Det var en gammal vördnadsvärd gråhårsman,
det var riksmarsken Thorkel Knutsson, hvilken konung Birger, glömsk av de tjenster
och den tillgifvenhet denne man visat honom, nu lät föra till
afrättningsplatsen, der man redan såg en nyuppkastad graf, bestämd för
mottagandet av denne ädle, konungens och folkets trognaste vän.
Kort före jul 1305 hade han blivit fängslad
på sin gård Lena i Westergöthland, satt med hopbundna fötter på en dålig häst,
och genom natt och dag förd till Stockholm, der han inkastades i fängelse på
slottet.
Der tåget nu framgick, trängdes mycket folk,
för att skåda huruledes den ädle mannen, under mycken smälek och begabbelse,
som presterna tillställt till folkets förvillande, utleddes till afrättningsplatsen.
Anländ dit, nedböjde han oförskräckt sin grånade
hjessa under bödelns svärd; en blink och
till Sveriges olycka var dess ädlaste man icke mera till.
Den uppkastade grafven emottog hans stoft och
deröfver uppsattes ett tält, hvaruti ett altare uppfördes, och framför korset
derå lästes dagligen messor för hans själ, intill d. 18 Maj samma år, då
stoftet, på hans anhörigas begäran, upptogs ur grafven och fördes till
Gråbrödernas klosterkyrka, nu Riddarholmskyrkan, der det nedsattes, beledsagadt
af stadens presterskap.
Biskop Nils Kettilsson Hvit hade dömt
marsken ovärdig att kristeligen begrafvas, men lät beveka sig af hans arfvingar
genom erläggande av 150 marker rent silver.
I många år derefter sågs på afrättsplatsen
ett kors, såsom ett tecken för den derförbi färdande att bedja för den
aflifvades själ.
Då Carolinska grafkoret byggdes vid Riddarholmskyrkan
och trappnedgång dertill skulle beredas, blev den ädles graf raserad och hans
stoft utflyttadt och nedgräfdt i kyrkogården.
Källa: Stockholms Blodbestänka jord. Tryckt hos P.G. Berg 1874
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar