från vattenkraft och kärnkraft.
  Här mitt inlägg i den debatten:
  "Herr Talman!
  Tiden går. För nästan exakt tio år sedan kom den senaste stora energiskatteutredningen Skattenedsättningskommittén, SOU 2003:38. Där satt bland annat sådana herrar och damer som Per Rosengren, Vänsterpartiet, Ola Alterå, Centerpartieet, och Åsa Domeij, miljöpartiet.
  Den här utredningen, som leddes av den numera framlidne ekonomiprofessorn från Göteborg Lennart Hjalmarsson, behandlade också vindkraft. På två sidor.
  Tröskeleffekterna behandlas också. På en sida.
   Sammanlagt är utredningen på ungefär 653 sidor, inklusive dessa.

Tiden går verkligen, och det är ju otroligt mycket som har hänt på de här åren.
  Utredningen tillsattes av ministären Persson, och Vänsterpartiet var också med där.
  Sedan dess har det framför allt hänt en viktig sak, utöver att skatterna har höjts, nämligen att vi på energisidan har fått fler ben att stå på.
  Det är det absolut viktigaste ur miljösynpunkt, försörjningssynpunkt och även prissynpunkt att vi har fått fler ben att stå på.

Icke desto mindre är det fortfarande på det sättet - trots att vi nu diskuterar vindkraft och hur man ska få in mer el från den sidan - att när det gäller elektriciteten står vattenkraft och kärnkraft för 96- 97-98 procent av tillföseln.
  Det är en viktig del av vår försörjning och vår välfärd.
   Det är inte lätt, och därför är det viktigt, som statsrådet och även övriga debattörer säger, att se till att få in nya former hela tiden så att vi minskar tröskeleffekterna.
  Det är en central del av energipolitiken.

Samtidigt som vi nu diskuterar detta och får det att framstå som det allra viktigaste vill jag betona att det ju inte är så.
  Det allra viktigaste i energipolitiken också för Sveriges del är att förhindra att energiproduktionen från kolförbränning ökar, inte minst i Tyskland där den av olika skäl kommer att öka kolförbränningen väldigt mycket.
  Detta är den miljömässigt mest centrala frågan i hela Europa.
  Hur skall vi minska förbrukningen av kol för elproduktion?

Vi har lyckats bra på ett område i Sverige, nämligen att minska förbrukningen av den sortens fossila bränslen som tas ur haven – olja. Det är bra.
  Förbrukningen på inte minst värmesidan har minskat sedan krisen på 1970-talet.
  Minskningen har varit ungefär 90 procent, herr talman.
  Det är en mycket stor miljöframgång att vi kan använda andra energislag.

Jag vill sätta dessa frågor i relation till de utmaningar som finns.
  Jag har inget emot statsrådets och interpellanternas goda ambitioner att få in mer vindkraft i systemen eftersom det behövs fler ben att stå på, men vi får samtidigt inte glömma bort att den huvudsakliga utmaningen på miljösidan ligger på ett annat plan, nämligen att minska förbrukningen av kol.
  Det är en stor utmaning för hela Europa under lång tid framöver."

17 maj 2013: Trängselskatten i Göteborg (och om jag får 17 miljarder kr)


Öresundsbron, Förbifart Stockholm, Sundsvallsbron,
bron i Motala - allt finansierat vid avgifter. Men skall
Göteborgsregionen får 17 miljarder av skattebetalarna?
Från EU-nämnden går jag, nej, skyndar, till dagens frågedebatter i kammen.
  Det är frågor, som kallas interpellationer, som ställs till regeringen och besvaras av statsråd.
  Det är en rolig debattform, en del tror att den bara är till för oppositionspolitiker men sanningen är att varje ledamot har rätt att yttra sig och fråga även den som ställt frågan om vederbörandes förslag och åsikter - de tidigare statsråden Pagrotsky (s) och Östros (s) var experter på att ställa frågor till dem som frågade, Bosse Ringholm (s) valde en annan metod, att aldrig svara alls.
   Riksdagsmannen Lars Johansson (s), förra mandatperioden vice ordförande i skatteutskottet då beslut träffades om att tillåta trängselskatter i Göteborg, har interpellerat finansminister Anders Borg (m) om genomförandet av en folkomröstning där, men får svar av kommunikationsminister Catharina Elmsäter Svärd (m). Lars Johansson låter stundom som om det var en debatt i Göteborgs stadsfullmäktige - men riksdagen är något annat.
  Här mitt inlägg i den debatten, mycket aktuellt:
"Herr Talman!
  Utan att lägga mig i diskussionen i Göteborgs stadsfullmäktige ska jag ta upp det viktigaste och gratulera alla västsvenskar och göteborgare till att ha fått ett ordentligt västsvenskt paket som underlättar trafiken genom och runt Göteborg.
  Det är en stor framgång för hela Sverige.
  Vi som älskar att komma till Göteborg tycker att det är mycket bra.
  Så småningom kan vi också komma bort från en järnvägsstation som är en säck och inte modern.
  Herr talman!
  Jag har deltagit i ganska många debatter om trängselskatten och kan konstatera att det finns ett antal som älskar trängselskatten.
  Dock är de som betalar trängselskatt ganska reserverade till den.

När trängselskatten ingår i ett stort paket är det viktigt att klara ut, precis som vi har gjort i Stockholmsregionen, att det är olika delar som gör att den är en nödvändighet.
  Den har gått från att vara en ren miljöskatt för att minska trafiken till att också bli en viktig finansieringskälla för andra trafikinvesteringar.
  Det måste vi erkänna, och det kommer att vara så.

Vi har flera sådana här skatter på fler platser.
  Öresundsbron finansieras inte av skattebetalarna utan genom avgifter för dem som passerar.
  Förbifart Stockholm kommer att finansieras på samma sätt.
  Den nya bron i Sundsvall är finansierad genom att kommunen har tagit en stor del av investeringen.
  Samma sak gäller i Motala.
  Min uppfattning är att detta kommer att fortsätta runt om i Sverige.
  För att vi ska klara att förbättra trafikförhållandena, inte minst ur miljösynpunkt, är det viktigt att det finns olika finansieringsmöjligheter.

När det gäller den göteborgska s.k. folkomröstningen är det riktigt som statsrådet och Lars Johansson säger, nämligen att rättsverkan av en sådan omröstning är synnerligen oklar.
  Det har varit en lång rad folkomröstningar i Stockholm och kommunerna runt om, och oavsett utfallet har de inte haft någon rättsverkan.
  Regeringen och riksdagen har beslutat vad som ska gälla avseende trängselskatt efter framställan av Stockholms kommun, och samma sak i Göteborg, efter framställan av Göteborgs kommun.

Skulle Stockholmsregionen frånträda dessa avtal bortfaller alla bidrag från staten.
  De 17 miljarder i Västsvenska paketet som staten går in med står alla skattebetalare i Sverige för.
  Jag skulle kunna ta hand om dessa 17 miljarder här i Stockholmsområdet och hitta nya investeringar, men jag är glad att staten har ingått ett avtal som gör att vi kan placera 17 miljarder i Göteborg.
  Det är en mycket god sak för Sverige att vi gör det bättre för miljön och bättre för trafiken genom stora delar av Göteborg."

17 maj 2013: Birgitta Ohlsson i EU-nämnden


Birgitta Ohlsson med medarbetare i EU-nämnden 17 maj.
Dagen börjar med att EU-nämnden sammanträder under ledning av Allan Widman (fp).
  Jag brukar - trots att jag "bara" är suppleant - gå så ofta jag kan på EU-nämndens möten.
  Där lär man sig otroligt mycket - det är, som förre statsministern Göran Persson (s) en gång sade när han hade avgått, som ett stort "Europauniversitet" - man skall inte bara ta ställning till vilka mandat den svenska regeringens företrädare skall ha i olika sammanhang utan får också information om vad som händer i Europa, det Europa där Sverige är en liten men viktig del.
  Denna dag är Birigtta Ohlsson ensamt statsråd.
  Det börjar med att läget för EU:s fleråriga budgetram diskuteras. Den har ju godkänts av Europeiska rådet 7-8 februari i år, men har fått bakslag i Europarlamentets första s.k. läsning. Nu skall den 7-åriga budgetramen, som skall träda i kraft den 1 januari 2014, förvandlas till en budgetramförordning.
  Det handlar om dels vilka "egna" medel som EU-kommission skall förfoga över , dels ungefär sjuttio sektorsförordningar.
  Innan budgetramen kan träda i kraft 1 januari 2014 skall Europaparlamentet godkänna förordningen - men därtill skall Europeiska rådet, parlamentetet och kommsionen sluta ett avtal - ett interinstitutionellt avtal som kallas IIA - som skall reglera genomförandet av budgetramen.
  Man förstår att vi behöver dels många förhandlare i Bryssel, dels många sakkunniga i Stockholm. Och en EU-minister som har kontroll på allt det vi andra tar för givet.
  Birgitta Ohlsson svara utmärkt på alla frågor.
  Men EU-ministern har hjälp av det 10-tal medarbetare hon har med sig - som skickar lappar till statsrådet i takt med att olika frågor väcks. Det är en övermänsklig uppgift att kunna alla detaljer.
  Så senat som 8 april 2013 presenterade EU:s nuvarande ordförandeland, Irland, sitt förslag till budgetramförordning och ett utkast till IIA. Dessa har sedan behandlats i det förberedande organ i Bryssel där alla länder är företrädda som heter Coreper I (se nedan) vid ett flertal tillfällen.
  Det finns också en arbetsgruppe för rent tekniska frågor som diskuteras av den särskilda rådsarbetsgruppen för medlemsfrågor. Förutom en rad mer tekniska frågor handlar diskussionerna om flexibilitet i budgeten samt hur översynen av budgeten skall gå till under 2014-2020.
  Irland hoppas att vid nästa allmänna råd, som äger rum i Bryssel den 22 maj - statsministern har samrådsmöte med EU-nämnden inför detta tisdagen den 21 maj om Sveriges ståndpunkt - skall det vara möjligt att nå samförstånd om förordningspaketet.
   Beslutet blir att regeringens uppläggning av arbetet godkänns. Det innebär vid de kommande förhandlingarna med Europaparlamentet skall Sverige eftersträva ett resultatet som respekterar uppgörelsen vid Europeiska rådet.
  Frågan om resolutioner, yttranden och beslut antagna av Europaparlamentet under sammanträdesperioden den 15-18 april 2013 föranleder ingen diskussion, inga inlägg. Man kan säga att det är en standardpunkt på dagordningen efter varje beslutsvecka - tolv gånger eller färre om året - då Europaparlamentet flyttat sig till Strasbourg, denna befängda geografiska ordning som inte bara kostar pengar utan också mycket besvär.
   Så noteras att energi- och skattefrågor utgör frågekomplexen vid stats- och regeringschefernas möte den 22 maj.
  Rådet skall diskutera och anta slutsatser om energi- och skattefrågor.
  Konkurrenskraftsaspekter på energifrågan, den inre marknaden för energi och energipriser står då i fokus.
  På skatteområdet väntas de huvudsakliga diskussionerna kretsa kring förbättring av skatteuppbörd samt bekämpning av skatteflykt och skattebedrägerier.
  Europeiska rådet kommer också att arbeta med fördjupningen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) men utan att anta några slutsatser.
   EU-nämndens beslut blir som vanligt att godkänna den uppläggning av förhandlingarna som redovisas av Birgitta Ohlsson. Där betonas att regeringen värnar om marknadsprinciperna inom energipolitiken eftersom en liberaliserad energimarknad utgör en förutsättning för stärkt konkurrenskraft i Europa.
  En inre marknad för energi med korrekta prissignaler, som även speglar kostnaden för koldioxidutsläpp, är även en förutsättning för att kostnadseffektivt kunna uppfylla EU:s klimat- och energimål. Det är därför viktigt att den inre marknaden för energi förverkligas till 2014.
   Det betonas särskilt från svensk sida - och vi vet att Sverige är ganska ensamma i detta - att långsiktiga klimatambitioner inte får stå tillbaka under den ekonomiska krisens härjningar - kopplingen mellan energi- och klimatfrågorna måste bibehållas.
  Sverige anser att kommissionen bör lägga förslag till utformning av ett ramverk för klimat- och energi till 2030 och ett sådant ramverk bör beslutas före 2015 då en ny internationell klimatöverenskommelse ska antas. Om detta är möjligt är dock en helt annan sak: Den ekonomiska krisen har överskuggat allt annat arbetet inom EU under snart fem år nu.
  På skattesidan är det lättare att få förståelse för ett intensifierat arbete för bekämpning av skatteflykt, skattebedrägerier och skatteundandragande.  Från svensk sida betonas dock att Sverige anser att det internationella samarbetet inte får försvaga medlemsstaternas befogenheter på skatteområdet.
  Den 27-28 juni äger första halvårets stora möte i Europeiska rådet rum i Dublin.
  Dagordningen är ännu inte känd - men de ekonomiska frågorna väntas dominera agendan.

- - - -
Om Coreper II

I Coreper II företräds medlemsstaterna av sina ständiga representanter, det vill säga av ambassadörerna vid de ständiga representationerna i Bryssel.
  Sverige ambassadör är Dag Hartelius.
  Coreper II möts normalt på onsdagar eller torsdagar varje vecka och behandlar frågor inom följande områden.
  - Allmänna frågor och yttre förbindelser
  - Ekonomiska och finansiella frågor
  - Rättsliga och inrikes frågor
  - Övergripande ansvar för toppmötesförberedelser

Om Coreper I
Coreper I består av de biträdande ständiga representanterna.
  Sverige företräds av ambassadör Jan Olsson.
  Coreper I träffas på onsdagar och i regel också på fredagar.
  Frågor som behandlas rör följande områden.
  - Sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor
-  Konkurrensfrågor (inre marknad, industri och forskning)
-  Transport, telekommunikation och energi
-  Jordbruk och fiske
-  Miljö
-   Utbildning, ungdom och kultur


fredag 17 maj 2013

16 maj 2013: Danderyds närpolischef hos folkpartiet


Närpolischefen i Danderyd Per-Inge Akterin på besök i folk-
partiet i Danderyd, vid fullmäktige- och styrelseledamoten
Ewa Bergman, Stocksund, Övriga på bilden fr. v. är Magnus
Stenflo, Danderyd, och Birgitta Lindgren, Enebyberg
Partier - demo-kratiska sådana - är som bekant hörnstenar i en fungerande demokrati. Dessa föreningar av människor skall inte vara lagreglerade utan lyda under den föreningsfrihet som är grundlagsfäst.
  (Det skiljer partier i demokratier från så kallade partier i stater där staten föreskriver hur partier skall fungera eller vara för att vara "godkända").

  Men partier har också ett ansvar inför medborgarna - trots bristen på lagreglering.
  De skall vara demokratiska till sin uppbyggnad, de skall i val erbjuda väljarna ett valalternativ som väljaren kan ta ställning till.
  Och mellan valen ankommer det på partierna att se till att man uppfyller de förväntningar som medborgarna har rätt att ställa på partierna.

Här antecknar Inga Emtell, styrelsens kassör sedan 1988,
Lilian Grassman, ledamot kommunstyrelsen och Ulf Uebel
f.d.  ordförande (fp) och landstingsledamot 1976-2010.


  Hur man löser detta, varierar från parti till parti, från ort till annan.
  I den förening jag tillhört under många år, Folkpartiet i Danderyd, en förening ansluten till folkpartiet, har vi sedan mycket lång tid bjudit in företrädare för olika samhällsfunktioner och intressen att komma till styrelse eller fullmäktigegrupp, eller som denna dag båda, för att redogöra för för medborgarna viktiga samhällsfunktioner.
  Av den anledningen var Danderyds närpolischef Per-Inge Akterin denna kväll (16 maj 2013) gäst i folkpartiets lokal, Liberala huset, på Dalstigen 1 i Danderyd.
  Många medlemmar hade sökt sig till föreningslokalen, medierna - också inbjudna - avstod.
  Föreningsordföranden Lars-Gunnar Wallin och fullmäktigegruppledaren Jonas Uebel hälsade välkommen varpå Per-Inge Akterin berättade om brotssituationen i Danderyd.

Ernst Klein, tidigare både på Expressen och Östgöta
Correspondneten men numera i byggnadsnämnden i
Danderyd, tillsammans med föreningsordföranden Lar-
Gunnar Wallin och fullmäktigegruppens Jonas Uebel
 Vi kan konstatera att med en närpolisstyrka på tretton personer har polisen ett ganska gott grepp om vad som försiggår. Flera av poliserna i Danderyd har tjänstgjort länge, varför de är väl förtrogna med vilka av medborgarna som ställer till problem. Huvudsakligen är det dock som så att kommungränsen spelar ingen roll alls för brottsligheten - det är en rent statistisk företeelse, brottsoffren finns i Danderyd, förövarna bor mycke sällan i kommunen.
  Peer-Inge Akterin visade med aktuell statistik - från 2012 - vilka som är de vanligaste brottstyperna: Inbrott i bil 335
Anna  stöld 158
Bostadsinbrott 143
Cykelstöld 124
Misshandel (utomhus och inomhus) 118
Skadegörelse på bilar 115
Snatterier 113
Fickstölder 90
Olaga hot 65
Klotter 54
samt en massa andra brott med färre än 50 registreringar på brottskategori. Antalet anmälda mord och våldtäkter är 0 under 2012 i Danderyd.
  Är brottsligheten höt eller låg?
... och här Maarit Nordmark, fullmäktigeledamot, och Gunnar
Andrén, riksdagsman och fotograf. I bakgrunden: Sven Wedén,
fp-ledare 1967-69 porträtterad av Olaus Nyberg, Karlskrona

 I förhållande till invånarantalet är antalet brott som gäller t.ex. bostäder mycket högt, medan andra brott än tillgreppsbrott är få. Andelen brott som klaras upp är som i hela landet få i procent räknat, men statistiken kan vara bedräglig: Om man klarar ut ett bostadsinbrott kan 10-tals andra, utan att man har bevis, också blivit ut- men inte uppklarade..

torsdag 16 maj 2013

16 maj 2013: Wennerholm Snurrerunt (m)

I dag (16 maj 2013) anser ordföranden i landstingsets trafiknämnden (och därmed den som styr SL, Storstockholms Lokaltrafik) Christer Wennerholm (m) i en debattartikel att tunnelbanan skall byggas ut till Barkarby.
  Nu skall tunnelbanan tíll Barkarby "prioriteras".
  Men vad är detta?
  Det är samme Wennerholm som 2011 klargjorde att Stockholm skall bli en spårvagnsstad, att det inte skall bli mer tunnelbana, att det inte finns ett enda exempel på lönsamt tunnebaneuppbyggnad och att det först efter 2021 kan bli aktuellt med tunnelbanan till Nacka och Barkarby.
  Någon tunnelbana till Karolinska skulle det förstås inte heller bli - trots att alla med förnuft inser att detta är det särklassigt mest prioriterade bygget i Stockholm nu: Ett storsjukhus utan t-bana, bara plats för bilar! Huuuu!
  Wennerholm är som en Åsiktssnurreruntperson.
  Jag diskuterade med honom i Almedalen 2011 och då var han totalt oförstående för tunnelbaneönskemål.
  Nu låter det tvärtom: Nacka planeras och Barkarby skall prioriteras.
  Alla åsikter, riktiga. Men 180 grader motsatt vad Wennerholm tidigare sagt och förmodligen fortfarande tycker.
  Sådana politiker är inga politiker. De är åsiktssnurror.
  Hur kan moderaterna i Stockholms stad och län ha förtroende för en sådan åsiktssnurra?

15 maj 2013: Perukens renässans i Moskva ...

Den ryska säkerhetstjänsten FSB, tidigare KGB, har gripit vad som sägs vara en politisk spion i om inte fårakläder så dock iförd peruk.
  Hans namn lär vara Ryan Fogle och enligt ryssarna smög han omkring iklädd peruk för att rekrytera spioner i Ryssland för CIA:s räkning.
  Tja, svenska ambassaden i Moskva var ju full av mikrofoner i de prefabricerade väggarna, så varför inte pröva peruk om man nu inte tror på dolda mikrofoner? Ungefär som på 1700-talet. FSB måste ha gjort ett gott jobb ...
  Allvarligt är det förstås, men lite får man väl lov att le åt ryska säkerhetstjänsten som lyckats fånga en så stor ful fisk. Tur att man har så goda mediakontakter att hela histoprien läckte ut på bästa sändningstid!
  Utöver beslagtagna peruker, svarta solglasögon (är inte alla solglasögon svarta?), stora summor pengar och teknisk utrustning, var den spionerande Fogle vid gripandet iförd khakibyxor och en rutig skjorta, rapporteras från Moskva.
  Alla de där detaljerna hade inte ens Alfred Hitchcook kunnat föreställa sig att de skulel kunna gå in i en och samma spionscen.

15 maj NU:s stämma


Från stämman de 15 maj: Chefredaktören och verkställande
direktör Jan Fröman, ordföranden Åsa Malmström och
ledamoten Anders Yngman, organisationsche i folkpartiet

Bertil Östberg, statssekreterare, Christer Nylander, riksdags-
man och f.d. ordförande i Liab, samt partisekreteraren
Nina Larsson, företrädande 4.213 aktier av de 12.000 som finns
I dag var det bolagsstämma i NU Det liberala nyhetsmagasinet.
  Bolaget som driver tidningen - som utkom med sitt första nummer den 22 september 1983 (chefredaktör var då Lars Leijonborg, riksdagman från 1985) och alltså snart firar 30-årsjubileum - heter Liab Liberal Information AB.
  Dessbättre visade resultatet från 2012 ett positivt resultat, drygt 200.000 kr. Någon utdelning - utöver att tidningen fortsätter komma ut - beslöt bolagsstämman att det inte skulle bli.
  Arvodet till styrelsens ledamöter sattes liksom de 29:e föregående åren till 0 kr.
  Styrelsen omvaldes vid stämman.
  Det innebär att följande sitter i NU-styrelsen från den 15 maj 2013:
  Åsa Malmström, stabschef, Järvsö (ordförande)
  Gunnar Andrén, riksdagsman, Stocksund
  Margareta Bosved, kanslichef, Stockholm
  Kristina Malmnäs, f.d. landstingsledamot, Katrineholm
´ Christer Nylander, riksdagsman, Kristianstad
  Anders Wettergren, redaktör, Göteborg
  Anders Yngman, organisationschef, Järfälla
  Bertil Östberg, statssekreterare, Lidingö

15 maj 2013: En påtryckargrupp från Nacka


Påtryckarna från Nacka - eller handlar det om legitim
politikerkontakt? Jag tycker det, det var värt 1.324 kr
Foto: Gunnar Andrén
I dessa dagar går debatten hög om olika lobbygrupper. De skall registreras - det vill säga vem de är och vad de vill. Jag tar gärna emot sådana intressegrupper - men jag tänker banne mig inte låta registrera dem eller liknande. Om LO eller Svenskt näringsliv - våra största lobbygrupper - vill tala med mig: Varsågoda! Tanken att de skulle registreras, eller Nisse i Hökarängen om han vill något, är befängd. Vem som vill skall äga rätt att ta kontakt med vilken riksdagsledamot som helst utan att riskera bli betraktad som lobbyist eller liknande.
  Denna dag tar jag med glädje emot flera samtal från olika personer som vill framför det ena och det andra, det handlar om ATG, det handlar om 3:12-regler och jag vet inte vad.
  Och så kommer Utskogens tomträttsförening från Nacka - jag bjuder till och med på lunch för att ingen skall misstänka dem från att vilja muta mig, 1.324 kr kostar det. (Jag bjuder alltid själv när det kommer besök till riksdagen, utan undantag.)
  Utskogens tomträttsförening vill informera om sin syn på den utredning som gjorts av justitiedepartementet av justitierådet Andersson och som, jag vet inte, kan komma att resultera i en proposition. De som nu informerar mig och några andra riksdagsledamöter är oroliga för att kommunerna - som moderatstyra Nacka - kommer att fortsätta att "beskatta" tomträttsinnehavare långt värre än vad fastighetsskatten betydde innan vi fick ner den till proportioner så att folk kan bo kvar.
  (Har ni märkt hur debatten om den orimliga skatten dött? Utmärkt - må den vila i frid!)
  Jag förstår tomträttsägarnas oro. Man skulle ju kunna tänka sig att t.ex. Nacka skulle kunna erbjuda sina invånare att få köpa loss tomterna - men si det vill inte moderaterna vara med om! Det här ses som en utmärkt kommunal extraskatt som ger många miljoner varje år som dessutom inte hamnar i det kommunala utjämningssystemet.
  Jag lovar att fortsätta bevaka denna fråga.
  Och tror mig kunna lova att den kommer upp i det bostadspolitska program som en fp-arbetsgrupp under ledning av riksdagsledamoten Nina Lundström från Sundbyberg arbetar med inför fp-landsmötet i Västerås 14-17 november 2013.
  Det är bra med lobbygrupper som Utskogens tomträttsförening!

15 maj 2013: Ledighetspartiet (mp)

Vad vill miljöpartiet?
  Jo, vi skall minska arbetstiden.
  Vi skall kunna ta ut friår.
  Vi skall fortsätta att ha höga marginalskatter - så att de lönar sig illa att göra en extra insats eller studera.
   Igår kom det förslag från miljöpartiet att man bör minska arbetstiden i den offentliga sektorn - så blir det fler jobb, menar man.
   Gustav Fridolin, språkröret, har ju varit lärare och försummar inte att påtala det, kan man fråga: Hur skulle det fungera inom skolan?

15 maj 2013: Petzälls sista votering


Jag tror inte att det var många som lade märke till att riksdagen vid dagens (15 maj) halvtimmeslånga votering också röstade om motionen 2011/12:So666.
  Den blev avslagen.
  Ingen tillstyrkte dess ambition och syften, att förbättra för drogmissbrukare.
  Det var den sista motionen som framlidne ledamoten William Petzäll (-) från Borås hade skrivit medan han ännu var kvar i riksdagen.
  Inte ens hans f.d. vänner i sverigdemokraterna stödde honom, den förre ordföranden i deras eget ungdomsförbund. Talmannen gjorde, i motsats till vad som framkommit i ett TV-reportage, vad som kunde böras och mer än så på riksdagens vägnar. Men går det att lyckas när någon inte själv vill tillräckligt?
  (Kanske var det, apropå sverigdemokratiska ledningens "vända-ryggen-till-taktik" när skorna inte passade åt en egen medlem inte heller något annat att vänta; det som hände Petzäll visar i alla fall att om det är något de s.k. demokraterna i hans parti inte bryr sig om, så är det sina egna vänner när det börjar blåsa: fråga en Eric Almqvist, fråga en Lars Isovaara - utlämnade, föraktade, ensammast av alla i snålblåsten.)
  Jag försökte, utan framgång, en gång i riksdagen lära Petzäll (1988-2012) skillnaden mellan fasta tillstånd och flöden - det gällde procenträkning.
  Många tyckte att jag var okunnig, motdebattören skicklig i matematik.
  Det får de gärna tycka.
  De hade - och har - emellertid inte förstått hur ett flöde fortgår även om man minskar det med 90 procent.  
  Pröva med att fylla en spann med vatten. Till slut blir den full. Minska då flödet. Fortsätter vattnet att rinna eller ej? Rinner det över spannen, blir det blött utanför?
  Sådan matematik spelar ingen roll efter vad som hände. William Petzäll klarade inte kampen mot sitt drogmissbruk. Det är sorgligt att tänka sig att en så ung människa, i mitten av sitt tjugotal och i grunden med många ljusa år framför sig, inte förmådde reda ut sin personliga situation.
  Jag tyckte nog aldrig som William Petzäll i någon enda fråga.
  Ändå kan jag tycka - precis som om kollegorna Ulrica Moberg och Johnny Munkhammar som också båda är borta, avlidna i augusti 2012 efter hård kamp mot cancer - att livet är både ett lotteri och orättvist men ändå så fantastiskt för oss som fått förmånen att leva vidare.

onsdag 15 maj 2013

15 maj 2013: Kryssningskajen i Visby

Man kan säga att alla är överens.
  Visby behöver en ny kaj.
  Kryssningskaj.
  Men en sak är man inte överens om: Finansieringen.
  Därför har jag åter ställt en fråga (2012/13:508)  om kajen i Visby till ansvarig minister,  Catharina Elmsäter Svärd (m).
  Kryssningskajen i Visby är nämligen enligt min mening en nationell fråga, inte bara en lokal.
  Låt mig förklara.
  Besöksnäringen är av central betydelse för Gotlands ekonomi. Antalet Visbybesökare kulminerar juni-augusti med ungefär 200.000, 400.000 och knappt 300.000 besökare; ingen annan månad når över 100.000 men totala antalet resenärer är årligen cirka 1,6 miljoner.
  För att komma till ön krävs båt eller flyg, tåg eller bil duger inte.
  Här skiljer sig Gotland från alla orter i Sverige.

Visby flygplats är statlig, enligt min mening föreligger också geografiska skäl för att staten äger delansvar - i motsats till övriga hamnar i Sverige - för Visby hamn.
  Denna kan inte bara vara en kommunal angelägehet. Kryssningstrafiken genererar stora intäkter till Sverige. Men till följd av Visby hamns bristande möjligheter att ta emot allt större kryssningsfartyg minskar antalet Visbyanlöp stadigt:
  2005: 147
  2006:  95
  2007:  98
  2008:  72
  2009:  63
  2010:  68
  2011:  53
  2012:  74
  2013:  66

Det är en katastrofal utveckling.
  I år beräknas antalet kryssningspassagerare bara bli 48.000 (- c:a 8.000 jämfört med 2012). Av de 66 anlöpen kommer 19 att göras på redden utanför hamnen.
  Den nya kryssningskajen kommer att kunna ta emot fartyg om 300 meters längd och 11,5 meters djupgående. Projektet skulle enligt planeringen 2009 ha stått färdigt 2013. Men sanningen är brutal:
  Det har inte ens påbörjats, finansieringen klaras inte av Gotlands skattebetalare.

Det fanns skäl, påtalade jag 25 mars 2011 i en skriftlig fråga till regeringen, att hysa oro för att det för Sverige viktiga projektet inte skulle bli hindersfritt, till men för besöksnäringen på Gotland och uteblivna turistintäkter till Sverige.
  Jag fick dessvärre mer än rätt.
  Jag beklagar det.
  Jag önskar att jag hade fått fel.

För medan kryssningstrafiken ökar i Östersjön går allt fler kryssningsfartyg Gotland förbi.
  Därför har jag nu åter frågat statsrådet Catharina Elmsäter Svärd:
  Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att säkerställa att projektet Kryssningskaj i Visby kommer till stånd?