lördag 4 maj 2013

3 maj 2013: Bisarr fråga om Sverige och Nordkorea

En del frågor blir bara bisarra.
  Det gällde en interpellationsdebatt i dag där Markus Wiechel (sd) hade frågat bisåndsminister Gunilla Carlsson (m) om regeringen avser att verka för att Sverige inte ska fortsätta bidra till Nordkoreas militära upprustning genom att fortsätta ge bistånd till landet.
  Det är ungefär som att ställa frågan:
  - När avser ni sluta slå er hustru?
  Eller:
  - Kommer ni att som vanligt gå på porrklubb när ni nästa gång besöker, ja, t.ex. Amsterdam?
  Att Sverige skulle stödja militärregimen i Nordkorea aller på sin egen orimlighet. Ändå är det en riksdagsledamot (sd) som ställer frågan - och inte en enda journalist, inte ett enda massmedium, granskar beteendet.
  Så slappt behandlas sverigedemokraterna - medierna och journalisterna sviker varje uns av demokratisk bevakning genom att underlåta att rapportera vilka åsikter som frodas inom sverigedemokraterna.
  Anser Jimmie Åkesson (sd) att Sverige stöder Nordkoreas diktator?

Jag kunde inte underlåta att ge min syn på saken.
"Herr talman!
  Jag vill börja med att tacka statsrådet för ett väl avvägt svar.
  För ett stort antal år sedan, 1980 tror jag att det var, befann jag mig i ett politiskt väldigt isolerat land tillsammans med dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin på en journalistresa. Vi färdades till Cabora Bassa i Moçambique och hamnade även i Beira.
  Det var den kanske mest skakande upplevelse som jag har varit med om, för där såg jag inte bara hundratals utan tusentals barn med uppsvällda magar som led fruktansvärt av hunger. Vi färdades dit i stora ryskbyggda helikoptrar. Men vi såg på plats också någonting annat, nämligen rispåsar med denna text: This is a gift from US people – detta är en gåva från det amerikanska folket.
  Det här, herr talman, illustrerar väl vikten av att vi har ett humanitärt bistånd som inte förblandas med vilken regim det går till, ett bistånd som vi just har till Nordkorea, detta enormt isolerade land där man inte ens kan ge bistånd till den politiska oppositionen, för den är så förtryckt att den inte finns över huvud taget.
  Det kan vi göra när det gäller Vitryssland till exempel, för där är inte förtrycket så stort.
  Det är en väldigt viktig sak att vi kan fortsätta att stödja den politiska oppositionen i till exempel Vitryssland. Det skulle vara glädjande om vi också kunde göra det i Nordkorea, men det går inte.
  Där får vi inrikta oss på att ge hjälp via FN, Rödakorsfederationen och andra internationella organisationer.

Herr talman!
  En del frågeställningar är väldigt avslöjande, och det är Markus Wiechels frågeställning, nämligen om Sverige ska fortsätta att bidra till Nordkoreas militära upprustning.
  Det vore ju helt absurt att Sverige genom att ge pengar som går in i Nordkoreas eller andra staters budgetar skulle bidra till militär verksamhet.
  Det är väldigt viktigt att vi ser till att skilja på regimerna och att biståndet går till förtryckta, hungrande och lidande människor.

Vi vet just från Nordkorea, inte minst tack vare ledamoten Kent Härstedts (s) upprepade besök i landet, att det finns ett behov av relationer och kontakter med demokratiska länder. Det år då förre statsministern Göran Persson (s) var ordförande i EU besökte han också Nordkorea.
  Det var väldigt viktigt också i det avseendet att vi hade några kontakter över huvud taget, för det ger möjlighet att implementera andra tankegångar än de som man har nu.
  Men frågan om vi ska fortsätta att ge bidrag till Nordkoreas militära upprustning finner jag tyvärr symtomatisk för en syn som frodas inom ett visst parti i det här landet och som inte har något som helst stöd, vare sig i verkligheten eller i svenska folkets sinne."

Jag kompetterar med Gunilla Carlssons inledande svar:
Herr Talman!
  Låt mig börja med att klargöra att det övergripande målet för Sveriges humanitära bistånd är att rädda liv, lindra nöd och upprätthålla mänsklig värdighet. Utgångspunkten för humanitärt bistånd är att varje stat har förstahandsansvaret att möta de humanitära behoven som uppstår inom det egna landets gränser. I de fall staten eller andra institutioner i det utsatta landet inte vill eller kan leva upp till detta ansvar har utomstående organisationer och stater ett ansvar att lämna stöd till insatser för att möta dessa behov. Detta är i enlighet med etablerad praxis inom det internationella humanitära biståndet, det så kallade humanitära imperativet.
  Vidare vägleds det humanitära biståndet av de humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende.
  Dessa utgångspunkter och målsättningar gäller allt humanitärt bistånd som finansieras av Sverige, inklusive humanitära insatser till nödställda i en diktatur som Nordkorea. 
  Regeringen ser mycket allvarligt på den svåra humanitära situation som råder i Nordkorea. Sedan svältkatastrofen i mitten av 1990-talet har Sverige bidragit till humanitära biståndsinsatser i Nordkorea. Tyvärr är fortfarande en stor grupp människor svårt utsatta och i behov av vårt stöd.
Sveriges humanitära bistånd i Nordkorea syftar till att hjälpa en nödlidande befolkning och är strikt behovsbaserat.
  I dag uppgår det svenska humanitära biståndet till omkring 40 miljoner kronor per år och kanaliseras via FN, Rödakorsfederationen och internationella enskilda organisationer.

Regeringen säkerställer genom Sida, som ansvarig myndighet för genomförandet av de humanitära biståndsinsatserna i Nordkorea, att biståndet följer de humanitära principerna och inte används i fel syften. Regeringen följer även via Sveriges ambassad i Pyongyang den humanitära situationen i Nordkorea.

Det internationella samfundets möjligheter att bistå den nordkoreanska befolkningen humanitärt begränsas starkt av det hårda och strikt kontrollerade politiska systemet som råder i landet. Hjälporganisationerna arbetar i en svår miljö som ställer stora krav på mycket noggrann kontroll av genomförande och leverans av humanitärt stöd. De humanitära organisationerna arbetar med lokala myndigheter i genomförandet av projekt just för att se till att projekten verkligen genomförs korrekt och att de når de människor som är i störst behov av stöd. Det finns även en kontinuerlig samordning av FN-organisationernas verksamhet så att de kan ge humanitärt stöd på mest effektiva sätt. Vidare finns det strikta krav på rapportering och återkoppling till givare och moderorganisationer efter genomförda projekt. Kontroll och uppföljning sker även genom regelbundna fältbesök.

Sverige, liksom övriga biståndsgivare, FN och andra tongivande humanitära aktörer, verkar aktivt för att säkerställa att de humanitära principerna följs även i Nordkorea. Detta görs såväl genom agerande lokalt i landet som genom uppmaningar till Nordkorea genom till exempel FN-resolutioner. Sverige och EU tog i år initiativet till en resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea och som enhälligt antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 21 mars. Resolutionen uppmanar Nordkoreas regering att bland annat säkerställa obehindrat tillträde för det humanitära biståndet och att hjälpinsatserna kan genomföras i enlighet med de humanitära principerna.

Jag och regeringen kommer fortsatt att verka för att de svenska humanitära biståndsinsatserna i Nordkorea går till den nödställda befolkningen. Sverige kommer även fortsättningsvis att aktivt verka för att utöva påtryckning på Nordkorea att göra mer för att möta de humanitära behoven inom det egna landet och skapa en bättre tillvaro för många svårt utsatta och lidande människor."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar