måndag 28 oktober 2013

10 oktober 2013: För 85 år sedan (fp)

Jag har ju tidigare spårat folkpartiet i nuvarande Danderyds kommun till 1935.
  I en tidningsnotis i dåvarande Djursholms Tidning från den 16 mars 1928 - alltså för 85 år sedan - ser jag att en lokalavdelning av Frisinnade partiet bildades den 16 mars 1928.
  Styrelsen bestod av tre person, David Medeen, Karl Sander och Gerd Eriksson.
  Notisen finns i järnvägstjänstemannen i Kungl. Järnvägsstyrelsen Ture Hamnells klippsamling, överlämnad till Sällskapet Amorina 1986 av Hamnells dotter Gunillas make Pedro Dickmark.
  Hamnell, född i Växjö den 21 juli 1877, avled den 26 april 1931 i Stocksund.

söndag 27 oktober 2013

10 oktober 2013: Kommunalskatteutjämning i Norrtälje

Anders Fransson (fp), företagare från Singö, och Hans
 Andersson, bonde från Rimbo, i Norrtälje kommunalhus
Från Södertuna utanför Gnesta och konferensen om framtidens medielanskap reser jag via riksdagen till Norrtälje.
  Ämnet för dagen är den kommunala skatteutjämningen.
  Diskussionsämnet är evigt - men nu har regeringen kommit med ett förslag som i praktiken kommer att klubbas utan ändringar den 4 december.
  Det är viktigt att kommunerna vet vad som gäller. Socialdemokraterna har länge grymtat - men när det nu kommer till kritan har man inte mer pengar till kommunerna än andra partier, ja, vänsterpartiet har förstås mer men det beror på att man dels höjer skatterna på arbete mycket mer, dels har en egen sedelpress som tillåts gå för fullt.
Kulturens väktare framför andra i Norrtälje: Lennart Jansson 

Robert Pettersson, framtidsman
(fp) som har rötter inom centerpartiet

Birgitta Sämskar (fp)
Från Södertuna slott - som ligger inte långt från Gnesta om någon undrar - far jag via riksdagen till Norrtälje. Jag möter Hans Andersson, bonde från Rimbo, och en rad andra liberala vänner. På dagordningen står utöver alla de kommunstyrelse- och fullmäktigeärenden som är aktuella också den kommunala skatteutjämningen.
  Det som därefter inträffat är att varje kommun, beroende på utgångspunkt, kan se sig som förlorare i något avseende. Norrtälje har dock ganska svårt att göra så, eftersom - denna gång är bäst att tilllägga - flera små förändringar gått kommunens väg och man får för 2014 ett tillskott på 75 miljoner kr.
  Det räcker faktiskt till att sänka kommunalskatten med 20 öre. Jag tycker det är klokt och bra att man kan göra så, att


socialdemokraterna och vänsterpartiet med stöd av miljöpartiet aldrig vill sänka skatter utan att låta politiker gräva djupare och djupare i folks fickor vet vi.
  För Norrtälje gäller särskilt, eftersom kommunen har flest fritidsbostäder i landet, över 15.000! - näst flest har Värmdö med cirka 4.000 - att intäkterna från den nya fastighetsbeskattningen ökar år från år, om man bortser från en del avräkningar som går tillbaka till 2008/2009 får kommunen nu in cirka 130 miljoner kr/år i kommunala fastighetsskatter.
  Att vänsterpartiet anser att det är orättvist att Norrtäljes kommunala politiker får ta hand om dessa avgifter, det vet vi.
  Men varför vill socialdemokraterna och miljöpartiet skruva tillbaka den ordning som nu visat så välförankrad att dödare politisk fråga än fastighetsskatten får man leta efter!

Det nya system, som egentligen är vare sig ett system eller nytt, vad som skett är att den utredning jag satt i fram till 29 april 2011, gjorde lite små förändringar i det system som sjösattes 1995 sedan dåvarande statssekreteraren i finansdepartementet Kjell-Åke Henmark, aktiv i Malmöhus läns landsting (samtidigt som min 1991 framlidna mor för övrigt) kommit med ganska radikala ändringsförslag.

9 oktober 2013: Vårt dagliga blad - blir det kvar?

Lena Larsson, VD Promedia AB med ett
15-tal ännu dagliga tidningar
Vårt dagliga blad - så hette en av press-utredningarna (SOU 1995:37).
  Nu går vi mot en tid där bladet varken är dagligt eller ens blad - nu skall nyheterna komma elektroniskt.
  I telefonen eller paddan.
  Det är en utveckling som inte går att stoppa.
  Det är kanske inte ens angeläget, det viktiga är att nyheterna och annonserna och allt vad vi bör vet är tillgängligt.
  Men vad styrelsen för Eskilstuna-Kurirens Stiftelse - som jag har den äran att tillhöra sedan nu ganska många år och som har som enda uppgift, fast medlen är andra - att trygga tidningens fortlevnad i liberal anda - denna dag, som blir två, arbetar med är att se hur det nya medielandskapet ser ut.
  Prenumerationerna faller.
  Annonsintäkterna faller.
Urban Hilding, för dagen bandagerad efter en MC-olycka,
företräder Initiative Universal i Sverige, en organisation som
har mycket makt genom sin kunskap om framtidens medievarnor
  Folk läser nyheter mer än någonsin.
  Nyheten är - som jag sagt så många gånger - gratis.
  Men god journalistik kostar.
  Det ser vi gång efter annan. Problemet är att det finns en tendens att tro att också god journalistik, allt det som gör att vi bli klokare och medvetna om vad som händer, som gör att vi får sammanhang i alla nyheterna, är gratis, att de bara kommer, ungefär som stekta sparvar - när sågs sådana senast.
  Till vår hjälp tar vi först denna dag två av branschens viktigaste aktörer, cheferna för tidningar och annonsförmedlingar. De sätter in sina verksamheter - det handlar om Promedias verkställande direktör Lena Larsson, bosatt i Karlstad, och Urban Hilding, verkställande direktör för Universal Initiative i Sverige, en av få verkligt betydelsefulla opinionsförmedlare, att skilja från opinionsbildare, som har hela den internationella medie- och trendverksamheten som grund för medierådgivning och mediebeslut.

Intressant vill jag lova?
  Vårt dagliga blad - finns det kvar om några år? Ja, i olika former.
  Nyheterna? Ja. Massor.
  Den goda journalistiken? Ja - frågan är bara om den klarar kvaliteten när allt färre är beredd att betala.

9 oktober 2013: Till Södertuna slott

Södertuna slott
Tänk så många slott vi har i Sverige!
  Fast jag vill inte flytta till något av dem.
  Häromdagen var jag på Haga slott utanför Enköping, en gång ritat av Nicodemus Tessin d.ä. Denna dag åker jag till Eskilstunakurirens Stiftelse som skall ha sin årliga höstkonferens, denna gång förlagd till Södertuna slott. Jag skall strax återkomma till den viktiga tidningskonferensen.
  Men först något om Södertuna slott.
  Det är nämligen värt ett besök.
  Här om dess historia, hämtat från Slottets egen beskrivning, jag hoppas att den är sann:
  Miljön kring Södertuna Slott är fylld av lämningar från skilda tider i Sveriges historia. Man har funnit lämningar från järnåldern, men troligen bodde folk här redan tidigare. Naturen med de många sjöarna och skyddande vikar och holmar gjorde det till lämpliga boplatser.
  Fram på 1300-talet började det svenska riket ta form och här vid Frösjöns strand grundades en sätesgård, som vid denna tid kallades Wad, efter det vadställe som fanns i trakten.
  Den förste kände ägaren var riddaren Karl Niklisson Färla, som vi nu kanske minns bäst för hans våldsamma död. 1381 blev Färla dräpt av dåtidens rikaste man, riksdrotsen Bo Jonsson Grip, mitt framför högaltaret i Franciskaner-kyrkan (nuvarande Riddarholmskyrkan) i Stockholm.
  Grip kastade skulden på den dräpte, fick inget straff, och fick då också överta alla Färlas gårdar.
  Under 1400-talet fick släkten dock tillbaka Wad igen.
  Den medeltida gården hade tjocka murar och låg väl skyddad ute på en holme, så som så många andra stormäns gårdar under denna våldsamma tid fungerade den både som försvarsanläggning och gård.
Slottsallén
 
Men, som dråpet på Färla visar, hjälpte inte ens tjocka murar mot alla faror.
  1300-talet var också en tid när kristendomen hade fått ordentligt fotfäste i Sverige och sägner berättar att det funnits ett munkkloster här på platsen. Vem vet, kanske gömmer slottets tjocka källarmurar lämningar av en frommare historia än stormännens intriger.
  I slottets källare fanns underjordiska, hemliga gångar från medeltiden.
  Under 1600-talet rasade 30-åriga kriget (1618-48) och alla pengar kronan får in går till att försörja de stora arméerna. Många adelsmän förlänas därför gårdar som betalning för deras insatser under krigen.
  1646, när drottning Kristina regerar, byter Claes Stiernsköld till sig Wad från kronan.
  Familjen ägde också gården Tuna, ett par kilometer därifrån, och den fick naturligtvis namnet Norrtuna och Wad fick namnet Södertuna.
  Efter Stiernsköld död 1665 tillföll gården hans måg Gustaf Adolf Sparre som redan 1676 sålde den vidare till landshövdingen och friherren Erik Lovisin.
  I dennes släkt fanns gården därpå i drygt hundra år.
  Under 1700-talet förvandlades den gamla medeltidsgården till 1700-talsslottet Södertuna.
  Dagens huvudbyggnad är till stora delar det slott som släkten Lovisin skapade, med några justeringar under årens lopp, bl.a. under 1820-talet.
  Sedan började en epok 1891 med Ebba von Hallwyl, dotterdotter till Johanna Kempe. Ebba von Hallwyll fick Södertuna slott i gåva. Hon var vid denna tidpunkt gift med löjtnant Willhelm von Eckermann.
  Paret anlitade arkitekten Isac Gustav Clason - för övrigt skapare av Nordiska museet, titta på arkitekturen! - som moderniserade både inom- och utomhus.
  Pilastrar och festoner tillkom och också barocklanterninen på taket.
  De pampiga rokokodörrarna, med Ebbas och Wilhelms släktvapen tillkom också.
  De stora gårdarna fungerade som företag - men eftersom Wilhelm ofta arbetade för drottning Viktoria och tillbringade mycket av sin tid utomlands, var det Ebba som hade största ansvaret för verksamheten.
  Slottets arbetare och arrendatorer fick sina bostäder upprustade och till djuren byggdes stall och ladugårdar.
   Slottet avstyckades 1985 då familjen Eckermann beslutade sig att sälja slottet med tillhörande park.
  De nya ägarna blev Marit och Arve Farestveit som tillsammans med ytterligare ett par norska investerare gjorde om det vackra slottet till ett förstklassigt hotell.
  Södertuna Slott invigdes som hotell i augusti 1986 av prinsessan Christina.
  Den 31 augusti 2007 sålde familjen Farestveit slottet till Familjen Åström.


8 okt Kommer 3

8 okt Kommer 2

8 oktober 213: Kjell Lönnås memoarer


Han är nog mer känd än sin hemstad.
  Kjell Lönnå.
  I dag ger an ut sina memoarer: Sången är min.
  Förlaget heter Accitryck förlag, det verkar vara ett mycket personligt förlag.
  227 kr kostar den.
  Boken är, skriver kulturredaktören Susanne Holmlund - en av Sveriges mest omdömesgilla journalister, man förstå varför hon inte finns i storstadspressen - i dag i Sundsvalls Tidning, läsvärd.
  Jag skall läsa den.
  Var Lönnå är ifrån?
  Sundsvall.
  Körsångens främste efter Eric Ericson.

7 oktober 2013: Vad jag anser om avtalen

Så här ser Mörby centrum ut i dag - och det är inte svårt
att inse att motorvägen är det som i extrem utsträckning
skiljer kommunens delar åt - i framtiden måste det åtgärdas
Jag anser
1. att Danderyds kommun skall godkänna de avtal som nu förhandlats fram
2. att de inte löser huvudfrågan för kommunen, att E18 delar Danderyds kommun i två delar
3. att ansvaret faller tungt på moderaterna, som styrt Danderyd i 43 år, och numera också centerpartiet att man dels inte lyckats få en plan och avtal som gör att E18 grävs ner, dels aldrig fått till stånd en förlängning av tunnelbanan till Täby.

För detta bär kommunstyrelseordförandena Lennart Kjellgren (m), Björn Hamilton (m), Gunnar Oom (m) och Olle Reichenberg (m) ett stort, stort ansvar. De har alla haft en alltför snäv syn på vad en kommun är. Danderyd har utvecklats, inte minst befolkningsmässigt, dåligt under dessa år.

Jag nämner inte moderaternas första kommunstyrelseordförande, Lars Danarö, som inte kan lastas för att det blev denna passivitet senare. Han hade andra problem. helt enkelt, med kommunsammanslagningen.

Men för oss som sett detta moderata spektakel under flera decennier är det helt klart: Det avtal som nu ingås är bättre än allting före men långt ifrån att lösa Danderyds verkliga problem.

7 oktober 2013: Avtalen som gäller Mörby centrums framtid


Nyligen har avtal mellan
dels  Diligentia, ägare av Mörby centrum,och Danderyds kommun,
dels mellan kommunen och Trafikverket
dels mellan kommunen och Stockholms läns landsting,
träffats om Nya Mörby centrum.

Folkpartiet i Danderyd beslöt i dag (7 oktober) vid ett snabbinkallat möte  i Liberala huset med styrelsen, fullmäktigegruppen och alla andra förtroendevalda där frågan utförligt redovisades av kommunalrådet Bengt Sylvan och med kompletterande synpunkter av folkpartiets ledamot i byggnadsnämnden, tillika fp-ledamot i den arkitekttävling om Nya Mörby centrum som ägde rum tidigare, Ernst Klein, deltog - att rekommendera fullmäktigegruppen att godkänna avtalen.
  Kommunstyrelsen behandlar frågan den 8 oktober och vid fullmäktigemötet den 21 oktober 2013 - Danderydsliberalens 2013/5 utgivningsdag  - kommer frågan upp till avgörande.

Ordet till Bengt Sylvan:
- I nästan tio år har förhandlingar och diskussioner om ett uppfräschat Mörby Centrum ägt rum.
Vad innebär då  avtalen mellan Danderyds kommun och främst ägaren Diligentia?
Följande punkter ingår i avtalet:
1. Mörby Centrum utvecklas norrut på gamla OKQ8-tomten.
2. Det blir ingen skyskrapa, maximalt 10 våningar får byggas.
   Om överträdelse sker? Byggaren får betala 20 milj kr till kommunen.
3. Nytt parkeringsgarage uppförs på f.d. Hydrotomten, öster om E18.
4. Nya parkeringar kommer att finnas under Mörby Centrums nya byggnad, samt norrut.
5  Befintligt - fult - parkeringsgarage rivs.
6. Gamla Posthuset rivs och öppnas upp för ett södra torg.
7. Ett kontorshus längs E18 söderut byggs och blir bullerskydd för södra torget.
8. Busstorget byggs om, blir större och trevligare.
9. Mörbyleden sänks däremot inte, i motsats till tidigare planer.
10. Cirka 100 nya bostäder byggs längs Golfbanevägen när luftledningarna är borta.
11. Ett kulturhus på nya busstorget finns med i detaljplanen.
- Detta är i stort vad som kommer att ske under sex år från byggstart..

Ekonomin för skattebetalarna?
A. Danderyds kommun får exploateringsintäkter från Diligentia med ett netto om cirka 50 miljoner kr.
B. Kommunen kommer att kunna sälja bostäder för cirka 110 miljoner kr.
C. Danderyds kommun får bekosta ny park, nytt busstorg, uppfräschning av området och vägarna kring Mörby Centrum för cirka 145 miljoner.
D. I 2013 års ekonomiska kalkyl finns alltså ett litet överskott i projektet. Framtiden får utvisa vad projektet landar ekonomiskt.

Vad är då att säga om heheten?
- Det råder partipolitisk enighet under de rådande omständigheterna.
- Handlingsutrymmet är inte stort då detaljplanen, som beslutades av m-kd-majoriteten före 2010 års val, har vunnit laga kraft, detta sedan regeringen har avslagit över-klaganden om detaljplanen. Formellt kan man alltså bygga 28 våningar, avtalet med Diligentia stipulerar dock högst 10 våningar med vite om 20 miljoner kr om fler våningar byggs.
- Nu gäller det att göra det bästa av den uppkomna situationen.
- Äntligen kan vi börja fräscha upp ett slitet centrum och dess områden runt om kring!
- Förhoppningsvis får vi ett Danderyds Centrum att vara stolta över! säger Bengt Sylvan.

7 oktober 2013: Mörby Centrums historia

Denna svartvita flygbild över Danderyd är tagen
för omkring 40 år sedan
Denna kväll präglas annars av att folkpartiet i Danderyd skall besluta om hur vi skall ställa oss till det förslag till avtal mellan Danderyds kommun och fastighetsaktiebolaget Diligientia som upprättas - Diligentia är ett dotterbolag till försäkringsbolaget Skandia Liv.

Här inledningsvis något om Mörby centrums historia.
1. Mörby centrum stod ”färdigt” och invigdes högtidligen 1961 - det var före nuvarande kommun tillkom 1971.
2. Mörby centrum har därefter byggts till och om i flera omgångar.
3. År 1977 byggdes anläggningen om och fick ett inomhustorg, den hittills största förändringen exteriört.
4. För några år sedan togs ett föga besökt våningsplan, dit man åkte rulltrappa (rakt under nuvarande konditori),  bort vilket ökade torgets attraktivitet betydligt.
5. Någon tunnelbana fanns inte till Mörby centrum under dess första sjutton år - vilket kan vara svårt att föreställa sig.
6. Tunnelbanan, som ligger 22 meter under marknivån, invigdes den 29 januari 1978. Mörby centrum är sedan dess slutstation för Linje 14.
7, Omkring 2 miljoner resenärer/år  passerar numera genom Mörby centrum.
8. Totalt har Mörby centrum i dag 18.000 kvadratmeter kontors- och  handelsyta.
9. Utöver T-banan trafikerar många buss-linjer Mörby centrum, som också har ett stort parkeringsgarage med cirka 400 platser. Därtill kommer omkring 100 utomhusplatser för bilar. Omkring 65 företag av skilda slag finns.
10. Före kommunsammanläggningen 1971 beslutade dåvarande Danderyds köpings fullmäktige att Norrtäljevägen skulle sprängas igenom Mörbyberget och bostäder byggas i Danderydsberg.
  Av detta blev som bekant intet.
  Varför?
  Danderydsberg skrotades till stor del på grund av att Täbyborna röstade nej till T-banans förlängning till Täby i en folkomröstning den 23 mars 1980.
  Folkpartiet och socialdemokraterna i både Täby och Danderyd ville förlänga T-banan medan moderaterna och centern i båda kommunerna sade nej och ville satsa på Roslagsbanan. Täbyborna var rädda för ”buset i tunnelbanan”.
11. Därför bidde det den gången inte ens en tumme.                              

7 oktober 2013: Allmänna motionstiden slut

I år lämnades det 3.547 motioner under allmänna motionstiden.
  Om det är bra eller dåligt, vill jag inte ha någon mening om.
  I en motion - av Monica Green (s) - föreslås att allmänna motionstiden avskaffas.
  I tre andra motioner - av Ulf Holm (mp), Hans Wallmark (m) och Camilla Waltersson (m) och Jenny Petersson (m) gemesamt, föreslås att antalet riksdagsledamöter minskas.
  Motiven är lite olika: Att det är onödigt med allmän motionstid, att riksdagsledamöterna är 50-100 för många, att de kostar för mycket och att lokalerna skulle kunna användas bättre.
  Tja, tänk om vi skulle nöja oss med att välja en riksdagsman, och sätta vederbörande i en skrubb. Vore det ett demokratiskt framsteg eller inte? Eller är det en avvägning som man nu gjort, med en ledamot/27.000 invånare?

7 okt Kommer 2

7 okt Kommer 1

6 okt Agenda Kommer

6 okt Kommer 3

6 okt Kommer 2

6 okt Kommer 1

5 oktober Kommer 3

5 oktober 2013: Carl Falk, Nicki Minaj och One Direction

Carl Falk framför affiisch för Nicke Minaj
Det är ibland svårt att hänga med i den moderna musiken.
  Men denna eftermiddag blir den levande.
  Stocksundsborna Marie och Jan Falks son Carl personifierar musik som går till hjärtat.
  Jan Falk är till vardags chef för Dagens Nyheters familjeredaktion. Men denna eftermiddag intervjuar han sin son i Marina Läroverkets aula - det är gott om stocksundsbor men än intressantare är att det har kommit en rad unga flickor och det är för att Carl är mannen som skriver det mesta och bästa av One Directions musik.
  Musikproducent.
  En gång elev i Danderyds kommunala musikskola, han började som så många med fiol, blev många andra instrument därefter.
  Och hela världen ligger för hans fötter.
  Carl Falk - som nya fått priset Platinagitarren (det är ett sådant pris som annars går till Benny Andersson etcetera) är en för de flesta av oss okänd superkändis, på sitt försynta sätt berättar han att han senaste året har sålt 30 miljoner skivor.
  Jo, ni läste rätt: 30 miljoner.
  Westlife, Nicki Minaj och Australiens Russel Crowe är andra artister som Carl Falk jobbat eller jobbar med. Han berättar om samarbetet och hur man arbetar
  Vi andra ställer en sorts frågor, men ett par av tjejerna ställer frågor som vi inte hade kunnat göra för de tillhör, på samma sätt som tidigare generationer avgudat Tommy Steele, Elvis, Beach Boys, Beatles och Rolling Stones, en generation som kan och vet och har lyssnat på allt vad pojkbandet One Direction gör.
  Carl Falk - lägg namnet på minnet.
  Hans lilla dotter far fram och tillbaka på scenen, och rycker i pappa och farfar.
  Världen är stor men barn är sig lika.

5 okt Kommer 2

5 pkt Kommer 1

5 oktober 2013: Folkpartiet i Mörby centrum

I Mörby centrum: Lars-Gunnar Wallin. ordförande, Mar-
gareta Sandell , styrelsen sekreterare och i byggnads-
nämnden, Jonas Uebel, gruppedare kommunfullmäktige,
och Lilian Grassman, ersättare kommunstyrelsen 
Folkpartiets folkvagn

Folkpartiet är ju det stora oppositionspartiet i Danderyds kommun, detta sedan centerpartiet - eller som man kallar sig för att skilja sig från centerpartiet, Danderydscentern (mycket välbetänkt, i själva verket är Danderydscentern ett urkonservtivt parti som om man fick styra ensamt skulle förvandla kommunen till ett museum) - efter valet 2010 gått samman med moderaterna och kd i kommunen.
  Folkpartiet har en bra politik, lite tråkig eftersom den är densamma år efter år, men det ger ju väljarna ett bra alternativ till de allt mer villrådiga moderaterna och Danderydscentern, kd är som en jolle efter moderaterna.
  Folkpartiet har i Danderyd blivit med Folkvagn och nu är vi ute på alla våra torg varje lördag för att svara på frågor.

4 okt Kommer

4 okt EU och Ip (kommer)

4 oktober 2013: Kd-möte om Ukraina

Få tycks bry sig om vad Ukraina tar vägen.
  Därför är det desto viktigare att vi som bryr oss blir kunnigare.
  Denna fredagsmorgon har kd:s internationella stiftelse anordnat ett alldeles utmärkt seminarium i en mycket dålig lokal om utvecklingen - eller stillaståendet - i Ukraina.
  Henrik G Ehrenberg, numera informationschef på Apoteket AB men dessförinnan både chefredaktör för Kristdemokraten och stabschef hos socialminister Göran Hägglund (kd), leder mötet flera kunniga företrädare deltar.
  Mycket bra!

3 okt Hästsem kommer

3 okt Kommer 2

3 oktober 2013: Borg, Ingves, Engström på FiU


Hillevi Engström, biståndsminister, Anders Borg, finansdito,
och Stefan  Ingves, riksbankschef, gästar finansutskottet
den 3 oktober  inför  Internationella Valutafondens och
Världsbankens årsmöten
Lite speciellt var det denna dag på finansutskottet.
  Det var för övrigt ett sammanträde tillsammans med utrikesutskottet, dock dominerat av FiU.
  Där fanns inte bara ledamöterna från de två utskotten utan även finansminister Anders Borg, riksbankschefen Stefan Ingves och biståndsminister Hillevi Engström.
  Orsak?
  Jo, det skall inom kort bli årsmöten i Internationella valutafonden och Världsbanken.
  Sveriges position är viktig vid båda.

3 okt Kommer 1

3 okt Kommer 1

3 oktober 2013: Dagens födelsedagar

I dag - 3 oktober - fyller Christer Nylander, Kristianstad, Zlatan Ibrahimovic, Paris, och Alexander Andrén, Södra Sandby, år.
  Samtliga gratuleras!

2 okt Kommer 3

2 okt Kommer 2

2 okt Kommer 1

1 okt Kommer 3

1 okt Kommer 2

1 okt kommer

torsdag 24 oktober 2013

24 oktober 2013: Sjöstedt (v) borta - alliansen vann!

Med 154-153 vann - mycket överraskande allianspartierna dagens votering om att - som det nu blir - inte ge en riksdagens mening till känna om att brytpunkten i skattekalan för 2014 inte bör flyttas uppåt.
  Socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och sverigedemokraterna borde ha vunnit.
  Men sverigedemokraterna hade en ledamot frånvarande - 19 ledamöter i stället för 20 - och dessutom var Jonas Sjöstedt (v) inte i kammaren och röstade, utan att vara utkvittad. Detsamma gällde Mikael Damberg (s) och Carina Hägg i Värnamo (s),
  Så blev en väntad vinst för de fyra oppositionspartierna med 155-154 i stället en förlust med tre röster.
  Och regeringen slipper avgå.

24 oktober 2013: Världsarvsdagen

I dag är det FN-dagen.
Samt världsarvsdagen.
Läs gärna detta: http://www.dtm.se/visningar/forbarn

onsdag 23 oktober 2013

23 oktober 2013: När regeringen avgick

Den 15 februari 1990 avgick regeringen Ingvar Carlsson (s) sedan dess ekonomiska politik fällts. Här statsminsterns tal i riksagen:
3 § Allmänt lönestopp
Föredrogs arbetsmarknadsutskottets betänkande 1989/90;AU24 Allmänt lönestopp (prop. 1989/90:95).
Kammaren biföll utskottets framställning om att belänkandet skulle avgö­ras efter endast en bordläggning.
AnL 1 Statsminister INGVAR CARLSSON:
Herr talman! De senaste veckornas händelser är omöjliga alt förslå, om man inte har klart för sig hur oerhört betydelsefull den fulla sysselsättningen är för socialdemokratin. Den fulla sysselsättningen är själva grunden för elt samhälle med fria och trygga människor Arbetslöshet slår hårt mot den en­skilde individen. En arbetslös människa kan aldrig vara en fri människa. En arbetslös kan aldrig vara trygg.
Den fulla sysselsättningen är själva grunden för ett rättvist och jämlikt samhälle. Det går inte att skapa jämlikhet, om stora delar av befolkningen förvägras rätten att svara för sin egen försörjning. Det går inte atl i efterhand genom socialpolitik eller andra åtgärder rätta lill de orättvisor som arbetslös­heten skapar. Ett samhälle i arbetslöshet kan aldrig vara ett tryggt samhälle.
I länderna runt omkring oss är arbetslösheten många gånger högre än i vårt land. I Norge är den 4-5 %, och den ökar. 1 Danmark är arbetslösheten 9 %, och i Västeuropa som helhet också 9 %. Jämför dessa siffror med den arbetslöshet som vi har i Sverige, 1,4 %! Det är en väldig skillnad. Det inne­bär en skillnad för de människor i Sverige som nu har jobb, men som skulle ha varit arbetslösa med den politik som förs i andra länder Det är en skillnad för alla oss som kan dra nytta av alt bo i ell samhälle som ger utrymme åt folkels vilja atl arbeta. Det är en skillnad för hela vårt land atl inte behöva acceptera de klyftor den sociala misär och den ulslölthel som utbredd ar­betslöshet förr eller senare måsle skapa.
Vi socialdemokrater är stolta över den fulla sysselsättningen i vårt land, och vi är beredda att göra allt vad vi kan för atl försvara den. Människor kan lita på - och skall alltid kunna lita på - socialdemokratins vilja och förmåga att upprätthålla den fulla sysselsättningens politik.
Låg arbetslöshet ger också de fackliga organisationerna och löntagarna en stark ställning. På många sätt är detta bra, men del ställer också krav på lön­lagarna alt inte utnyttja denna starka ställning för alt driva krav som äventy­rar samhällsekonomin och på längre sikt slår tillbaka mot de egna intressena, dvs. att få till stånd ökade reallöner och atl behålla den fulla sysselsätt­ningen.
I dag står vi vid en punkt där den ekonomiska balansen hotas och där i förlängningen arbetslöshetens spöke skymtar Priserna stiger allt snabbare. Löneökningarna jagar varandra och skapar alltmer luft i plånböckerna. Oron på arbetsmarknaden tilltar Lockouter, strejker och varsel om konflik­ter håller på att bli dagliga inslag i vårt samhällsliv.
Vi har en årlig tillväxt på ungefär 2 %. Så myckel ökar den kaka som vi gemensamt har atl dela pä. Men under de tre senaste åren har lönerna ökat rned 28 % i kommuner och landsting, med 28 % i den statliga sektorn och med 28 % på den privata sidan, i och för sig en ganska likvärdig och rättvis ökning, om man sä vill.
Del är där vi just nu befinner oss. i ett läge med väldiga nominella löneök­ningar som inte motsvaras av en tillväxt i vår ekonomi, och denna sanning måsle vi alla se i ögonen. Det är denna utveckling som vi alla faktiskt har ell gemensamt intresse av atl bryta.
Man kan kanske tro all urholkade reallöner, försvagad konkurrenskraft och hotande arbetslöshet är någonting som egentligen bara drabbar lönta­garna. Men del drabbar också pensionärerna, barnomsorgen och sjukvår­den. Del var alltså för jobben, för lönerna och för välfärden som vi var tvungna all ingripa.
Under våren 1989 lade regeringen fram ett handfast åtstramningspaket med bl,a, förslag om en momshöjning. Detta gick emellertid samtliga övriga partier i denna kammare emot. Del var bara centern som gick med på vissa efterfrågedämpande åtgärder, vilka emellertid visat sig vara otillräckliga.
Detta är bakgrunden till alt regeringen inbjöd arbetsmarknadens parter lill överläggning på Haga och där ställde frågan om de var villiga atl med­verka till centrala och samordnade avtal och om de var villiga all la ett ansvar för all framför allt under 1991 bromsa upp den löneutveckling som inte är till glädje för någon men som kan leda lill inflation och arbetslöshet.
Del fanns en alldeles speciell anledning att välja denna tidpunkt. Den skallereform sorn folkpartiet och socialdemokraterna tillsammans har kon­struerat erbjöd en unik möjlighet för parterna att träffa avtal om låga nomi­nella löneökningar och samtidigt ändå få en betydande ökning av köpkraf­ten. Det var en unik möjlighet som vi där kunde utnyttja. Landsorganisatio­nen sade ja, TCO sade ja, SACO sade ja, men tyvärr så sade Svenska arbets­givareföreningen nej. Därmed stängdes denna naturliga väg att med hjälp av den svenska modellen komma fram till en lösning. Det är många som anser, framför allt på den fackliga sidan, alt arbetsgivarna drevs av sin ambition atl decentralisera löneförhandlingarna ut till företagen och därmed försvaga facket.
I denna situation kan icke en ansvarsfull regering sitta med armarna i kors. Det skulle få omedelbara konsekvenser för vår ekonomi. Del var därför som regeringen lade fram förslagen om lönestopp, prisslopp, hyresstopp, stopp för höjning av utdelning på aktier och stopp för kommunala skaltehöjningar Vi föreslog förändringar i sjukförsäkringen, så att arbetsgivarna från den 1 januari 1991 skall få överta ansvaret för sjuklönen för de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. Vi föreslog ytterligare åtgärder för atl begränsa över­hettningen på byggmarknaden. Dessutom föreslog vi alt regeringen tillsam­mans med arbetsmarknadens parter skall utreda åtgärder som stramar upp reglerna för framlida avtalsförhandlingar Vi var beredda att sätta in en rad åtgärder för alt stärka tillväxten, vilket långsiktigt naturligtvis är viktigt, ja nästan avgörande. Detta skulle ske genom skattereformen, inom regional­politiken, inom jordbrukspolitiken och genom satsningar på infrastruktur forskning och en bättre arbetsmiljö. Det här är viktiga, för att inte säga avgö­rande, insatser för vårt lands framlid och för våra medborgares möjligheter att leva ett rikt och tryggt liv.
1990-talet kan antingen bli ett stagnerande och uppgivet årtionde eller ett årtionde som innebär stora möjligheter till framsteg och framgång. Det är nu vi rnåste välja. Det är nu vi måste skapa utrymme för de uppgifter som ligger framför oss. Det gäller miljön. Får vi stora ekonomiska problem så kommer sjuka salar, skogsdöd, försurade sjöar och luftföroreningar atl hamna i skymundan. Det vet vi av erfarenheterna från de länder som har stora ekonomiska problem i vår nära omvärld. Det vore en katastrof. Del vet vi. Likafullt är en god miljö och en stabil ekonomi beroende av varandra. Den stabila ekonomin är en nödvändighet för atl vi skall klara av miljöpro­blemen. Sådana är realiteterna. De som värnar om miljön borde tänka på det.
Det gäller arbetsmiljön. Vi har en unik chans atl ta itu med den. Det finns resurser. Det finns vilja. Faller samhällsekonomin däremot sönder blir 1990-talel elt förlorat årtionde för 100000-tals människor med tunga och ohälso­samma jobb. De som tycker att del är dags alt ta itu med klasskillnaderna och orättvisorna i arbetslivet borde tänka på del.
Det gäller välfärden. Här finns stora och rättmätiga behov att tillgodose. Vi behöver resurser lill barnomsorg för allt fler barn, till omsorg om allt fler gamla och till sjukvård som kan göra allt fler friska. De som värnar om trygg­heten, kvaliteten och jobben i den offentliga sektorn bör tänka på del.
Ingenting av allt detta blir verklighet om den samhällsekonomiska balan­sen går förlorad eller arbetsmarknadens parter tappar kontrollen över löne­bildningen. Nu yrkar samtliga fem oppositionspartier i denna riksdag på att regeringen icke skall få genomföra sina förslag lill åtgärder mot den ekono­miska krisen. I denna för landet kritiska situation är det anmärkningsvärt om man inte samtidigt presenterar ett eget alternativ till hur krisen skall be­mästras.
Sverige har i dag en regering som är beredd alt anvisa en slagkraftig politik mot den ekonomiska krisen och la ansvar för de åtgärder som är nödvändiga. För socialdemokratin är det en hederssak att ta ansvar för vårt land även i besvärliga och krävande situationer. Jag vill gärna säga atl denna ansvars­känsla för landet också många gånger har manifesterats över partigränserna i denna riksdag.
Alt regera i medvind och fatta populära beslut är inte svårt. Alt i besvärlig motvind ta på sig tunga uppgifter och lägga fram impopulära förslag ställer helt andra krav. Det är då som halten och djupet i partiernas samarbetsvilja ställs på prov. I den prövningens stund sviker inte socialdemokratin. Del finns en regeringspolitik i dag - den socialdemokratiska. Men den får vi up­penbarligen inte genomföra. Mot den står i dag fem partier i denna riksdag med totalt olika uppfattningar om vad som behöver göras.
Därför kan del, ovanpå den ekonomiska krisen, skapas en politisk kris, som leder lill handlingsförlamning, osäkerhet och otrygghet. Det är del sista Sverige behöver i dag. Det är del sista vi socialdemokrater önskar, och där­för har vi, från regeringens och den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida, försökt hitta tänkbara lösningar.
Riksdagen står nu inför regeringens förslag att förhindra en ekonomisk kris. Om riksdagen antar förslagen innebär det all vi undviker såväl en eko­nomisk som politisk kris. Jag ber riksdagens ledamöter betänka detta i dag, innan man går lill omröstning.
Fäller de fem oppositionspartierna gemensamt de socialdemokratiska för­slagen, kommer, herr talman, regeringen att avgå.
(De närvarande socialdemokraterna applåderade stående.)

tisdag 22 oktober 2013

22 oktober 2013: Eller ännu hemskare!!!

Eller tänk om det skulle bli ännu hemskare.
  Som stiftelsehögskolan i Jönköping.
  Utan statligt inflytande, bara med fristående forskare - fast med statlig rätt att utfärda examina.
  Vilka hemska framtidsutsikter!
  Frihet under ansvar. Nääääää!

22 oktober 2013: Lika illa som Chalmers?

Trettiosex professorer och universitetslärare går på DN.Debatt till storms mot förslaget att göra landets universitet än mer  självständiga genom att göra dem till stiftelser.
  Man förstår professorernas oro.
  Det skulle ju kunna bli som på Chalmers - en stiftelse. Huuu!

tisdag 8 oktober 2013

30 september: Drottningholmsteaterns 250-års jubileum


Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att uppmärksamma Drottningholmsteaterns 250-årsminne 2016 och att i det sammanhanget överväga att inbjuda till komposition av ”modern Drottningholmsmusik”.

Motivering

Operakonsten är både nationell och universell. Sedan århundraden innehar operamusiken - vilket inkluderar själva musiken, regin, körer, musiker, andra artister, scener och andra lokaler, samt inte minst distributionen av föreställningar, numera via digital överföring av ljud och bild (ännu inte doft, kan komma) - en ställning som egen, en av många, konstart.
  I vårt land har operamusiken och operaföreställningar en långvarig historia. Det är mycket glädjande att nationalscenen, Kungl. Operan, skall förnyas och moderniseras. Föreställningsverksamheten vid Göteborgsoperan, Malmöoperan, Norrlandsoperan, i Dalhalla, Opera på Skäret och på de många andra orter där opera framförs, vittnar om den folkliga förankring denna kulturform har i vårt land.
Operahögskolan – i den tidens form – tillkom 1773 och har verkat sedan dess.
  En alldeles speciell ställning har Drottningholms slottsteater, visserligen inte musikaliskt men lokalmässigt, gott nog. Drottningholms slottsteater är en del av världsarvet Drottningholm, ett – måste man tillåtas säga – ovanligt levande världsarv: I skick som nytt, skulle man kunna säga.
  År 2016 fyller Drottningholms Slottsteater 250 år.
  Nästa jubileum blir troligen 2066, det är oklart hur många av den nuvarande riksdagens ledamöter som får uppleva det jubileet.

Drottningholms Slottsteater uppfördes 1766 för drottning Lovisa Ulrika.
  Det vi i dag benämner Drottningholmsmusiken utgörs av Johan Helmich Romans (1694–1758) välbekanta orkestersvit Bilägers musiquen, komponerat till bröllopet mellan Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika på Drottningholm 1744.
  Hur bör detta märkesår uppmärksammas?
  Nämnden för Drottningholms slottsteater (ordförande 2013 f.d. riksdagsledamoten, statsrådet, landshövdingen och riksmarskalken Ingemar Eliasson) verkar i samverkan med Drottningholms slottsteaters vänförening (ordförande direktör Christer Villard) för att på olika sätt uppmärksamma jubileumsåret. Via vänföreningen kommer betydande extra ekonomiska insatser att göras medan Nämnden som sådan är hänvisad att nyttja entré- och visningsintäkter samt det årliga statliga bidrag (för 2014 11.666.000 kr inklusive löneuppräkning för 2014 med 278.000 kr (2013: 35.000 kr) som utgår för just den årliga verksamheten, glädjande nog förstärkt med 500.000 för 2014 för "utvecklingsarbete".
  Några från riksdagen kommande extra pengar för högtidlighållande av själva jubileet har dock inte anslagits.

Förslaget i tidigare betänkanden från det positiva Kulturutskottet, betänkanden som vunnit bland annat förra riksmötets bifall, att söka anslag från Statens kulturråd, får nog sägas vara - för den som likt motionären varit en av regeringen utsedd ledamot i Nämnden under tio år, numera avsatt - välmenande tanke men resultatmässigt troligen mer framgångsrikt för jubileet 2066 än 2016.
  Den glädjande uppräkning av anslaget med 500.000 kr som ovan nämnts och föreslås godkännas av riksdagen enligt förslaget från Kulturdepartementet är, liksom ett projektbidrag om 600.000 kr under innevarande år riktat mot marknadsförning mot unga, välkommet men med - helt i sin ordning - speciell inriktning.
   Inför 2016 bör, med uruppförande på Drottningholm, skrivas modern Drottningholmsmusik, anknytande till klassiskt musikaliska strömningar i vår tid.
  Det är inget som Stiftelsen för Drottningholms Slottsteater själv kan finansiera inom ramen för nuvarande statliga anslag.
  Den föreslagna uppräkningen av statsanslaget för 2014 för löner uppgår till exempel till 278.000 kr (innevarande år 35.000 kr). Däremot måste naturligtvis medel från Drottningholmsteaterns Vänner och andra mecentater användas som delfinansiering.
  Ett engagemang från riksdagen eller regeringen skulle med all säkerhet bidra till att göra 250-årsjubileet till en stor svensk och internationell musikalisk festival.

I stiftelsen för Drottningholms Slottsteater utser Hans Majestät Konungen ordföranden, regeringen ett antal ledamöter, därtill finns några självskrivna med anknytning till Kungl. Operan och Föreningen Drottningholmsteaterns Vänner, en förening som bidrar med mycket stora summor till olika föreställningars finansiering och utan vars bistånd musikevenemangen på internationell toppnivå inte skulle vara möjliga.
Det kan också noteras att mecenater bosatta i andra länder under en följd av år starkt bidragit till möjligheten för Drottningholms slottsteater att genomföra viktiga delar i den årliga operafestival som genomförs, vanligtvis med 12-16 föreställningar per säsong mot möjliga 48.
   Samarbetet med Operahögskolan under 2000-talet talets två första decennier har varit framgångsrikt och betytt mycket, inte minst för Operahögskolans elever som med framträdanden i kända roller på Drottningholm skaffat sig scenvana och meriter som värderas högt vid andra operascener i världen.
   Drottningholms Slottsteater från 1766, en del av Sveriges första världsarv från 1991, är unik, vilket också Unescos världsarvsutnämning konstaterat. Teatern är intakt från 1700-talets mitt, inte minst vad gäller det oeersättliga scenmaskineriet i trä, drivet liksom 1766 för hand och utan den nya tidens påfund elektricitet. Gångspel, valsar, trummor, block, rep och motvikter får det stora maskineriet att arbeta. I salongen finns målade marmoreringar, konsoler i papier maché och pilastrar av gips. Ett trettiotal bevarade scenbilder finns som var aktuella anpassade till 1700-talets repertoar.
  Drottningholms Slottsteaters glansperiod inleddes 1777 av Gustaf III. Med hjälp av skådespelare som Monvel, kompositörer som Naumann och Kraus, balettmästaren Gallodier och arkitekten Desprez skapade han en svensk teater- och operakonst. Här spelades Glucks senaste operor, fransk opéra comique och pantomimbaletter fram till Gustaf III:s frånfälle 1792. 
  Därefter föll teaterbyggnaden i glömska.
  Litteraturhistorikern Agne Beijer fann år 1921 teatern orörd sedan 1700-talets slut. Efter byte av rep i maskineriet, installation av elektriskt ljus och varsam rengöring öppnades teatern igen. Under 1920- och 30-talen gavs divertissement och changements à vue, scenbyten inför öppen ridå, för att visa upp den återigen glansfulla teatern.
  Säsongen 2013 har liksom de föregående året varit bra, utsålt vid i stort sett alla föreställningar.
Föreställningsverksamhet är Drottningholms Slottsteaters huvuduppgift. Sedan 1991 har det statliga engagemanget varit konstant, det vill säga i reala termer fallande. I gengäld har engagemanget och det ekonomiska tillskottet från stödföreningen Drottningholmsteaterns Vänner varit växande och lett till produktionernas höga klass och därtill möjliggjort internationella gästspel.
  För teaterledningen har de ekonomiska problemen tillsammans med organisatoriska förändringar som gått mycket långsamt varit starkt hämmande. I den tradition av svenska mycket kända internationella operaartister – från Jenny Lind och Christina Nilsson via Jussi Björling och Birgit Nilsson till dagens stjärnor Anne Sofie von Otter och Malena Ernman – finns möjligheter att också i framtiden skapa föreställningar som möter konstnärligt högsta krav i den unika miljön.

På ett område behövs dock stöd och samverkan med utomstående – och där riksdagen och/eller regeringen måste medverka.
  Det gäller kompositionsverksamheten med anknytning till Drottningholm.
  År 2016 är tillfället att skriva ny, modern Drottningholmsmusik, anknytande till de stämningar som finns på platsen, historien, dagens moderna klassiska musik.
  För att fira jubileet bör ny musik skrivas, att spelas i kanske ytterligare 250 år.

Hur detta skall gå till, genom tävling, specialinbjudan eller på annat sätt, är klokast att ha inte ha någon mening om.
  Däremot bör riksdagen ge regeringen till känna vad som i denna motion anförs om vad som bör ske 2016 i anknytning till Drottningholms Slottsteaters 250-årsjubileum.
  Nästa tillfälle blir 2066 – för övrigt exakt 1 000 år efter slaget vid Hastings.
Stockholm den 3 oktober 2013
Gunnar Andrén (FP)

30 september 2013: Nobel-motionen

Denna dag är det dags att skriva nya och uppdatera gamla motioner.
  Här mina synpunkter på Sveriges mest berömde svensk:

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nationell och internationell insamling till Alfred Nobels minne.
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Sveriges marknadsföring av Nobelpriset då människor anländer till Sverige.
Motivering
  Vem får årets Nobelpris i litteratur?
  Det är en fråga om ställs år efter år, inte bara på Stortorget i Gamla stan i Stockholm där Svenska Akademien har sitt säte utan runt om i hela världen. Inget pris, ingen internationell utmärkelse är, är så eftertraktat som detta. Nobelpristagare har ett särskilt symbolvärde och aura i alla tider: Det vittnar om kunskap, snille, smak, idealitet och kvalitet, att mottagaren gjort något viktigt för mänskligheten.
Alfred Nobel (1833–1896) är vår tids mest kände svensk.
  Varje år berättas i all världens radio- och tv-kanaler, i tidningar och tidskrifter, om denne man bakom väldens mest åtråvärda utmärkelse, Nobelpriset.
  Att Alfred Nobels namn vid det här laget – 2013 – är mer känt, respekterat och eftertraktat utomlands än i Sverige ger i sig anledning till reflexioner:

  - Hur hanterar vi i Sverige den store donatorns minne?

  Viss kan ingen vara om framtiden, men det ligger i sannolikhetens riktning att Alfred Nobel även framöver förblir sin tids mest kände svensk, säkert under vad som skulle kunna sägas vara överskådlig tid och – om namnet Alfred Nobel, hans minne och Nobelpriset vårdas väl – även därefter. Nobelstiftelsen äger rätten till namnet Alfred Nobel. Stiftelsen har juridisk rätt till namnet och har sett till att ingen utan stiftelsens medgivande kan bruka namnet Alfred Nobel. Det är utmärkt. Det är en säkerhet och investering i att namnet förknippas med höga ideal och kvalitet. Namnet är en internationell svensk klenod och måste nyttjas med eftertanke och klokskap.
  Flera riksmöten har haft anledning att behandla förslag liknande detta som presenteras här.
  Men tiden arbetar för att namnet Alfred Nobel också skall bli så erkänt betydelsefullt också i Sverige som det är utomlands. Nobelprisets betydelse som varu- och kännemärke kan för Sveriges del inte överskattas.
  Det ligger i såväl Nobelstiftelsens, Sveriges, Stockholms som framtidens intresse, och här bör även Oslo och Norge nämnas eftersom Fredspriset har sitt säte i Norges storting enligt Alfred Nobels testamente, att se till att Nobelpriset ges vidare spridning än som sker i dag.
De två delar om Alfred Nobel som presenteras i denna motion har både egen bärighet och utgör ett sammanhängande program:
  1. En nationell och internationell insamling, från stater, myndigheter och institutioner och därtill alla andra från särintressen fristående, personer, företag och organisationer.
  2. Förknippandet av Nobelpriset och Alfred Nobels namn med Sverige och Stockholm (här lämnas Norge och Oslo därhän).
Låt oss ta punkterna i ordning – viktigt också från andra utgångspunkter.

1. En nationell och internationell insamling, från stater, myndigheter och institutioner och därtill alla andra från särintressen fristående, personer, företag och organisationer
  En av de viktigaste anledningarna till Nobelstiftelsens anseende – liksom Svenska Akademiens eller de vetenskapliga akademier som utser varje års Nobelpristagare – är frihet från bindningar till svenska och norska staten, till andra myndigheter av vad slag det vara må, undantaget Stortingets Nobelkommitté.
  Denna historiska konstruktion, vars ideal, frihet från statsmakten och övriga obundenhet, bevaras främst i akademiernas demonstrerade självständighet vid Nobelprisbesluten, framkommer inte minst genom att även mycket kontroversiella personer belönas med fredspriset, stundom även litteraturpriset.
  Dock måste konstateras att sänkningen av prissumman, redan tidigare inte särskilt hög, naggar prisets renommé i kanten. Det bör i framtiden undvikas.
  Reaktionerna i Kina på valet av fredspristagare har samma karaktär som när valet en gång föll på en ideologiskt stark tysk motståndare till nazismen och Adolf Hitler i Nazityskland eller dåvarande Sovjetunionens motsvarande reaktion på valet av litteraturpristagarna Boris Pasternak och Alexander Solzjenitsyn.
  Att Nobelpriskommittérna inte alltid behagar makten vittnar om dess från andra makter självständiga och obundna ställning. Att utse Nobelpristagare, inte minst i litteratur, är förvisso grannlaga av många skäl, men friheten från att vara beroende av statliga eller andra intressen är den viktigaste förutsättningen för att prisets värde är högre än dess i kronor räknade storlek.
  Därför är det utmärkt att ett nytt och framtidsinriktat Nobelinstitut fritt från statens annars lika hjälpande som stjälpande hand nu blir möjligt, tack vare privata donationer och Stockholms stads tillmötesgående. Man kan ha delade meningar om placeringen av institutet men tillkomsten är viktigare än detaljerna.
  Detta bör dock kombineras med en internationellt präglad nationalinsamling, med högt ställt mål, att skaffa fram kanske ett par tiotals miljarder kronor under några år.
  En nationalinsamling med internationell uppbackning från enskilda och företag, organisationer och andra – men inte stater – till ett internationellt Nobelstiftelsen borde kunna inbringa stora pengar. När nu alla Nobelpristagares upptäckter kan komma att belysas i detn nya byggnaden– och där unga människor från hela världen kan samlas för att ta del av världens olika historiska och framtida rön på vetenskapens område, även fredsarbetets och ekonomins - finns en god grund att bygga vidare på.
  Varje år kan man ha en internationell Nobelvecka i kemi, i fysik, i medicin – och inte minst litteratur. I Oslo kan på motsvarande sätt fredsprisveckan arrangeras. Också framåtblickande årliga internationella ekonomikonferenser kan ta sin utgångspunkt i det oberoende Nobelinstitutets ram.
  Stora projekt kostar pengar, ungefär som nationalarenor av skilda slag tenderar att göra. Men med stöd av både enskilda och företag som alla skulle få sina namn antecknade i byggnaden för framtiden, borde en sådan internationell insamling – gärna tillsammans med Norge på samma sätt – tillsammans med internationella donationer kunna generera mycket pengar, bara man vet vad syftet är: Att sprida kunskap om det som var för framtida upptäckter i mänsklighetens tjänst.
  Enligt min åsikt bygger detta förslag på respekten för andan i Alfred Nobels testamente och Nobelstiftelsen oinskränkta rätt till namnet Alfred Nobel och vårdandet, liksom utvecklandet av detta, i nya tider.
  Vem skulle kunna gå i spetsen för en sådan insamling?
  Det naturliga är att våra främsta folkvalda skulle utgöra dess stiftare, alltså talman och stortingspresident, tillsammans med förutvarande talmän, vice dito liksom förutvarande stortingspresidenter och vice sådana.
Nobelstiftelsens ordförande och verkställande direktör borde därtill vara självskrivna ledamöter, som ordförande och sekreterare.
  Exakt hur en sådan här organisation skall se ut bör självfallet inte riksdagen eller stortinget träffa beslut om utan bör överlåtas till föreslagna stiftare.
  I sin sista regeringsdeklaration den 13 september 2005 meddelade dåvarande statsministern Göran Persson (S) korthugget att ”staten kommer att aktivt stödja skapandet av ett nytt Nobelmuseum”. Sedan dess har, vid sidan om en utredning som Statens fastighetsverk gjort om placering på Skeppsholmen, har först inget hänt, senaste året mycket.
  Är det bra att en stor Nobelinstitution innefattande bibliotek, föreläsningssalar, forskningsutrymmen, kommunikationscentrum, dokumentationscentrum etcetera, görs beroende av statliga bidrag? Så bra! är det lätt att tänka. Bidrag från staten – hurra!
  Det kan tyckas osvenskt men inte minst för att bevara Nobelstiftelsens obundenhet, friheten från statligt beroende, bör finansiering ske på helt andra sätt. Det är också bakgrunden till punkten 1 ovan, att slå vakt om Nobelnamnets självständighet och oberoende av Sverige eller Norge, Stockholm eller Oslo.

2. Marknadsföringen av Alfred Nobels namn i anknytning till Stockholm

Nobelnamnet skulle gynnas av att förekomma i ett internationellt, dagligt sammanhang; här behandlas endast Sverige och Stockholm, ej Norge och Oslo.
  Den som numera kommer till Warszawas internationella flygplats landar på Frédéric Chopin. Det är naturligtvis ingen tillfällighet. På motsvarande sätt har Washingtons inrikes flygplats döpts om till Ronald Reagan National Airport, utrikesflygplatsen heter redan John Foster Dulles International. I New York landar vi på JFK (John F Kennedy) eller LaGuardia, uppkallad efter den berömde borgmästaren där Fiorello La Guardia.
   I München är flygplatsen uppkallad efter Bayernpolitikern Franz Josef Strauss, i Paris efter president Charles de Gaulle, Roms internationella flygplats Fiumicino är numera mer känd som Leonardo da Vinci Airport, den enastående vetenskapsmannen.
  Inte heller detta är självfallet någon tillfällighet. Det handlar om både marknadsföring och nationell stolthet – notera att Chopin, död vid 39 års ålder bodde i Paris och på andra håll under sina sista två årtionden i livet under vilka han aldrig besökte Warszawa.
  Alfred Nobel tillbringade å sin sida stora delar av sitt liv utanför Sveriges gränser: Ryssland, USA, Frankrike och många andra länder, en sann internationalist men likväl, visar testamentet, med hjärtat i Sverige men stor förståelse för nabolandet Norge, vid Nobels frånfälle ännu i union.
  Jubel och fanfarer: Prakt, glitter och skådespel. Direktsändning i tv från Nobelprisutdelningen och Nobelbanketten till allt fler länder. Intervjuprogram med Nobelpristagarna, ”Årets snillen”, sänds världen över.
  Så ser det år efter år, en dag om året. Sverige och Stockholm i centrum för världens blickar. Alla stora tv-bolag rapporterar. I Oslo är det likadant när fredspriset delas ut samma dag, låt vara i något mindre skala.
Stockholm and Sweden. Oslo and Norway. I centrum för världens blickar. En dag om året. Men de övriga 364 dagarna?
  Om vi ett ögonblick, det må tillåta i en motion riktad till Sveriges folkvalda, bortser från Norge, kan vi konstatera att Sverige grovt missköter den möjlighet att sprida kunskap om Sverige och om Stockholm som Nobelpriset ger oss. Nobelpriset – och uppfinnaren Alfred Nobel – blir allt viktigare som åtrådd utmärkelse, och det finns ingen internationell hedersbetygelse med högre värde än ett Nobelpris. Inte bara i den vetenskapliga världen utan överallt, jorden runt. Vi vet att all världens länder eftersträvar att få en Nobelpristagare.
  Hittills har Nobelstiftelsen varit negativ till tanken på att döpa om eller komplettera Arlanda med namnet Alfred Nobel International Airport. I längden borde det inte vara en rationell hållning som gagnar Nobelstiftelsens höga syften. Att redan på Arlanda mötas av namnet Alfred Nobel borde vara intressant. Ty Alfred Nobel tillhör i dag världen, inte blott Sverige, Stockholm eller Nobelstiftelsen.
  Det hindrar inte att Alfred Nobel också är mycket svensk – och lite norsk, för att nu inte säga rysk, azerbadjansk (!), amerikansk eller fransk eller, ja, Den store internationalisten.
Låt oss sluta med detta: Vi i Sverige har ett särskilt ansvar för att Alfred Nobels minne skall fortsätta vara det som namnet förpliktar – men också göra det än mer känt. En skål för vår store donator som satt Sverige och Norge på världskartan mer än någon annan.
  Låt oss nu göra något tillbaka. Låt oss komplettera ett framtidens Nobelinstitut i Stockholm och Oslo för pengar som vi samlar in tillsammans och med internationellt stöd och låt oss göra Alfred Nobels namn känt under också alla de 364 andra dagarna, inte bara den 10 december, om året och gärna genom att komplettera Arlanda med namnet Alfred Nobel International Airport.
  Det skulle Alfred Nobel ha gillat.
Stockholm den 2 oktober 2013
Gunnar Andrén (FP)

1 oktober 2013: Höstens färger

Vaknar, tittar ut - vackert väder, men hösten är här, med alla sina vackra färger, särskilt löven.
  Det här var vad jag såg i dag.
 

30 september Kommer 3

30 september Kommer 1

30 september Kommer 1

30 september Kommer 1

30 september Kommer 1

29 september Kommer 2

29 semtember Kommer

29 september 2013: Svensk ost

Motionstid pågår. I dag har jag gjort färdigt denna motion, om mer svensk ost. Läs den gärna - den ger mersmak, skulle jag vilja säga.
  Hur det går? Den blir avslagen, trots att den borde lagras för framtiden.
Behovet av forskning och utveckling kring svensk ost för inmundigande och försäljning
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inom näringsgrenen Svensk Mat utveckla forskning och framställning av svenskproducerade ostsorter.

Motivering

Den 1 januari 2013 höjde Norge, enligt det undantag som landets avtal från 1994 med Europeiska Unionen medger, tullarna på importerad ost med höga procentsatser. Tullen som tidgare varit 27 norska kronor/kg ost gjordes värdebaserad, 277 procent för vanlig ost - utom fjorton namngivna ostsorter, bl.a. svenska Västerbotten, italienska Parmesan, någon fransk och andra mer exklusiva ostar. På nöt-, get- och fårost sattes tullen något högre, till 344-429 procent på värdet.



Motivet var att skydda det norska jordbruket - alltså att exportera arbetslöshet, vilket är den rätta beteckningen för jordbrukstullar. I Sverige hade vi samma politik och politiska strid vid riksdagsvalet 1887, ett val där frihandlarna vann valet men förlorade makten sedan valet överklagats till följd av en obetald skatt som gjorde att tretton tullbekämpande liberala riksdagsledamöter från Stockholms stad ersattes av tretton - av väljarna vrakade - protektionistiska ledamöter.
Dessbättre har flera svenska ministrar, statsråden Erlandsson (c) och Björling (m), offentligt likt EU-kommissionen kritiserat den protektionistiska norska ostpolitiken.
Hur står det då till med den svenska ostkonsumtionen och ostimporten?
Vi svenskar äter i snitt 19 kilo ost/år per person, ungefär 1.270 ostskivor/person (om man räknar med att varje ostskiva väger ungefär 15 gram).
De senaste åren har svenskarnas konsumtion av utlandsproducerade ostar mångdubblats, under senaste decenniet har importen mer än fördubblats. Det motsvarar i mjölkproduktion räknat mer än vad tusen ganska stora svenska jordbruk levererar i råvara varje år (om man räknar med att det går åt ungefär 10 liter mjölk/kg ost).
I dag kommer cirka 40 procent av de ostar som saluförs i vanliga matbutiker, främst lågprisostar, från andra länder. Men som smakälskande och kvalitetsmedvetna svenskar köper också allt mer av något mer exklusiva och därmed dyrare ostar för matlagning och ostbrickor. Av importökningen står dock hård- och smältost för 70 procent av ökningen sett över en femårsperiod.
Det bör genast sägas:
Detta är en stor utmaning för svensk ostproduktion - svenska ostar måste bli mer smakrika och bättre lagrade.
Här nedan framgår det senaste decenniets svenska ostimport:
Importen i kg (hårdost brie. feta, blåmögelost etc):
2001 40.687.000 kg
2002 44.768.000 kg
2003 50.374.000 kg
2004 56.958.000 kg
2005 59.501.000 kg
2006 67.058.000 kg
2007 71.634.000 kg
2008 81.056.000 kg (varav hårdost 43 452 kg)
2009 87.447.000 kg (varav hårdost 47.145 kg)
2010 87.644.000 kg (varav hårdost 45.594 kg)
2011 90.287.000 kg (varav hårdost 44.235 kg)
2012 101.904.000 kg (varav hårdost 49.008 kg)
Importen består av hårdost (49 procent), färskost (21 procent), riven ost (7 procent), smältost (5 procent), blåmögelost (4 procent), mjukost 5 (procent) samt getost och ost i saltlake (8 procent).
Samtliga ostsorter ökar utom smält-, get- och fårost som i ton räknat har i stort oförändrad åtgång.
Större svenska ysterier finns i dag i Kvibille (sedan 1916), Kalmar (1954) Östersund (1956) och Götene (1971). Den klassiska Västerbottenosten tillverkas i Burträsk, Umeå och Luleå. Svenska Gouda tillverkas i Danmark.
Varumärkesansvariga vid organisationen LRF Mjölk Kristina Sörensen sade tidigare under 2013 till TT:
– Det är svårt att konkurrera med den prisdumpning som sker, då utländska mejerier som under en period får för mycket mjölk, kan använda överskottet för att snabbt producera ost. Följden blir att den klassiska svenska ostsorter som Svecia (känd sedan 1200-talet), Präst (småländsk specialitet 1700-tal), Herrgård (bygdeost från 1700-talet) och det sena 1900-talets Grevé har fått svårare att konkurrera som kundernas val.

Vad kan göras?

Bortsett från reformbehovet inom CAP, EU:s gemensamma jordbrukspolitik - som vi inte ensamma kan råda över – nödgas vi i dag konstatera att Sverige, enligt måltidsforskaren vid Mejeri- och restauranghögskolan inom Örebro universitet Richard Tellström, saknar mejeriförsöksstation av modernt snitt.
Senast en ostprodukt – Grevéosten – med stort genomslag såg dagens ljus, var vid försöksstationen i Örnsköldsvik på 1960-talet, ett initiativ framdrivet av några engagerade och yrkeskunniga enskilda mejerister.
Tellström anser att därefter har den svenska mejeribranschen varit inriktad på att göra tillverkningsprocessen så effektiv som möjligt, i och för sig viktigt men föga nyskapande.
– På dagens mejerier finns varken utrustning eller teknik som gör det möjligt att laborera fram nya ostar med spännande smaker. Här måste branschen tänka om – annars riskerar man att fortsätta att tappa marknadsandelar, säger Richard Tellström.
Frågan är: Kan Sverige i den hårda smak- och marknadssituation som råder på den växande ostmarknaden bli en framgångsrik producent?
Svaret är att råvarorna finns, kemi- och ysterikunskaper finns - men däremot saknas praktiska samordnings- och forskningsmiljöer, särskilt i kombination med en försäljningsinriktning som präglar inte minst framgångsrika exportländer som Danmark, Polen, Holland, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Italien. Man kan antaga att detta knippe av traditionellt högkvalitativa ostproducerande länder kommer att fortsätta att arbeta på den allt större ostmarknad som vi kan se framför oss inte minst inom Europeiska Unionen och stora konsumtionsorienterade länder i Afrika och Asien.
Sverige behöver utveckla sin för förmåga att producera goda, nya och konkurrenskraftiga ostprodukter, såväl smak- som prismässigt. Detta är som alltid i första hand de enskilda företagens uppgift, men mot bakgrund av den i övrigt starkt reglerade jordbrukspolitiken inom Europeiska Unionen, och dessvärre ser vi få eller tillräckliga tecken på dess minskande eller upphörande, behövs inspirerande branschsamverkan också i Sverige för att Den svenska osten också i framtiden skall utgöra ett erkänt och i alla avseende gott varu- och kännemärke på svenska och andra matbord.
Detta bör Sveriges riksdag ge Regeringen till känna, utan att direkt föreskriva hur denna inspirerande branschutveckling skall ske.
Stockholm den 2 oktober 2013
Gunnar Andrén (FP)

29 september : Kommer 1

28 september: Kommer

28 september 2013: När strömmen försvann

Mörkt, mörkt, ingen TV, tyst på alla fläktar, vi är isolerade, kaffet kallt, okokta ägg, man borde han gammaldags rakhyvel med sig, vad har man för nytta av en elektriskt driven när det inte kommer det minsta ur de två hålen i väggen.
  Strömmen försvann.
  Kanske skulle inte ens betalningsmaskinerna fungera? ...
  - Märkte du det, frågade EU-parlamentarikern Olle Schmidt, mannen som tillbringar - tror jag - ett liv i luften, just ankommen i går kväll från Åland och sedan diskuterande situationen i Europa.
  - Jo, det var ju svårt att undgå.
  Men jag vet varför - vilket jag berättar för vännen Olle:
  - Så går det när man inte betalar sina elräkningar här hemma i Sverige. Då stänger man av strömmen.
  - Nu kom den tillbaka efter några timmar, men man skall förmodligen se det som en varning ...
  - Och i värsta fall kommer kronofogden i stället för strömmen och mäter ut några klenoder från förr ...

27 september 2013: Riksdagsgruppens höstkonferens

Varje år har folkpartiets riksdagsgrupp en vinter- och en höstkonferens, den första i januari (2013 i Berlin), den andra just i dag (utanför Enköping). I kostnader ligger vi alltid lågt, kan jag säga - jag är kassör i folkpartiets riksdagsgrupp: inte ett öre till starksprit till exempel (trots att denna kassa inte kommer från några statliga medel utan utgörs av ledamöternas - inklusive statsrådens - månatliga avgift.
Här sjungs det för dagens födelsedagsfirare, Nina Larsson:
Johan Britz, statssekreterare, Åsa Malmström, stabschef
utbildningsdepartementet, Carl B Hamilton, bättre på ekonomi
än sång  sägs det, och Ulf Nilsson, riksdagsgruppens i särklass
bäste schackspelare, numera vice ordförande i kulturutskottet
  Här mitt referat av vad som försiggått:

Riksdagsgruppen internerad på Haga slott!
- Politisk överläggning inför 2014

Det började med att hela riksdagsgruppen under ledning av gruppledaren Johan Pehrsons sonora (?) stämma sjöng Ja må hon leva för sittande partisekreteraren Nina Larsson som råkade ha födelsedag.
  Allt skedde på Haga slott där riksdagsgruppen i slutet av förra veckan var internerad för två dagars fängslande politisk överläggning inför supervalåret 2014.
  För de läsare som möjligen tror att kronprinsparet Victoria och Daniel med dotter skulle stå på trappan och hälsa välkommen, måste dock klargöras att det aktuella slottet byggdes av Nicodemus Tessin d.ä. (1615-1681), Stockholms första stads- och slottsarkitekt och bland annat ansvarig Drottningholms slott, och ligger 4 km utanför Enköping, inte i Solna.
Överläggning om viktig fråga: Anita Brodén, Sollebrunn,
och riksdagsgruppens ledare Johan Pehrson, Örebro
  På trappan möttes statsråden och riksdagsledamöterna i stället av kanslichefen Margareta Bosved och ställföreträdaren Fredrik Svensson.
Så här: Så ska vi ha´t - men
vi måste också veta var vi ska ta´t
  Programmet inleddes med att programkommissionens ordförande Christer Nylander gick igenom arbetet och utformning av det nya partiprogram som skall beslutas i Västerås 14-17 november. Partisekreteraren Nina Larsson gick tillsammans med Anders Andrén, ansvarig för folkpartiets kommunikationspolicy, och folkpartiets utbildningsansvariga, Anna Lundberg, Hallstahammar, Isabel Smedberg-Palmqvist, Stockholm, och Lotta Uvsten-Nordholm, Upplands Väsby, igenom huvuddragen i folkpartiets valplanering.
  EU-parlamentarikern Olle Schmidt diskuterade vilka utmaningar som Europa - och inte minst liberalismen - står inför vid EU-valet 2014. Han uppehöll sig bland annat vid de nationalistiska strömningar som finns i många länder, inte bara de av den ekonomiska krisen hårt drabbade länderna i södra Europa utan också i ett viktigt land som Storbritannien.
Lyssnar på (utanför bild) Nina Lundström, Sundbyberg, gör
Maria Lundqvist Brömster, Nordmaling, Barbro Westerholm,
Stockholm, Allan Widman, Malmö, Christer Nylander, Kris-
tianstad, Carl B Hamilton, Stockholm, Nina Larsson, Karlstad,
 Ulf Nilsson, Lund och kanslichefen Margareta Bosved 
  Partiordföranden Jan Björklund ledde en lång diskussion om det politiska läget där samtliga närvarande statsråd och riksdagsledamöter gavs möjlighet att ge sin syn på möjligheterna att vinna fler liberala väljares förtroende vid valen 25 maj och 14 september 2014.
  Vid 13-tiden på lördagen släpptes samtliga internerade fria.



Iakttagare, deltagare och fotogr
af:


Gunnar Andrén