20 december 2013: Utan företag stannar Sverige

Sista interpellationsdebatterna för året.
  Svarande är finansminister Anders Borg (m), det gäller formellt regeringens finanspolitik och återverkningarna - positiva eller negativa - för Västmanland och Dalarna.
  Det är Roza Güclü Hedin (s) och Anna Wallén (s) som frågat varför regeringen har prioriterat skattesänkningar framför satsningar på infrastruktur och utbildning i budgetpropositionen för 2014.
  Sedan Carl-Oskar Bohlin - grälsjukt skall sägas - debatterat mot Hedin får jag ordet, med helt annan infallsvinkel:
  Herr talman!   Många människor har det svårt i Sverige – i Dalarna och i Västmanland – inför julen.
  Så är det – alldeles för många människor.
  Den grundläggande frågan är: - Hur ska samhället förhålla sig så att de får det bättre?

Det finns inte en väg utan två, som samverkar. Det är naturligtvis mer stöd, men det grundläggande är något annat: Vi måste eftersträva fler jobb. 

  Ibland kan man förvåna sig en smula över en del inlägg. I de inlägg jag hörde från interpellanterna – och jag tyckte att jag lyssnade uppmärksamt – nämndes inte orden företagare, företagande, företag eller arbetsgivare. 

Det är klart att om man glömmer bort grunden för vårt välstånd, nämligen människor i arbete, kommer allt fler att hamna i det vi kan kalla utanförskap, som onekligen är ett mångfasetterat begrepp. 

  Jag hörde i går Magdalena Andersson (s), socialdemokraternas företrädare i ekonomiska frågor på riksplanet. Hon var bekymrad.
  Om jag hade varit i motsvarade situation skulle jag ha intagit en annan position inför de siffror som presenterades i går. Jag skulle ha varit glad över att sysselsättningen är på väg upp. Det är intressant vilken attityd man intar. 

Sysselsättningen ökar, herr talman. 

  Vi har aldrig haft så många i sysselsättning i den grupp som mäts, 20–64 år: ungefär 80 procent. Antalet kvinnor inkluderas också i genomsnittet. 

  Det är viktigt att säga det, för en del länder mäter på andra sätt och får kanske ännu högre siffror. 

Vi ska vara glada över att konjunkturen håller på att vända, för det kommer att hjälpa människor i både    

Västmanland och Dalarna genom att skapa ökad köpkraft i dessa län. 

Jag har noterat att herr vice ordföranden i skatteutskottet, Leif Jakobsson (s), sitter här. Tillsammans gjorde vi en resa tidigare i år till Malmö. En av de saker jag tror att vi båda slogs av då var att utanförskapet i Malmö i väldigt hög grad har skapats av för dålig köpkraft i stora grupper i staden. 

  Det måste man göra något åt, och det kan man inte göra på annat sätt än genom att höja sysselsättningsgraden. Det är det allra viktigaste. 

   Det de hade fullt klart för sig i Malmö, och alla politiker där jobbar för det. 

Allra sist: Finns det någon motsättning mellan skattesänkningar och satsning på infrastruktur och utbildning?

  Det är en högst ideologisk fråga. 

  Jag har, som jag har sagt tidigare, aldrig riktigt förstått varför Socialdemokraterna numera – de har inte alltid gjort det – anser att din lön, din pension och din ersättning från företagande tillhör staten och det offentliga och inte i grunden tillhör det som Ernst Wigforss kallade ”lönen för mödan”. 

  Där har jag en svårighet att förstå den socialdemokratiska ideologin. 

Anna Wallén avslutade sitt nästa inlägg på detta sätt, efter en lång, lång uppräkning av allt socialdemokraterna vill göra (men inte kan):

  - Vi vill också – håll i dig nu, Gunnar Andrén – ta bort den andra sjuklöneveckan för att minsta risken för småföretag som vill nyanställa. Vi prioriterar mindre klasser i skolan, obligatorisk sommarskola och läxläsningshjälp för alla. Vi möter och ser behovet av att stärka barnbidraget och underhållsstödet. Vi socialdemokrater vill inte höja skatten för vanliga löntagare; vi vill i stället öka intäkterna till staten genom att ta bort dyra och ineffektiva skattesänkningar som regeringen har infört. På så sätt får vi råd med satsningar på jobb och utbildning.  

Så mitt sista inlägg denna riksdagshöst:

Herr talman!
Jag gladdes verkligen av att lyssna till Anna Walléns anförande. Det fanns någonting i den långa uppräkningen av allt gott som Socialdemokraterna skulle göra som också berörde företagen, nämligen borttagandet av ansvaret för den andra sjuklöneveckan. 

  Detta är också någonting som mitt lilla parti numera omfattar – när vi får råd med det.
  Det finns andra aspekter på att stimulera till god personalpolitik och sjuklönepolitik inom företagen som är motivet för att vi har infört detta en gång i tiden. 

I övrigt blir jag ganska bekymrad. 

Herr talman! 

Gustav Fröding skrev redan 1881 en dikt som heter Äktenskapsfrågan. Där var den centrala frågan: Så ska vi ha´t! Var ska vi ta´t? 

  Det är en fråga som fortfarande är mycket aktuell. 

Jag är bekymrad över att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet glömmer vem som skapar välstånd.
  Vi ska ha skatter i Sverige, och vi ska ha skatt efter bärkraft.
  Men om vi snöper företagsamheten och företagande och inte får några företag och efterfrågan på varor, då blir det väldigt knapert med det som vi alla behöver, nämligen mycket resurser till den offentliga sektorn som fördelar välfärden efter behov. 

Herr talman! 

Ett av de största problemen med Socialdemokraterna är att de ibland glömmer bort detta med företagandet. Det tror jag inte att de vill, men de är så övertygade om att andra saker är viktigare. 

   Utan företag stannar Sverige.