10 maj 2013: Lars-Erik Ekblom (1917-2013)

2005 tilldelades Lars-Erik Ekblom, grundare
av Epilepsiförbundet s Guldljus, förbund-
ets hederspris. Utdelare var förbundets
ordförande, riksdagsledamoten Chatrine
Ahlgren Påhlsson, Fliseryd, och juryns
ordförande Birgitta Dahl, f.d. talman, Uppsala

Jag ser att Lars-Erik Ekblom är död.
  När jag blev aktiv i folkpartiet i Lund i mitten av 1960-talet - jag tror det var 1964 - fanns redan Lars-Erik Ekblom där.
  Vi talades ofta vid. Lars-Erik ville mycket. Och intensivt,
  Så blev det 1970-tal - och jag hade glädjen att medverka till att Lars-Erik fick kommunala förtroendeuppdrag i Lund.
  1980-tal kom och jag befann mig numera i Stockholm/Stocksund - men Lars-Erik hörde av sig med jämna mellanrum, per telefon eller i skrift.
  På 1990-talet var han en flitig skribent och samtalspartner när jag var på NU. Han var sig lik: Han ville så myckt.
  Sedan jag kom till riksdagen 2002 hörde en känd röst från Lund av sig - det var Lars-Erik.´Han hade nya förslag.
  Om stort och smått, men alltid vänlig och aktiv.
  Om Lars-Erik har folkpartiets kommunalråd i Lund Tove Klette tillsammans med Carolina Nordbeck skrivit dessa fina minnesord (Sydsvenskan 10 maj 2013):
  "Folkpartiets i Lund äldste aktive medlem, Lars-Erik Ekblom, har avlidit i sitt 96:e levnadsår.
  Hans närmaste är dottern Gunnel samt sambon Ingrid Persson och hennes barn Christina och Christer.

  Lars-Erik Ekblom växte upp i en prästgård i Dalarna.
  Vid 15 års ålder fick han sitt första epileptiska anfall, troligen till följd av en olyckshändelse.
  Då fanns inte dagens effektiva mediciner och hans studier, fritidsliv och möjligheter till arbete begränsades kraftigt. Periodvis vistades han på hem i Stora Sköndal och Röingegården, Hässleholm.
  Där startade han den första patientföreningen för epilepsi efter omfattande skriftväxling med beslutsfattare både i Sverige och utomlands och besök hos dåvarande socialministern, Sven Aspling.
  Han arbetade oförtrutet för reformer på området. Det blev sedan en Riksförening 1954 och flera lokalföreningar.

Han flyttade sedermera till Lund och läste in en socionomexamen. På Musikaliska Akademin i Stockholm hade han tidigare utbildats till pianostämmare och sjungit i kör för den berömde dirigenten Eric Ericsson. Musiken förblev en stark inspirationskälla i hans liv.

Det är som föreningsmänniska vi minns Lars-Erik.
   Han var ordförande eller satt i styrelsen för ett stort antal föreningar, t.ex. Astma och Allergi, Epilepsi och Sveriges Pensionärsförbund, SPF. Tillsammans med några andra startade han 1969 HCK, en samarbetsorganisation för handikapporganisationerna i Lund, som sedan gick över i HSO, där han var verksam fram till sin bortgång.
  Nästan dagligen tog han sig till Annegården, där han skötte kanslisysslor på Epilepsiföreningen.

Lars-Erik Ekblom var en välkänd profil på stadens föreläsningar och Domkyrkans konserter. Uppvuxen i en kyrklig miljö föll det sig naturligt för Lars-Erik att engagera sig i diakonins besöksverksamhet och som kyrkvärd i Domkyrkan. Många äldre, ensamma och sjuka fick uppskattade besök av honom.
  Lars-Erik hade alltid något intressant att samtala om eller en trevlig text för högläsning.

För oss folkpartister var han ett viktigt bollplank i olika handikappfrågor.
  Han skrev motioner till Folkpartiets årsmöten, var bl.a. nämndeman och medborgarvittne, satt i taxeringsnämnder och Änke och pupillkassan.
  Han deltog i olika internationella epilepsikonferenser i bl.a. USA, Sydafrika och Indien och företog andra spännande utlandsresor till Thailand och Jerusalem.
  Han har givit ut sina memoarer: "Inte bara grå vardag.", som förmedlar en kärlek till livet och allt vad det givit.

Lars-Erik Ekblom behöll sin intellektuella nyfikenhet. Tio dagar före hans bortgång pratades vi vid. Då gick han och klurade på ett inlägg i, den i Lund något infekterade, spårvagnsdebatten samt hade förslag på motioner till Folkpartiets landsmöte.
  Lars-Erik är ett lysande exempel på att man kan ha ett gott, innehållsrikt och långt liv även med ett svårt funktionshinder.
  Folkpartiet har förlorat en, sedan mer än 50 år, engagerad medlem och vi en kär och aktad vän.
  Tove Klette
  Carolina Nordbeck"
  Instämmer. /GA