söndag 16 juni 2013

11 juni 2013: 3:12

Ibland blir det kollisioner: för dagen behöver jag vara både i finansutskottet och skatteutskottet, av olika skäl. Det blir tjänstgöring i finansutskottet, medan Anna Steele (fp) är vänlig att ersätta mig i skatteutskottet.
  I båda utskottet förekommer föredragningar om olika frågor med anknytning till finansmarknaden och EU.
  Men på det försammanträde som förekommer i alla utskott, presenterar denna gång föeträdare för finansdepartementet sin syn på de förslag om ändringar i fåmansföretagsskattereglerna som presenterades den 15 april men som senare reviderats efter omfattande kritik men nu är sända till lagrådet för den lagtekniska granskning som praktist taget alla lagförslag genomgår - en bra ordning.
  Att jag instämmer i syftet med förändringen i fåmansföretagsreglerna är väl känt. Det är orimligt att man i praktiken kan beskatta en del arbetsinkomster som kapitalskatt (utdekning) vilket får som resultat att vissa - som delägare - i mindre bolag, som inte är börsnoterade och därmed utsatta för allmänhetens publika granskning, kan få ned skatten till i praktiken 20 procent medan andra, ofta i samma bolag, får skatta 50-57 procent.
  Huvudproblemet med detta är - och det bidrar inte minst socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet till - är att beskattningen av arbete är så hög, kommunalskatten är ofta 31-32 procent vartill kommer statsskatt och ibland också föhöjd sådan, värnskatt kallad fast värnandet av vad är oklart.
  Legitimiteten i ett sådant skattesystem, där skickliga skatteplanerade drar nytta av fåmansbolagsmöjligheterna, faller dramatiskt. Alltför mycket jobb läggs ned på skatteplanering.
  Detta måste man rätta till - helst borde det ske genom att arbetsinkomster beskattas lägre (och det bidrar ju inte minst jobbskatteavdraget till, för alla) men värnskatten borde bort och det borde bli mer lönsamt att arbeta.
  Men det är en lång och för staten dyrbar väg. Därför innebär det förslag som nu finns att fåmanbolagsskattemöjigheterna begränsas, inte försvinner som en del gör gällande: grundprincipen är att man alltid kan dela ut statslåneräntan + 9 procent till medarbetare utöver den lön som utgår.
  Men möjligheten att i praktiken ha många anställda som får lägre skatt än vad riksdagen bestämt, minskas, dels genom bestämmelsen att man måste ha minst 4 procents ägandeandel i det företag det handlar om (alltså högst 25 delägare kan omfattas), dels att man har en lönekostnadsregel som innebär att lön inte hur som helst kan omvandlas till kapitalvinster; denna har visserligen i beräkningshänseende sänkts från 100 till 40 basbelopp i det reviderade förslaget men utgör likväl en betydande restriktion i planeringen att undgå vanlig inkomstbeskattning.
  Alla sådana här förändringar utlöser omfattande kritik, detta förslag ingalunda undantaget.
  Problemet är, vilket jag nu framför vid dagens möte liksom tidigare, att skatteändringarna får återverkningar av andra, inte färdiganalysade, slag, på ägarstrukturer i mindre företag och i den internationella miljö där många företag med specialistkompetens verkar. Det får också, även om det är ett i grunden annat problem men uppfattas som en viktig förändring, återverkningar för fårmansbolagens möjligheter att tävla om medarbetare som man hittills kunnat locka med nuvarande villkor; denna invändning är enligt min mening mindre vägande än de två andra som har att göra med företagens och Sveriges konkurrenskraft.
  Det här har inte blivit helt lyckligt, tvärtom.
  Det vore nog bra att effekterna närmare analyserades och möjigheterna till inte minst optionsincitamentsägande samtidigt kunde etableras.
  För avsikten kan aldrig vara att slå sönder fungerande företag, vare sig inom advokatområdet, sjukvården eller handeln (t.ex. ICA) där man kan befara att nya problem kommer att följa.
  Det blir en lång debatt om detta.
  I fokus står en del resurusstarka företags missnöje med regeringens förslag. Jag tycker i grunden det är missriktat. Man borde i första hand siktat in sig på de höga marginalskatterna på arbete - för det är det som är det grundläggande problem som man försöker lösa genom kanske alltför generösa fåmansbolagsskatteregler - och där det enda man kan vara tvärsäker på är att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister - hur än deras samarbete i slutändan kommer att se ut - kommer att försämra drastiskt för fåmansföretagens möjligheter att växa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar