27 juni 2013: Tillrättavisad av talmannen

Många debatter - men frågeställningen från Peter Persson (s) till statsministern var nog den märkligaste, om regeringssamverkan med Sverigedemokraterna.
   Finansminister Anders Borg svarade:
  "Herr talman!
  Peter Persson har frågat statsministern dels om han är beredd att avge samma löfte som Mona Sahlin, dels om han avser att genomföra ett femte jobbskatteavdrag med stöd av Sverigedemokraterna i ett försök att lösa problemet med massarbetslösheten i Sverige. 
  Interpellationen har överlämnats till mig.  
  Jobbskatteavdraget är ett verkningsfullt medel i regeringens arbete för att minska utanförskapet och för att varaktigt öka sysselsättningen. Regeringen har därför som reformambition att föreslå riksdagen en ytterligare förstärkning av jobbskatteavdraget när de offentliga finanserna och ekonomin så tillåter. När en sådan förstärkning av jobbskatteavdraget kan vara aktuell är något som regeringen prövar inom ramen för budgetarbetet. Riksdagen får då ta ställning till budgetförslaget på sedvanligt sätt.


Peter Perssons inlägg:
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Som nämndes var interpellationen ställd till statsministern. Det var det tredje försöket. 
  Första gången handlade den om ifall statsministern hade förtroende för Billström, eftersom Billström uttryckte att han knappt hade förtroende för sig själv. Den överlämnades till Billström. Jag tyckte då att det var tveksamt att ta debatten.
  Den andra handlade om den misslyckade jobbpolitiken. Den överlämnades till arbetsmarknadsminister Engström, och det har jag respekt för. Hon är ju en del i det stora misslyckandet.
  Nu handlar det om regeringens förhållande till Sverigedemokraterna och om man är beredd att göra samma deklaration som Mona Sahlin gjorde, att aldrig göra sig beroende av Sverigedemokraterna – aldrig någonsin.   Det handlar nu om det femte jobbskatteavdraget.
  Jag tycker att finansministern i statsministerns frånvaro ger ett minst sagt svävande svar eller inget svar alls. Jag tolkar det faktiskt som att ni vill bedriva en ekonomisk politik i samverkan med Sverigedemokraterna. Niten att driva skattesänkningspolitik går utanpå allting annat, för ni vet att den strategin leder till två långsiktiga systemskiften. Den minskar inkomsterna till det gemensamma. Det sparas och sparas på förskolor, skolor och äldreboenden i vårt land i dag. Det är ett skifte från det gemensamma till det privata under trycket av 120 miljarder i skattesänkningar.
  Er politik medverkar också till att löneandelen minskar i svensk ekonomi. Ni flyr när ni möter den debatten, men det är vedertaget att argumentet är: Ni får ju skattesänkningar. Reallönen säkras genom skattesänkningar. Det gör att relationen vinst–lön ändras i ekonomin.  - - - 
Sedan mitt inlägg:
Herr talman! Det är bredd i riksdagens debatter, från söktrycket till Malmö högskola via kärnvapnen i världen till ROT-avdragen, och nu handlar det om regeringssamverkan med olika partier.
Herr talman! 
Senast den här frågan var aktuell i skatteutskottet, där jag och en del andra ledamöter huserar, var på våren 2011.
  Vid det tillfället stod det i vårpropositionen från regeringen att man övervägde att införa ett ytterligare jobbskatteavdrag.
  Svaret på detta blev reservationer, ordentliga som de ska vara, från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
  Med ett mycket kraftfullt språk sade man att det fanns en majoritet mot ett nytt jobbskatteavdrag. 

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet reserverade sig gemensamt och Sverigedemokraterna var ensamt.
   Eftersom dessa fyra partier har fler röster i riksdagen än de fyra regeringspartierna tillsammans, föll detta förslag definitivt. 
  Det kom aldrig något förslag 2011, och det blev inte heller något nytt jobbskatteavdrag 2012.


Min fråga till herr Persson i Jönköping är: 
  - Är Socialdemokraterna beredda att tillsammans med Sverigedemokraterna återigen stoppa ett nytt jobbskatteavdrag? 
  Det är en verkligt intressant fråga, för den kommer ur den frågeställning som herr Persson i Jönköping ställer. 
  - Är ni beredda att återigen gå samman med Sverigedemokraterna för att stoppa ett sådant här förslag? 
  Det kräver faktiskt den här interpellationsdebatten ett svar på.


Då hade Socialdemokraterna visserligen en annan partiledare, herr Juholt, men herr Löfven, som numera är partiledare, har förklarat att de första, andra, tredje och fjärde jobbskatteavdragen kommer man inte att röra. De omfattar ungefär 80–90 miljarder kronor varje år. 
  Man kunde i Dagens Nyheter i dag läsa en stor konjunkturpolitisk artikel av det nuvarande socialdemokratiska språkröret i ekonomifrågor, Magdalena Andersson. Hon ifrågasätter absolut inte de fyra första jobbskatteavdragen och berör inte ens det femte – om det nu skulle komma något sådant; det vi ingenting om. 
  En intressant underliggande fråga är om det finns ekonomiskt utrymme för och behov av att ytterligare sänka skatten på arbete. 
  Jag har aldrig förstått varför Socialdemokraterna alltid motsätter sig skattesänkningar på arbete. 
  Det måste finnas en djup ideologisk grund till att man vill beskatta arbete så hårt som möjligt över huvud taget.
   Det är obegripligt att ett arbetarparti vill göra detta. 
  Skatten på arbete behöver ju sänkas i det här landet. 

Jag erinrar mig att två socialdemokratiska finansministrar, herr Sträng och herr Feldt, också insåg detta att det ibland kan gå på tok när skatterna på arbete blir för höga och att man då måste sänka dem. 

Talmannen:
Jag vill påpeka att interpellationen handlar om regeringssamverkan med Sverigedemokraterna. 
  Försök hålla er lite närmare detta ämne.