tisdag 5 augusti 2014

26 juni 2014: Sista debattdagen

Det är sista debattdagen.
Här mitt anförande:

Herr talman! Den blomstertid nu kommer, eller den kanske redan har kommit. 
Jag ska försöka korta ned mitt anförande eftersom Karin Nilsson kommer att säga en hel del av det som jag hade tänkt säga om skatterna på landsbygden och Lars Gustafsson om välfärd, kommuner och landsting. 

Herr talman! 
Alltför sällan får tidigare socialdemokratiska finansministrar beröm i denna kammare. 
Jag vill tacka Kjell-Olof Feldt för vad han gjorde vid 1989 års skattereform, där han var med och avskaffade ett perverst skattesystem. Det var utmärkt! Det är han värd beröm för. 
   Jag vill också berömma, och det är väldigt ovanligt i denna kammare, Bosse Ringholm och ge honom en stor eloge. Det var nämligen så att ministären Bildt 1993 fattade beslut om ett särskilt ROT-avdrag, en skattesänkning för reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Den avskaffades av ministären Persson. 
   Den tidigare Amschefen Bosse Ringholm visste bättre, herr talman, och föreslog ett återinförande av just ROT-avdraget, som hade införts av Anne Wibble. Ringholms motiv är mycket viktigt. Det var dels att minska arbetslösheten, dels att motarbeta svartjobb. Jag tycker att det var oerhört bra. Tack, Bosse Ringholm! Du hade förståelse för hur höga skatter påverkar utbudet av arbeten, och ROT är ingenting annat än sänkt skatt. 

Det är naturligtvis helt i sin ordning att Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ i denna valrörelse vill avskaffa ROT-avdraget helt och hållet. De har alltid varit emot låga skatter på arbete. De skyr också lönsamma företag. Däremot tyckte de att Carl XI:s reduktion var väldigt bra. 

Men det finns tillfällen av klarsynthet också hos Vänsterpartiet när det gäller sänkta skatter. Någon kanske minns valrörelsen 2010 och hur dåvarande partiledaren Lars Ohly var bekymrad över att så många fotbollsspelare från en klubb som heter Djurgården – inte precis den klubb som jag och Hasse Olsson som sitter här framför mig tillhör, Rydboholms SK – övergick till danska klubbar. 
   Jag förstår att Lars Ohly var bekymrad, och det har ingenting med AIK eller någonting annat att göra. Anledningen var naturligtvis att han hade insett skatternas betydelse för var jobben finns. Och här försvann nu fotbollsspelare till Danmark från Sverige. 
   Jag tycker att det var jättebra att han hade denna klarsyn.  
   Däremot är jag bekymrad över att Vänsterpartiet nu vill avskaffa det som heter expertskatt, att man får sänkt skatt för speciella insatser. Nu värnar jag inte särskilt om fotbollsspelare. Men Danmark har också expertskatt och fyra gånger fler anställda forskare än Sverige. Det är ett bekymmer för vårt land att vi inte kan rekrytera fler forskare. 
   Jag förstår att Vänsterpartiet inte kommer att ge sig förrän man har avskaffat det sista jobbet i Sverige. 

Vad händer då med ROT- och RUT-avdragen efter ett eventuellt regeringsskifte? 
   Det är 2014 års verkliga tiotusenkronorsfråga. 
Det finns helt olika förslag. Miljöpartiet ville avskaffa dem förra mandatperioden. Nu vill de utöka dem. Vänsterpartiet vill naturligtvis avskaffa dem och Socialdemokraterna vill halvera dem. Hur man ska få ihop detta med en feministisk politik övergår faktiskt mitt förstånd, men det är inte så stort i just den frågan. 
Herr talman! Av tolv år i skatteutskottet lär man sig något om hur skatter fungerar. De flesta människor vet utifrån sina egna erfarenheter hur skattesystemet borde vara utformat. Och man ska ha klart för sig att skattepolitiken är allas område i detta land. Jag vill påstå att det ofta är samma sakkunskap som man har om vädrets skiftningar. 

Vad är Sveriges största problem på skatteområdet? 
  Vi har många problem. 
  Vi har hög moms, vilket gör att det finns mycket fiffel och båg på det området. 
  Jag håller med Leif Jakobsson om att vi ska motarbeta skattefiffel överallt, och det tycker jag att skatteutskottet och riksdagen har gjort på ett bra sätt. 
   Trots bristerna i företagsbeskattningen har vi fått ett förslag som gör att det ser bättre ut med den avdragsbegränsning som vi har för förvärv och skatteplanering som inte är kommersiellt eller affärsmässigt motiverade. Det är ett bra grepp mot osund skatteplanering och girig jakt på avdrag. 
   Vi har också mycket att göra på energibeskattningsområdet. Efter 2002 års snedutredning i Skattenedsättningskommittén har inget parti orkat ta i detta, och vi har en energibeskattning som spretar. 
  Det är ett av de områden som vi inför nästa mandatperiod borde göra ett stort omtag på, för det är inte bra som det är nu. 

Tiotusenkronorsfrågan är RUT och ROT, och jag hoppas att vi kommer att få något svar i valrörelsen på vad som kommer att hända med dem. 

Det har talats mycket om jobbskatteavdraget. 
   Vad är jobbskatteavdraget? 
   Jo, det är en skattesänkning på arbete, och det har vi haft tidigare i olika former. 

I den roliga och underhållande kvällstidningen Aftonbladet läste jag i går en ledarartikel författad av den vanligtvis sakkunniga Irene Wennemo. Hon påstod att Sverige är unikt med att ha olika beskattning av förvärvsinkomst och pension. Det kan hända. 
    Låt mig dock i bokstavsordning läsa upp de länder som också har jobbskatteavdrag och därigenom olika beskattning av förvärvsinkomst och pension: 
  Australien, 
  Belgien, 
  Finland, 
   Frankrike, 
   Irland, 
  Japan, 
  Kanada, 
  Nederländerna, 
  Nya Zeeland, 
  Slovakien, 
  Storbritannien, 
  Sydkorea, 
  Tyskland, 
   Ungern 
  USA. 
  Det finns ytterligare ett land som är på väg att införa det och som skatteutskottet besökt, och det är Danmark. Det är alltså en reform som sprider sig. 
  Det finns dock inget egenvärde i att ha olika beskattning, utan det är bara för att vi ska kunna skaffa fler arbeten så att vi har råd att till exempel sänka skatten för pensionärer, vilket man inte lyckades med 1994–2006. 
   Slutsatsen är att jobbskatteavdraget har varit mycket effektivt för att upprätthålla sysselsättningen i Sverige. 

Herr talman! 
Mycket har hänt på skatteområdet sedan 2006. Jag vill ta upp två saker som jag tror är viktiga för folk i allmänhet. 
   Det ena är att det inte finns någon dödare debatt än den om fastighetsskatten. 
   År 2006 var det den stora frågan. I dag finns det något parti som vill göra något åt detta, men totalt sett har det spridit sig ett lugn på fastighetsområdet i vårt land som vi inte hade tidigare när folk kände sig hotade att behöva flytta från sina hem av skatteskäl. Här har vi dock mer att göra, till exempel när det gäller hyresrätter. 
   Det andra är att vi har fått stopp på Finansdepartementets syn på beskattning av elektricitet. 
   Det kan låta konstigt, men under 2006 i skatteutskottet var jag med och höjde skatten inklusive mervärdesskatten på elektricitet fem gånger. 
   Alla gångerna var det på Miljöpartiets tillskyndan. 
   Det var bekymmersamt inte bara för enskilda utan också för svensk industri att elektricitet, som är en av våra stora tillgångar, kunde bli så dyrt. 

Herr talman! 
Jag har nu kommit till slutet av mitt anförande, men jag ska göra ett par noteringar. 
   För det första har i denna debatt och under de senaste fyra åren Sverigedemokraterna varit i stort sett osynliga. Det har varit omöjligt att få reda på vad de tycker i skattefrågorna. Det tycker jag att svenska folket ska observera. Under fyra år har deras företrädare nästan aldrig deltagit i någon enda skattedebatt. 
   För det andra ska jag meddela Mats Pertoft något, inte i polemik utan mer som en sakupplysning.
  Alla vet att Folkpartiet är ett fruktansvärt tråkigt parti som tyckt samma sak 1989 som 2014, alltså under 25 år. 
   Mats Pertoft tog upp lönerna och Jan Björklunds ansvar. 
    Folkpartiet och Miljöpartiet var på samma linje genom Lars Leijonborg och Claes Roxbergh i debatten som handlade om kommunalisering av skolorna eller inte. Det är inte Folkpartiet som har bytt åsikt i denna fråga. Det är Miljöpartiet som springer och byter åsikt i denna fråga. Försök hålla en rak linje, åtminstone de första 25 åren. Sedan kan ni möjligen byta linje. 
  Allra sist vill jag nämna ett par saker. 
   Det har varit en trevlig samtals- och debatton i skatteutskottet.
   Jag vill tacka alla ordförande och vice ordförande. 
  Låt mig slutligen nämna en person som inte är närvarande här men som det varit mycket underhållande att få debattera med under åren,  Vänsterpartiets Per Rosengren. 
  Han var en mycket intressant och rolig debattör. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar