Honom väntade dock ett sorgligt slut.
Vid det, efter hertigarne Eriks och Waldemars
död, utbrutna kriget mellan deras anhängare och konung Birger, innehade Magnus
Stegeborg, hvilket han med mycken tapperhet försvarade; men sedan Nyköping
gifvit sig och brist på lifsmedel uppstått bland besättningen, måste äfven
Magnus kapitulera, och gaf sig fången i September 1318 mot förbindelse, att
intet ondt skulle honom tillfogas till lif eller lem.
Denna förbindelse hölls likväl icke bättre,
än att, sedan Eriks son, den späde Magnus, blifvit utkorad till konung, ansåg
man, till befästande af hans thron; och ehuru dennes trygghet ytterligare blifvit
försäkrad genom traktaten i Roeskilde, dömde herredagen honom likväl till döden,
d. 21 Okt. 1320, och domen verkställdes på Helgeandsholmen d. 28 i samma månad,
hvarvid en matta lades på afrättsplatsen, båren öfvertäcktes med guldtyg och
fyra riddare buro liket till dess farfaders graf i Riddarholmskyrkan.
Källa: Stockholms Blodbestänka jord. Tryckt
hos P.G. Berg 1874
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar